söndag 22 juli 2018

P.S. Bakom stängda dörrar Utökad version


      P.S Bakom stängda dörrar

            



              Marcus Beijar Mellin





     P.S. Bakom stängda dörrar


                 En fragment roman





























© Marcus Beijar Mellin, 2018
Omslagsbild: Psykiatrisk tortyr, teckning© Eve Riimus Grafisk form och tryck: Författares Bokmaskin, Stockholm 2017 ISBN 978-91-639-5733-8
Prolog

Nisl Kovacs, det skulle kunna berättas mycket om hans förmåga att förföra tjejer – och hur smidig, snabb och relativt stark han var – hur han kunde klättra upp på kvarterets bodtak igenom att klänga på stuprännan och ta sig ned ifrån 5te våningen likaledes. Hans liv utav skogsorientering och fotboll och snöbollskrig om vintrarna. Mamman som stekte pannkakor och ropade igenom köksdörrn ”nu är det mat Nils!” Jularna med julgranen i vardagsrummet och Arne Weises kalle anka på TV. Data spelet ”jordbävning” som de spelade igenom lan som Karl pappa satt upp emellan radhusen.
Men Nils egentliga utveckling började den dag Estonia sjönk. Han var då nio år gammal och hade precis börjat i Stockholms gosskör. Han och Alexis hade båda kommit in och de brukade tycka det var roligt att springa nedföör rullbanden på T-centralen till blåa linjen, den ene springanade upp, och den andra gående bredvid på gången i samma takt, blåa linjen som tog dem till Fridhelmsplan där de gick upp nära S.t. Görans kyrkan till repititionerna med den beryktade kören. Bry er inget om att han heter Kovacs och hans farmor Meucin, vi kallar honom helt enkelt så. Nils trivdes i lågstadiet med sina kamrater. Han var bäst på kull bland alla de andra, och brukade ha en hel hop barn efter sig som inte lckades kulla honom. Precis invid skolan som var inrymd i ett bostadshus nedvåning, fanns en cemeterad upphöjning i marken – prydd av ett gallet. Där nere åkte T – banan och barnen brukade samlas för att kasta in småsten när den susade långt där nere. Nils hade redan förlorat oskulden, med Helene och Henne lillasyster Johanna – fast med torrorgasm så klart – så det gilldes kanske inte. De brukade leka kurragömma inne på toaletten, sedan kysstes de och Nils fick av Johanna hennes mjukisar och trosor och stoppade in sin erogerade Phallos i hennes trånga slida. De var jämngamla. Helene var 3 år äldre. När Nils skulle fylla 10 år samma sommar, ordnade hans föräldrar så att han gick på inträdesprovet till Adolf Fredriks Musikklasser. Detta är början på våran berättelse – utan att han haft den musikaliska begåvning som krävs för att komma in där, hade Nils historia antagligen sett helt annorlunda ut. Så mycket kan en musikskola betyda!

Nils första år i AF var svårt och ensamt, han var blyg men utmärkte sig i sport. Han fick så småningom två kompisar som han brukade cykla, spela innerline, bandy med, och datorspel. Men dessa två är inte väsentliga i denna berättelse.  Det var först när han blev ihop med Ellinor och så träffade Erik som var ihop med hennes bästa vän Aja, som vår berättelse börjar. Erik övade cello och var med i Suso. Nils hade i sitt liv läst kanske 2 böcker, båda deckare, han var inte frälst på det – men han Erik Kornal Niclas och Caspar, formade så småningom en kompiskrets och det var igenom detta som denna berättelse tar sin början. I nian på svenska lektionen, långt efter det Ellior pga. isl blygsamhet gjort slut frågade Nils Kornal vilken bok han skulle läsa och recensera. Kornal sa direkt, ”Jack Kerouacs På drift” (det är efter dessa som vi kallat Nils för det ungerska och utländska efternamnet, ”Kovacs”) Nils lånade boken, vilket förändrade hans liv.



P.S. Bakom stängda dörrar



Oliver, låg i trappan, de hade bestämt sig , för att gå hem, till honom, Nils, hade tagit en buss tillsammans med Kornal, de hade stigit av, vid Humlegården, festen hade varit hemma hos  Helene, när de kom gatan ned emot Olivers pappas lägenhet, såg de två figurer som stödde en tredje, som var nära att falla ihop. Kornal sa någon sarkastisk skämtsam kommentar men Nils kände sig orolig ’det, är Oliver…' sa han plötsligt, efter att han tittat skarpt, de två gamla vännerna skyndade fram. Lotta och Clara, stödde Oliver, som var helt utslagen utav för stor mängd alkohol, de släpade sig upp för den röda fina mattan in i hissen till andra våningen tjejerna fiskade upp Olivers nycklar och öppnade dörren, Nils satt i trappan bakom plötsligt kom Lotta och satte sig bredvid honom hon lade sig i trappan, hon greppade Nils hand så där tafatt attraktivt, som berusade personer ibland kan då spärrarna släpper och de gör vad de velat länge, så öppnade hon benen som enbart var klädda i strumbyxor lätt…och lät Nils träda in emellan dem… Nils älskade Lotta, eller åtminstone var han kåt på henne.. men hans tankar, var riktade emot Oliver… Oliver, låg däckad invid sin dörr, hans pappa som hade äkta originaltavlor utav Andy Warhol, upphängda på väggen, ibland andra ”mästerverk”,  hade en inre gallerdörr som de var tvungna att veta koden till… Lotta ville att Nils skulle  kyssa henne men när Nils så hörde  någon ge en örfil och tyst skrika; ’Oliver vakna!... ’ tyckte han att detta var fel tillfälle att börja hångla.. Lotta fnittrade… Nils, hade problem, med att resa sig, ifrån sin behagliga position, men lyckades tillslut, Clara gav flera örfilar till Oliver och Nils konstaterade relativt nyktert att Oliver aldrig i detta tillstånd skulle kunna komma ihåg koden… frågan var ifall han skulle kunna flytta sig… han spydde plötsligt en stor pöl utav röd spya, bredde ut sig i trappan…

’jag tror vi får ringa efter ambulans…' sa Nils kort, det var, ett konstaterande..

’nej…’ protesterade de andra, de hade ju rökt litet hasch, under kvällen också, ingen ville att några landstingstjänstemän skulle komma och nosa på dem…

’jag tror han kan dö annars…’

sa Nils igen, de andra protesterade men Nils hade likt en ingivelse, nästan som ifrån högre mer insiktsfulla makter, han gick ned i trappuppgången och tog upp sin mobiltelefon och ringde larmnumret, han hörde Oliver kasta upp igen, de svarade direkt, ’larmcentralen, vad har hänt?... ’

han förklarade att de varit på fest under kvällen och han visste inte kanske hade Oliver ätit något dåligt hursomhelst, så var han nu utslagen och kunde inte komma ihåg koden, till säkerhetsdörren…

’är han vanligtvis förvirrad?...’

frågade kvinnan i luren…

’nej..’ förklarade Nils, ’det är ingen förvirring, utan han kan inte gå eller stå, han är helt borta och bara spyr…’

’okej… vi skickar en ambulans…’ kvinnan frågade efter vilken adress Nils gick ut på gatan och gick ända ned till hörnet tills han såg gatans namn.. ambulansen kom fort, han väntade utanför porten tills den kom och ringde upp till Kornal för att meddela honom, de två kraftiga ambulans tjänstemännen, klev ur

’var det du som ringde?...’ Nils bekräftade det, ’vart är hon någonstans?...’

’eller, är det du som var utslagen?...’ sa den andra, de pratade i mun på varandra,

’han ligger uppe på andra våningen i sina egna spyor, jag tyckte det var bäst att larma ty jag tror han behöver magpumpas…’ sa Nils…

’ja, vi får se vad de säger på akuten…’ de två kraftiga ambulanstjänstemännen ryckte i dörren… men dörren var låst…

’kan du koden…’ Nils tryckte koden, några minuter senare, stödd utav de två ambulanstjänstemännen, raglade Oliver ut, han är kanske fel att säga, ty hans huvud var sänkt ned på bröstet han tycktes avtuppad, de två reflexivt gulklädda, lade honom i ’båren’… en av dem, gick fram till Nils, ’har han, fått i sig någon annan drog än alkohol?... som hasch, eller marijuana?...’

Nils, stelnade till , men försökte dölja det,,… ’inte vad jag vet…’ talet, var litet ofrivilligt hackigt…

’ty, de där på akuten, måste veta vad som orsakat det här… vad är ditt namn… ’ Nils sa sitt namn och personnummer, ’så, om vi behöver veta nåt mer, kan vi ringa dig?...’ Nils bejakade skräckslaget frågan… äntligen körde de iväg… nu hade Lotta tänt av, Nils åkte hem till Skarpnäck med tunnelbanan... På måndag, i skolan tycktes till hans förvåning en positiv lättnad ha fallit över hans kamrater, hans antagande hade varit super-korrekt!... från sjukhuset hade man meddelat Olivers föräldrar att några timmar till utan magpump hade kunnat blivit fatalt för Olivers liv… Nils hade räddat honom! igenom att ringa akuten!... hans föräldrar hälsade tacksamt!... Nils var inte förvånad, han hade känt det rätta i att ringa även fast han inte ville blanda in myndigheter... ifall han fastnat emellan Lottas ben hade det blivit värre, självanklagelserna och kanske ett lik…ett lik… på en bår… så han längtade igen, att kyssa Lotta!...

***
Nils gick i gymnasiet, han hade egentligen inte velat inträda där annat än för att få vara samman med sina vänner och se Ulrika … att se Ulrika, var det viktigaste, hennes troskant skymtade för han inre blick, varje dag, när hon i annexet på Globen, bytt sitt lucia-linne, och en stund, hade han nära nog svimmat, bara vita trosor, och vit b-h…  han älskade henne varje kväll i fantasien, de gick bakom de mörka tunga skynkena längst bak i annexet, det var få kvar de flesta hade gått ut för lunchrast, i mörkret sken hennes vita klädnad, likt skimrade hennes hår… de stod där… tätt intill varande med händerna sammanslingrade han kunde känna hennes puls, slå i hans hand, han hade också bara ett lucialinne på sig… hans stånd nuddade liksom utav misstag emellan hennes skinkor…  när han satt bakom henne på musiklektionerna njöt han bara njöt utav att se henne hur hon log så strålande emot grannen hur han liksom dröjde sig kvar efteråt vid sofforna på femte våningen ensam tills hon kom ned med Josefina och Kalle och deras blickar möttes, hur hon långsamt, gick ned för trappan men att hon ändå gick ned för trappan, hur han ur kåt ur stånd att kunna hålla sig gick in på toaletten hennes image lutad emot handfatet sperman som sprutade ut i handfatet varmt vatten först över Phallosen tittande sig i spegeln, pormaskar i näsans vingar, ty rökningen hur han lät henne blåsa solrök i hans ansikte varje dag… hur! han hypnotiskt följde henne med blicken…

om lunchrasten brukade han vandra ned till Norrmälarstrand, om han inte hade något annat för sig, med sina Goulouise blåa, i sin ficka, röda var för kvionnor fast han föredrog dem ty de var inte lika nikotinhaltiga… det fanns en liten ö man kunde vada ut till… med byxorna uppvikta… när man nådde, andra stranden, fick man passa sig. Ibland låg bitar utav krossat glas i gräset en rep knut hängde ifrån ett träd stort nog att gunga på han brukade nöja sig med att knipa benen om den och tänka på Ulrika, när upphetsningen blev för häftig vandrade han lustdrucken bakom de taggiga snåren som liknade miniplommon snår… där klädde han av sig… - liksom han skulle bada… men innan han hoppade i, runkade han… glömmande faran för ormar och andra besökare utav den lilla ön…. Ulrika, den situation under dagen, han sett henne, omgjordes i hans fantasi…till en romantisk kärleksscen…  
scenen blev till en kärleksakt när orgasmen kom tog han av sig kalsongerna och gled i vattnet tvättade sig på vägen upp; kände han sig glad och hoppfull men allt tyngre dess närmare skolan läxorna tyngde… när han kom in ville han inte att någon skulle se honom som han kände det tog en stund att glömma bort upphetsningen…

 ***

ett hav stilla med vågor solen skiner båten guppar solen sänker sig blir allt mer rödaktig och försvinner ned bakom horisonten… Rånö seglade de till där de firat hans födelsedag så många gånger… i en stuga med Tobias och Olof, han älskade Rånö, men, drogerna han tvingats ta, anidepp, antipsykotisk, anti-finnar, har gjort honom tjock… han har tappat sig själv… brutits ned… den lilla viken där båten ligger och han och mamma och pappa om kvällarna sitter i den nedgående solen… de badar han dyker i och har litet roligt med pappa iallafall… vid bryggorna vid sandstranden med blålerig botten där de går en dag bestämmer han sig för att simma. Han simmar över viken till andra sidan stranden, varenda simtag hoppas han att han ska drunkna. Mamma och pappa bär kläderna till stenstranden där han landar, grusvägarna med kärrmopparna som brummar med varor förbi, de går och äter på restaurangen. Älvorna dansar i slöjor, så han skäms, förbi hästarna i hagen och hem förbi bajamajan. Trädet i vikens insida, med svamparna växande på det… en bålgeting flyger emot honom en dag, han försöker vifta bort den, men den insisterar då ännu mer… han dyker i vattnet för att undkomma dess förföljelse varenda gång han kommer upp till ytan dyker den brummande ned emot honom tillslut flyger den bort… vattendroppar utefter hans bröst, och flankor rinner…

han, vaknar upp på Vulcanusgatan, ur den otroligt kraftfulla minnesbildningen, som plötsligt överrumplat honom, han är 19 år, sommarmorgonens första fåglar har börjat kvittra, hans enda sömn under natten, minnen, snart tre veckor sedan han tog sina Zyprexa-taletter, positiva minnen, fantasier, drömmar om natten , men sömnen kommer ej… han går, långa sträckor igenom staden, för att göra slut på sin energi… han springer på kvällen två varv runt Riddarfjärden, när han kommer hem, kan han känna tröttheten i vaderna, muskelsammandragningen, men sinnet vaket, sömnlöst… men, med goda  minnen och fantasier… tillslut överföll minnet utav resan till Rånö honom helt, vem var han? en ö?..som blivit rånad? invaderad? en Robinson Cruise, på en öde ö? uppkastad utav det undermedvetnas öppnande?!... ett ärr i själen som inte ville växa igen… han visste ej, famlade fast han borde ha sett gatan klart, sig till tunnelbanan, fantasien överfaller honom att lägga sig ned vid rälsen och låta hjulen skilja hans huvud ifrån kroppen hjulen, ja… demoniska analysen… vid Gullmarsplan så orkar han inte vänta på tåget hem till Skarpnäck, tror i varje sekund han ska hoppa ned ifrån perongen. Får tag på en taxi hem till mamma som drar upp rullgardinen förvånad, ’nämen Nils!.. vad gör du här så här sent!...’ han bara stiger in tyst hon ligger och håller om honom till han somnar…

***
Ernestus von Renteln satt på Mellqvist café och rullade tummarna en ung pojke kom in Tadeo hälsade 'Nils det här är min...' Ernestus frågade 'vad är du?' 'ingenting' 'det var ett mycket bra svar...' Ernestus konsonanter skorrade Tysk talande Nils fick stolen bredvid Ernestus han beställde en juice och kände plötsligt lust att tala fritt liksom han var i centrums mitt när han nämnde Wilhelm Reich blev de båda plötsligt mycket intresserade - för att inte säga imponerade - det såg ut som de nära nog kreverade utav nyfikenhet på hur den unge Nils kunde känna till en så pass dold öppen hemlighet - Nils kände sig glad att tala med två som hade liknande intresseområden Ernestus sa ; efter ett tag 'ska vi ta en promenad?...' Nils gick med på det - de gick ut ur caféet och spatserade uppför gatan - Ernestus tycktes liksom full han ragglade emot Nils axel liksom han var på väg att falla omkull 'du är mycket intelligent...' sa Ernestus och förtäljde en hemlighet han hade nämligen uppfunnit ett par vindrutetorkare till Porsche om ett halvår kanske patentet gick igenom.. på något vis liknade bilden två män som torkade varann i röven - torkade av himmelens öde en olycka som drabbat dem - då sa Ernestus 'låt mig köra dig hem...' in i hans Svarta Mercedes hoppade sillen och Abba dundrade i stereon nu visste Ernestus var han bodde innan Nils steg ur bilen såg han hur ett hårt stånd i Ernestus kostymbyxor sig våldsamt snodde... snart blev de "goda vänner" 'man hittar kanske 7,8, under hela sitt liv...' han sa att han kände att han och Nils var två sådana som kunde komma långt tillsammans -  bli vänner för resten av sina liv... Ernestus tyckte om att ligga på Nils säng - han såg hårda ståndet pulsera medan Ernestus försökte läsa tidningen... Nils dansade ett tag - Ernestus ville att han sin tröja skulle ta av... han kom fram bakifrån och började massera Nils rygg - snart hans hand smekte ned emot bröstet vilket fick Nils att känna sig otrygg -- Nils började förstå vad det var Ernestus ville ha...  han försökte föreställa sig det hela igenom att trycka in sitt pekfinger i sin egen bakdel - en dag gick han för att köpa kondomer han kände sig generad och samtidigt grå - han trodde han bestämt sig för att testa hur det var - att låta Ernestus sätta på... Ernestus sa 'jag är rik!...' 'Renata' var hans hustru i Schweiz - Nils drömde om henne men nu var det Ernestus som ville tillfredställa sig...  när han kommit till Tobaks affären kunde han plötsligt inte formulera sig Tobakshandlaren undrade vad han ville... tillslut tackade han för sig... Ernestus kom till kvällen då han steg in tog han tag i Nils och kysste honom på kinden - sedan försökte han pressa in en stor tjurtunga i munnen det kändes för Nils som om hans oskuld var försvunnen...som om hans liv redan var nedbrunnet - de talade om Rousseau en bok Nils köpt i ett antikvariat hade ett förord som tycktes vara skrivet för att läsaren skulle missuppfatta läran ...'alldeles korrekt' konstaterade Ernestus - Nils kände sin vinddruckna andedräkt - Ernestus hade bett Nils hålla tyst om att de träffades speciellt hos den "psykolog" Nils träffade på "Midgård" Nils gick dit pågrund av en ungdoms "psykos" tabletterna de gett honom - hade gjort honom ful - men så småningom hade han börjat leva mera hälsosamt nu tog han enbart emot en minimal kur ... Ernestus tycktes vara som ett lyckohjul men visste inte varför kulan stannat på honom - eller ens om det var tur.. Ernestus ville att 9 av 10 svenskar skulle skickas till Sibiren - för de var hjärntvättade dumhuvuden! Nils höll med men förstod inte varför man nödvändigtvis behövde skicka dem till Sibirien... han började känna som han bar på en tung hemlighet och Ernestus ville att han skulle presentera den som om den var hans egen - och inte prata om deras "förhållande" på caféet - han var ju Baron! (nära nog Greve?...) han berättade hur han suttit en kväll på middag på Grand Hotel en regeringsmedlem hade lutat sig bakåt och sagt  'vi har hjärntvättat Svenska folket sedan början utav 1975'  Nils förstod inte varför Ernestus umgicks med sådana män - och sedan själv hatade svenskar utav samma orsak! den kvällen tog Ernestus tag i Nils och bad han sätta sig i hans knä... efter ett tag började han rulla ned byxorna Nils stånd pulserade Ernestus hand flinkt masserade men den var kall som en guldtacka så Nils sa 'vi stannar där för idag...' Ernestus tillslut gick - Nils en suck utav lättnad över sina läppar fick... nästa dag träffade Nils, Erik Johan - hans gamle vän såg att en tung hemlighet tyngde hans vän som han var mån om den gamla vänskapskärleken tillslut fick han Nils att förtälja hemligheten... 'du måste avbryta kontakten nu idag...' sa hans vän - Nils insåg plötsligt att detta var sanningen - Erik visste mera om sånt där han var ju uppväxt i ett överklasshem... så han visste den sanna betydelsen utav liknande frimurarritualer - men Ernestus gav sig ej, sa att han skulle se till att Erik inte får några fler konserter - Nils blev rädd -  och försökte avsluta kontakten som tur var ringde Ernestus snart inget mer och Nils gick vidare till att diagnostiseras 'paranoid skizophren'

***
Nils-vandrade runt Vita-bergen -med sin pappas gitarr på ryggen - han älskade att sitta spelandes till sång… det var i Maj - vår -sommarens sol strålade över staden… ’yaa rasuul Allah!...’ Ra - namnet på solen i Egyptisk ’gudaform’… han - hade spelat för några boul-fantaster- de hade varit litet uppskattande-han hade tagit gitarrfodralet ifall de ville slänga en slant på marken , de hade pratat en stund skakat hand Bob Dylan… sedan gick han vidare upp emot Vita Bergen han lämnade den glittrande Hammarbykanalen… bakom sig,  han var snart över den första kullen, han vandrade förbi de skrikande  trampspelen, & gungflöjterna, scenen, kolluseumet, låg tom, kanske skulle han få sitta, i denna antika teater kopia och spela en dag?

***
Det hade gått två dagar sedan han varit hos Madeleine första gången. Under gårdagen hade han igen fått hålla hennes hand, och hon hade igen gett det där leendet, nu var han på väg ned till henne igen. Då han kom vid Slussen kunde han plötsligt inte komma längre.. Han försökte forcera en kraft som var starkare än honom själv, men det gick inte hur många gånger han än försökte vända ned emot Slussen, så kom han bara åt andra hållet, han gick upp på Mariaberget, han gick längs vattnet, och tittade ned emot Gamla Stan och trodde att hon nu väntade honom där. Han kände en sprängande längtan i bröstet, det var soligt ute, och då han inte kom längre lät han solen lysa rakt in i hans ansikte, och han tänkte på att han då upplevde en liknande känsla som då han höll hennes hand en känsla av trygghet, en känsla av att alla dessa omkring honom som ville honom ont, som flydde, de betydde inte längre någonting, en slags känsla av odödlighet,  men så kom tillslut ändå den där känslan över honom att han borde gå till henne och han gjorde åter ett försök att komma åt hennes håll han sade ’Gud om du inte ger mig detta...' sen kom han i... plötsligt så släppte greppet omkring hans kropp och lätt som en plätt vandrade han över Slussen och kom in i Gamla Stan. Hans hjärta bankade hårt då han såg hennes galleri. Han steg in och hon öppnade ögonen och log emot honom. Han gick direkt och satte sig. "Idag kan du inte hålla min hand, jag är förkyld." ”Det gör ingenting för mig” sa han. ”Vill du ha choklad?” Han kände sig besviken att inte få hålla hennes hand att han avböjde chokladen. ”Vad ska du göra idag då?” frågade hon honom och han kände att det fanns en underton i hennes ’idag då’, som satte igång en ström av varm njutning emellan hans ben. ”Jag hade tänkt sitta här…” så satt de där bägge tysta. Han försökte greppa hennes hand men fick bara hålla i hennes handskar. Han kände sig besviken, han satt där och plötsligt puttade den främmande kraft som höll hans liv i sina händer, upp hans händer och han smekte plötsligt hennes arm, väldigt försiktigt liksom han var osäker och ytterst rädd att hon skulle dra tillbaka den. Han tittade inte upp utan kraften fortsatte att smeka uppåt, emot hennes skuldra. Där stannade han och smekte litet nedåt igen, hans kropp lutade sig nu emot hennes, liksom han nästan var i hennes famn, hon böjde inte bort huvudet helt utan hade leendet kvar på läpparna. När han märkte det kunde han inte hålla sig, han reste sig upp och började först kyssa henne på halsen, sedan på kinden. Sedan plötsligt så kysstes de, läpparna nuddade vid varandra han tog sina händer och smekte hennes bröst, han böjde sig ned och började kyssa hennes underliv, de var alldeles tysta. Så försiktigt började han vika ned hennes trosor. Hon lyfte på rumpan och han såg hennes vita hud därunder. Han tittade plötsligt bakåt och reste sig för att dra för skynket så att inte de som gick förbi skulle se vad som pågick därinne, när han sedan såg på henne satt hon med trosorna halvt nere och såg på honom. Han böjde sig åter ned och trosorna, halv kysste henne. Då kände han hur hon tog sina händer och knäppte upp hans byxor, han kände liksom hans bröst skulle sprängas. De gick ned halvt, så böjde han sig ned och drog av henne trosorna helt. Han kysste låren och magen och drog upp hennes tröja, så särade hon omärkligt på sina ben, han kysste…
De vaknade både upp ifrån sin trance då två kvinnor steg in i galleriet, de satt där och drack varm choklad och pratade. Han såg hur hon gjorde ett kast med ögonen.
'nämen hej Madeleine!'  hörde han en röst som sa… rösten lät gnällig liksom så basunerande ut och han förstod direkt att det inte var någon nära vän till henne som kommit 'hej hej' sa hon i en röst som mera lät som 'försvinn försvinn'   han kände en fruktansvärd smärta och längtan då hon reste sig upp. Innan hon gjorde det kände han hur hon tryckte hans hand som vilade i hennes en gång.
'hur går det här på utställningen? går det bra?'
'tja..'
han såg henne vicka omärkligt på huvudet, liksom hon ville säga två saker samtidigt
’är det många besökare?’
’det är inte lika bra som år två tusen…’
’jaså?’
’ja... man kan ju säga...’
’men Gud så underbara målningar! tycker du inte Ann Marie?’
Nils tyckte att det fanns någonting så hänsynslöst i dessa kvinnor att han började röra på sig oroligt... 'titta på den här Kerstin' Ann Marie sa det på det där total breath taking away sättet, ’är den inte underbar?’ ’den är som en rymd av klanger i gult’ det var Nils som talat. Det blev alldeles tyst bland de tre damerna. Ann Marie tog sig om hakan och tittade på målningen. Madeleine stod alldeles tyst.
Nils gick emot dörren, Madeleine kom efter honom, han sa tyst till henne.
’fina färger du har... det är faktiskt lite som Chagall...’
’ja...’ hon log och Nils tyckte att det var åt honom ’det är många som sagt det...’
’jaså och jag som trodde jag var den förste som hade kommit på den brillianta idén inte sant Ann Marie?’ Ann Marie stod och betraktade en tavla. ’Titta på den här Kerstin’, han kände att han borde hjälpa henne på något sätt emot dem, han reste sig upp och gick fram emot dem. ’Det här är Nils’ sa hon ’han är poet’… Han tyckte han såg kvinnorna göra stora ögon, liksom de på en gång fick ett annat intryck av honom hans hår var ju otvättad , hans kläder slarviga, de hälsade hand…Han kände dessa torra händer, skaka hans, och han darrade inombords. ’jaså... du har poet härinne du…’ ’ja... han kom in i...’
'jag kommer tillbaka lite senare idag, ok?’
’ja, gör det…’
’nämen ska du gå nu Nils?’ det var Ann Marie som talade
’ja jag har lite saker att göra han kan ju inte vara här han på galleriet med mig hela dagen…’
’vi som tyckte det var så kul med en p o e t   bland oss...’
Nils tryckte Madeleines hand och gick ut ur galleriet

’fyra’   hon lutade sig tillbaka och tycktes tänka, han satt med huvudet i knäet och kände den där vinden utav osäkerhet fara över honom igen, han satt där tyst, slagen till marken av den kärlek som kommit upp i honom, han snuttade på sin choklad och kände själv att det var dags att bege sig iväg snart. Han sa inget mer, drack inte ens upp chokladen utan reste sig upp. han såg hur hennes blick blev längtansfull då han gjorde det och han sa 'kan jag komma förbi här imorgon?’
’och dricka mer choklad?’
’ja...’ han var redan på väg att gå ut då han hörde henne säga ’men boken då, du glömde boken’
’den får du…’
’ibland kanske jag behöver någon som sitter här istället för mig’
’det gör jag hemskt gärna!’ utbrast han utan att kunna hejda sig, hon började le, han sträckte ut sin hand för att fatta hennes och till sin stora förvåning fick han hålla den, han satt där med hennes hand emellan sina händer, och tänkte på att sista gången han satt så här hade... men han ville inte tänka på det nu, han kände hennes händer emellan sina, hennes enda hand emellan hans två och han kände sig trygg. Han tittade i en förvåning som var utan like upp emot henne, och varenda gång han gjorde det så log hon och vände bort huvudet. Han kände att det var dags att släppa, men tänkte han det var någonting med det där leendet, det var så enormt kärleksfullt… han satt där tyst, slagen till marken av den kärlek som kommit upp i honom. ’fyra’ hon lutade sig tillbaka och tycktes tänka, han satt med huvudet i knäet och kände den där vinden utav osäkerhet fara över honom igen, alla andra kvinnor han varit intresserad av hade flytt vid det här laget.
Han hörde henne plötsligt säga, rent ljudlöst ’ja, det kanske är han,,’ han satt fortfarande och tittade ned i golvet, och väntade på slaget han skulle få på huvudet.. hon skulle säga jag stänger snart, och han skulle behöva gå
’vart bor du någonstans?’
frågade hon plötsligt vanan inne försökte han ljuga, men han sa   ’på söder’
’jag sitter här på galleriet…’
han tittade upp ’ja’
’ibland kanske jag behöver någon som sitter här istället för mig’
Han hade inte haft en intention att knulla då han kom in men plötsligt kände han… han  lutade sitt huvud i sina händer
’när är du född frågade hon plötsligt’
han letade i sitt sinne efter datumet han var född, eftersom han alltid brukade ljuga om det, men plötsligt sa han ’i Augusti’
’vilket datum?’
’fjärde’
’vilket är ditt favorit tal?...’
han tittade ned och drack chokladen
’på vilket sätt är du skizophren?’ frågade hon
’jag hör såna där saker sägas till mig i de mest fina  stunder då jag absolut älskar som mest, så kommer plötsligt en röst som säger t.e.x. ’ska du inte knulla henne nu?’ eller såna där saker som bara förstör och jag vet inte vad jag ska göra, det var därför jag blev tyst alldeles nyss, för att det började igen… jag kände en fruktansvärd trygghet innan dess, men sedan kom det där och sade så och jag kände mig fruktansvärd…’
han kände genast på sig att han borde säga, 'men det var inte därför jag kom hit...’ han började genast, att hon log men håret skymde hennes ansikte.
’jag gick förbi och såg de där tavlorna, och så kände jag mig plötsligt underligt trygg, därför kom jag in’ han tittade ned och drack chokladen, vad skulle han göra nu? han vågade inte säga ett ord mera, de satt där och drack sin varm choklad, han kände att tystnaden började bli för lång, och det var inte en behaglig tystnad, så tittade han plötslig upp...
’jag är skizophren..’    sa han
hon tittade på honom besviket och yttrade i en kall besviken ton
’jaha…’ han kände genast på sig att han borde säga
’men det var inte därför jag kom hit…’

i bröstet som puttade på kom igen han såg på henne, hon var så vacker det hade han inte märkt förrän nu, han såg på, men sen vågade han inte längre…
hon hällde upp den varma chokladen och han fick en varm kopp som han knappt kunde hålla i handen, han var snabb att ställa ned den och hon sa
’akta koppen är varm’
detta sa hon först efter han fått den i handen, och han sa    ’ja’
han tittade på henne och hörde plötsligt en röst som sa ’den där fitta skulle vara skön att knulla’
han tittade ned i golvet hur skulle han nu våga  vända upp blicken?han funderade för sig själv om det var han själv som hade sagt det

’det kostar ingenting’  då började hon skratta
’det var mina föräldrar som betalade, jag hade ingen möjlighet att betala hyran’
’hur mycket kostar den?’
han började svettas
’ja jag såg det’
’jag har tryckt upp den själv’ sa han
han förstod själv inte att han hade sagt någonting roligt
men han mindes plötsligt Blyth den käre Blyth som han hade läst och han sa 'Blyth säger att all sanning är paradoxal' när han såg att hon fortfarande skrattade så böjde han sig efter boken och slog upp en dikt i den


han läste den dikt hon nyss hade läst och återigen satt han och tungt men det bröts snart, den där känslan av någonting i bröstet som puttade på kom igen, han såg på henne, hon var så vacker det hade inte märkt förrän nu.
I sig själv de satt där tysta en stund och det var först då vattenkokaren gick av som han märkte att han fortfarande satt där… hon vek försiktigt ihop boken och la den på bänken
han blev besviken, den låg där så nära intill honom, liksom han skulle vara tvungen att ta med den hem igen… Trodde hon att han ville sälja den? undrade han för sig själv… tanken hade inte ens kommit över honom, men började han tänka det kanske vore bra om jag nämnde hur mycket den kostade ’jag har tryckt upp den själv’ sa han,
***
Den svarta hunden…

Nils - hade varit inlåst nästan hela sommaren - ämnena - dom hade sprutat honom full med - hade fått honom att försöka ta livet av sig två gånger… en gång under ett flykt försök hade dom påstått att han försökt ta livet av sig; typiskt deras logik! Han hade bara försökt fly & när han klättrat upp på ett tak -  Eriksdalsskolans tak närmare sagt, hade han legat så länge han orkade i Maj solhettan sedan började han känna sig rejält stekt på det svarta platta blymattade tjärtaket men hade i sitt mentalt & kroppsligt försvagade tillstånd inte funnit det möjligt att komma ned… tillslut kände han sig så mäkta sjuk eller förgiftad var väl ett mera korrekt ord att han tog chansen att hoppa till ett närliggande träd grenen han greppat om gav vika & han föll ned en 8 meter igenom trädet. Han trodde att han brutit nacken men mirakulöst kunde han plötsligt resa sig! - han var skadad, ryggen värkte kroppen full utav små sår men vid liv! han låg länge i pina på en närliggande kolonilott sedan började han drömma om att ta tåget över Årstaviken - så han linkade nedför gatan - längs skolfasaden - plötsligt stod en polisuniformklädd gestalt på vägen - han - upptäckte henne för sent - för att kunna veja - hon försökte kontakta honom - han - försökte linka förbi henne… - ’hej… vad heter du?... ’ hon - försökte kontakta honom - hon - lyckades lätt tränga honom in emot husväggen - just - som - hon var på väg att ta upp handbojorna - for äntligen en tanke - i hans förgiftade hjärna - igenom honom; ’om - jag ska slå någon - jag - har aldrig slagit någon tidigare i mitt liv - så -är det nu… ’

han - dunkade sin handflata med - handen bakåtspänd-i hennes ansikte -sedan -sprang han - mirakulöst nog ifrån henne… - han - fick i sinom tid reda på - att hon var gravid vid tillfället… - nedför backen sprang han - & - i det ännu relativt folktomma koloniområdet…- han - gömde sig i gruset - under en stuga… - efter kanske - en kvart - hörde han en kvinnoröst barskt ropa;

’vi vet att du är där under… -om - du inte kommer fram frivilligt - bussar vi hunden på dig… ’
’hunden’ var en schäfer - han - hörde hur den morrade i raseri & försökte slita sig lös - han kom fram ..

’om du gör någonting - sprejar vi pepparsprej i ansiktet på dig… ’

’vad skulle jag göra?... ’ sa han - lugnt & uppgivet - de - handbojade honom - liksom - attackerande hårt - plötsligt -  han vaknade upp -  han låg fastspänd i en bältessäng… - på polisstationen hade de undrat varför han hade hoppat varför hade han ifrån början överhuvudtaget klättrat upp på taket?... ’LSD-kick…’ sa han men vägrade säga sitt namn… de - tog kiss-prov… -

’så - du fick en sné-tripp?...’

 när han vaknade fastspänd - hade en sköterska just placerad en potta - för att bajset - inte skulle smutsa ned hela de fina vita lakanen - tio sköterskor - yrde likt höns omkring i rummet .. - ’en doktor’ med bockskägg - lutade sig över Nils

’Nils - hör du mig?... ’ han - tycktes säga det - litet lakoniskt sarkastiskt, Nils - reste sig upp & med knutna nävar stirrade han ’doktorn’ rakt in i ansiktet -
’jag ska riva ögonen ur dig… ’ sedan - slocknade han igen…-  han hade inte sagt det ilsket - snarare - lugnt - konstaterande - det - senare självmordsförsöket - hade varit konstigt - & perplexerande - han hade anlänt till Malmö med intentionen - att ta sig över till Köpenhamn … - det - var mitt i sommaren - hans steg - vänder plötsligt - & - går ut emot piren… -vid bussterminalen, han står & ser ut över vattnet så plötsligt faller han i, han har sin tunga arméryggsäck på sig - men sovsäcken blåses upp som en flytväst. Han försöker simma nedåt men hans ryggsäck är på något vis uppblåst. Han spänner av sig den & då kommer två förbipasserande & får syn på honom… - de hjälper honom upp han kan plötsligt inte tala en ambulans anländer han anses ’nedkyld’ & får filtar omkring sig de tar blodprov & märker antagligen en hög procenthalt utav narkotikaklassade ämnen i blodsammansättningen. Kanske fick han frågan hur det kom sig eller fann de hans pass han fann sig snart på en mental-vårdsavdelning läkaren där tycktes vara en mera verklig läkare hon ringde & skällade ut ’Stockholmarna’ för att ha fyllt hans kropp med för stora mängder giftiga preparat han orkade inte med tanken på att återvända. Han hade hört att Delfiner, då de inte vill leva längre, andas ut tills de självdör. Han ämnade prova detsamma… just som han trodde- att han skulle dö - utav syrebrist - fick han impulsen - att trots allt leva- han såg inte någon ljus framtid i självmordets kölvatten - bara mörker & Helvete nu bodde han ute i en liten stuga i skogen han hade trott sig vara fri ifrån ’psykiatrin’ &- glatt vandrat på Stockholms gator - han hade fått för sig att inte gå upp till Madeleine - utan ringa henne ifrån antikvariatsägande Svantes mobiltelefon… hon svarade i princip direkt hon var jättelättad att han ringde det hörde han på rösten

’nu - är de efter dig igen vidta största försiktighet’ han hade rådgjort med Svante & Svante hade plötsligt på sitt glada vis föreslagit att han kunde stanna ute i hans stuga i skogen…så- var han nu där - dagarna förflöt enkelt - i rörandet utav pennan formulerandet han sjöng sånger när han första gången hade anlänt hade han bestämt möte med Svante - vid sista vägkorset på den härliga grusvägen ut emot Stavsnäs vackra kustband… Han hade så stött på några andra vandrare, två varmt leende medelålders män - de hade det vänligaste bjudit in honom i sitt hus på en kopp té & litet kakor - de hade haft någonting gemensamt de kände till Torsten Fibillinger…

Svante berättade litet om sin ungdom;
”När jag gick i det som nu är Globala Gymnasiet, fanns det några sådana där tjejer i klassen som var jäkligt snygga- jag brukade sitta och titta på henne lektionen igenom – bara så där… så en dag när vi skulle hem – så stod vi vid busshållplatsen och skulle ta samma buss, hon stod där med sina tjekkompisar och jag vettu (skratt) jag bara fortsatte titta och stirra på henne, så där, du vet… Så sa hon plötsligt ”vad fan stirrar du på…” och då vettu, då var allt det där andra glömt, då slockande mitt hjärta vettu… sedan några dagar senare så försökte hon komma fram till mig när vi var kvar sist i korridoren efter skolan, men jag bara vände på klacken och gick…”
”varför gjorde du så?” sa Nils, ”det var väl dumt, vad skulle hon sagt då? Hon kanske inte var medveten om sin attraktivitet och trodde du stirrade för någon annan anledning?”
”Nej, då skulle hon inte ha kommit efter mig sen när jag blev kall…”
”det var i alla fall väldigt dumt, att bara vända sitt hat emot någon pga. en förflugen kommentar, sådant ska du inte göra om… det påminner om mit och Ulrika, bara det att jag bestämde mig för att göra allt för henne, tillägna mitt liv precis som don Quijote tillägnade sitt liv Dulcinea… det är väl därför killar och tjejer ska vara separerade? Så som muslimerna förordar, så att man inte ska råka ut för det där okontrollerbara begäret…

han - hämtade vatten till att koka potatis & pasta varje dag ifrån sjön som låg nedför slänten ifrån stugan. Först hade Svante låtit honom bo i stora stugan. Han hade gjort i ordning en härlig skinnfäll åt honom, de hade tänt en brasa.
När Svante var borta lät han Nils sova i hans lilla stuga… dagarna gick fort förbi ibland var Madeleine på besök… medbringande kanelonis indränkta i Parmesanost & fruktjuice. Hade han berättat för henne om sin konstiga upplevelse? en dag - när de vandrade framför huset såg han plötsligt skuggan igen…

’ser du!... ’ utropade han viskande

’ja… konstigt… ’ sa Madeleine ’ det - såg ut som en grävling - eller - nåt svart som sprang… svisch!... ’ hon visade med handen - hon var uppväxt i Estland & kunde inte perfekt svenska ’du såg det också!... ’ utropade han - hon bekräftade igenom sin observation hans upplevelse utav att en svart hund rörde sig omkring området - hans - blod isade sig vid tanken…


En - stjärnklar kväll - gick han upp på kullen - för att se på stjärnorna- hans - ögon fylldes med tårar när han såg på Sydpolsstjärnan ’hem!... ’ jag vill hem… ’ han grät - det fanns inget hem för honom - i denna världen - Sydpolsstjärnan åsynen utav dess vackra fackla - som gått upp framstående på himlavalvet…

tycktes påminna honom om ett hem han en gång haft - plötsligt fick han syn på hunden som i mörkret flydde nedåt slänten - hade den inte varit framme vid honom precis?...

’aldrig syntes pesten komma - förrän en ung man promenerande en svart hund - drack ifrån stadens brunn & sedan dog… ’

’när kvinna & en man är ensamma i ett rum utan att ha en äktenskaplig förbindelse med varandra är Satan den tredje…'

’en svart hund - är en satan…’

Rosenbusken vid södra huskvisten hade börjat knoppas somliga blommor började slå ut vinternätterna bjöd ibland på upp till 15 grader celcius minus en kyla som knäppte i husväggarna. Det lilla trädet utanför verandan med plasttaket som snön föll så smygande över hade slagit ut några gröna blad… var det hans kiss? som hade värmt dem så? eller var de glada för hans närvaro?

 På Nyårsafton hade de bestämt att Madeleine skulle sova över det var Nils som hade vädjat… Hon kom & efter hon matat honom kröp han upp i henne famn i tårar, sedan plötsligt sa hon att hon var tvungen att gå han grät ’gå inte!...’ ljusen var tända vid sängen han älskade henne ’jo… jag måste… ’ ’gå inte!... ’ grät han högre… när hon så gjorde en rörelse & vände sig för att gå började han skrika

’skrik inte!...- grannarna kan höra!... ’

’gå inte då… ’ ’Nils - jag måste… ’

bara vid tanken kastade Nils täckena så att de nära nog fattade eld & stortjöt - Madeleine kom så till honom - plötsligt så - när de satt där på sängkanten - han sängliggandes som ett litet barn hördes tunga stöveltramp på furstukvisten…

’det - kanske är Svante!... ’

det - var det inte - det var - två poliskonstaplar - de frågade efter legitimation . några grannar hade ringt & sagt att de hört skrik ifrån Svantes hus - de var rädda att han blivit överfallen - Nils hade ingen falsk legitimation & mindes bara nästan sina vänners namn & personnummer… han improviserade… rummet han befann sig i hade bara fönster vettande ut emot altanen & så ett litet på kortsidan där han brukade sitta i fåtöljen & värma sig… & lyssna på Evert Taube på Svantes bandspelare… Improvisationen fördröjde gripandet Madeleine sa ’kom.. jag vill prata med er här utanför…  ’ men - inget tillfälle erbjöd sig att fly… tillslut - kom order in - om gripandet - de - släpade ut honom ur den lilla stugan - rakade ned det lilla vackra trädet som slagit ut gröna blad -mitt i vintern - Madeleine - kom efter - med den rock han fått utav Torsten Fibillinger - en ’Ranger’ som - hade dubbelknäppning - & -gjorde så -att ha liknat en filmstjärna…- han bad --- Madeleine - följa med - det gjorde hon också - han -såg henne stå i Nyårsnattens raketer - på en vändplan -han - grät -de släpade in honom på ett isolerat rum - vad som skedde sen… satan delvis vet…


Bakom stängda dörrar…

”Nils du är skizophrene!...”
”Nej! Det är fel… jag är Nils… - inte skizophrene… - du har sett fel… - Du måste ha konstiga ögon – som säger att jag är skizophrene… - jag har tittat mig i spegeln . i mina ögon -på uttrycket & jag ser inte skizophrene … jag ser Nils!”
”Skizophreni är en sjukdom Nils… inte ett namn!...”
”Är det inte ett namn! Men … det är ju hopsatt utav
bokstäver! Du menar att det är en sjukdom! (låtsas så förvånad att hakan hänger ned) Nej! Då vill jag inte ha det!...”
(irriterad) Doktor Rolf: Det är trots allt ett faktum att du har det… annars skulle du inte vara här…!
”Hm… det finns en liknande tanke jag brukar tänka – när jag är ute på promenad… - jag brukar tänka: ifall det inte vore så att mitt hjärta var friskt - & jag hade ben att gå med – skulle jag inte vara här! & sen då jag skriver – så säger jag till mig själv: om jag inte tänkte så klart skulle jag inte skriva det här… - jag tackar Gud varje dag för att jag är frisk nog att kunna göra de sakerna… - men sen då det här ordet (för det var väl så du kallade det) kommer – kan jag varken tänka klart – eller ha kraft att gå… - ja – du har nog rätt! Det är en sjukdom!...”
”Ja… jag säger ju det…!”
”Men … varför säger du det så ofta! Är du inte rädd att bli sjuk!”
”Det är ju inte jag som är skizophren!”
”Nehej… jag trodde det var ett ord… - vem är skizophrene då?”
”Ja… du!”
(låtsas lättad) ”Nej! Där har du nog allt tagit fel!... Jag är ju Nils!”
”Du lider av en allvarlig psykisk störning… den saken är klar!....”
”Jag tycker inte alls den är klar!...”
 ”Vadå?...”
”Den psykiska störningen! När du säger de här orden… - skizophrene & allvarlig… ja – vad det nu var… - jag blir så rädd! Jag känner att de är farliga… - jag vill helst inte ha med dem att göra!”
”Det är mycket riktigt att de är mycket farliga…”
”Var finns de då någonstans?”
”I dig!”
”Men … jag tycker liksom att… då jag inte tänker på dem, eller någon talar om dem, som du nu gör, så finns de inte för mig… - så jag förstår inte varför du talar om dem hela tiden…”
”För att du skall komma till insikt…!”
”Om vadå?”
”Att du lider av en allvarlig psykisk störning!”
”Hm… (känner efter) nej… jo… lite grand kanske nu då du tar upp det – men annars brukar jag inte lida av det…”
”Bra!”
”Lider du av det?”
(rasande sliter nästan sitt hår)
”Jag är ju doktor!”
”Jaså.. jag visste inte att ni hette så… (sträcker fram handen) God dag Doktor!” (de hälsar ’doktorn’ ler urfånigt) ”men jag trodde ni hette Rolf… är Doktor ett tjej eller killnamn?”
”Det har båda könen…”
”Jaså… ja… ”(tittar upp & ned på Rolf…) ”jag har aldrig träffat på en doktor tidigare, det vore intressant att se hur ni såg ut naken… Jag har två fåtöljer hemma, ni måste ha likadant -brukar ni sitta till höger eller vänster beroende vilken sida ni är på?...”
(nollställd) ”nu förstår jag inte alls vad ni menar…”
”Om doktorn skulle vilja prova min stol en stund, så kan ju doktorn kalla sig för skizophrene & jag för Nils – så kunde vi se hur långt vi kom…”
”En sak kan ju ha flera namn… jag förstår att ni tror att ni är Nils… men det är er vanföreställning.. att ni kallar er så bevisar bara att ni lider av skizophreni!...”
(jätteförvånad – spärrar upp gapet) (långsamt) ”Där sa ni det igen!... Ni skulle ju inte säga det så ofta! Nu känner jag att jag börjar lida av det!”…
”Bra!”
 (jättearg) ”Tycker ni att det är bra att jag lider…? Vad är ni för doktor egentligen!...”
”En som är här för att hjälpa dig…”
(låtsas vara ledsen) ”Hm… när jag är hungrig… det hjälper mig inte! När jag fryser… det hjälper mig inte… om jag vill bli varm… om jag har ont i benet! Det hjälper mig inte… om jag vill promenera! Varför skulle skizophrene hjälpa mig att tänka!”
”Det är inte tänka du skall göra… du ska må bra!”…
 ”Men… ”(låtsat idiotiskt) (fingrar på läpparna, som ett litet barn) ”jag mår inge bra då du säger så! Måste du säga så då?...”
”Din sjukdomsinsikt är noll…”
”Min… sjukdomsinsikt! Då har jag väl ingen sjukdom!”
 ”Jo! ”(förbannnat) ”men du märker den inte!”
”Jo… vänta … lite grand… men… - jag tycker det är du som säger de där orden hela tiden… då måste ju du också vara sjuk… för… jag säger ju dem inte lika ofta som du… & bara då du säger att jag är dem…!”
”Jag är Doktor! Jag är inte sjuk! Du är min patient!” (för sig själv) ”Det här går ju inte!”
 (leende & glatt spelat märkesfullt) ”Doktor! Är jag din patient… Det… vad innebär det?...”
”Du är under tvångsvård & jag ska ta hand om dig!”
(drar sig tillbaka rädd)
”Ta hand! Vad ska du göra för någonting!”
Rolf: (till sjuksköterskan)
”10 mg – Haldol… injiceringsform…”
”10 mg…. haldol! Nej! Jag vill inte!” (skriker paniskt) ”sluta!”
(plötsligt öppnas dörren & fem hårdare rusar in- de tar tag i Nils & lyfter upp honom på bänken… Rolf reser sig upp med sitt anteckningsblock - & stoppar pennan i fickan… Han tittar på gas-sköterskan & säger, med en lättnadens suck)
”Ja… då var det avklarat!....”
Under tiden spänner de fem männen fast Nils i en
bältessäng – sköterskan går ut & kommer tillbaka med ett par plasthandskar & en spritservett & en 20 centimeter lång spruta… - i handen… En av hårdarna.
 ”Ska vi ta på vänster eller höger?”
”Dra ned byxorna så får vi se…”
Under tiden skriker Nils & skakar i sina bojor. Sköterskan drar med spritservetten på höger skinka – ritar en fyrkant i luften & delar in skinkan i fyra delar – Nils skakar så mycket så hon säger)
”kan ni hålla i honom!”
Hårdare 2: ”Lugn Nils!... vi ska bara ge dig lite medicin…”
Nils (skriker så starkt han kan) ”Jag vill inte ha haldol!...”
Hårdare 2 ”Det är för ditt bästa ser du!...”
Nils (skriker) ”Nej!”
Gassköterskan (sticker nålen i stjärten, N vrålar till, men hårdarna håller honom fast… Långsamt trycker hon i vätskan & säger): ”Nu är det straxt klart Nils – ta det lugnt bara…”
Nils (stönar)
Gassköterska: ”Så… det var väl inte så farligt?”
Nils (helt borta, ligger alldeles utslagen)
Gassköterska: ”Vi lämnar dig här nu ett tag Nils… - tills du lugnat ned dig... om en timme är det mat… då kan vi släppa upp dig om medicinen verkar som den ska….”
Nils (stönar) ”Ja…” (matt löst)
Hårdare, gas-sköterska ut. Dörren låses.
Nils ligger alldeles utslagen på britsen – han stönar & börjar röra sig, men märker, att hans energi gått ur honom… Ridå… Paus.
Ridå upp.

Samma rum. Nils – ligger på britsen . Dörren låses upp.
Gassköterska 2: ”Så där Nils! Hur känns det nu? Känner du dig bra?”
Nils (inget svar)
Gassköterska: ”Jag tog med lite mat till dig här… vill du ha?”
Nils (svarar inte)
Gassköterska 2: ”Vi tänkte släppa upp dig nu… tror du att du klarar det?... va?” (går fram - & känner på hans hand, märker att byxorna fortfarande är neddragna)
”Oj då… vi glömde visst dra upp byxorna… det var dumt va… inte sant…”
 Nils (stönar)
Gassköterska 2: ”Vi drar upp dem....” (drar upp dem) ”Vill du ha lite mat?”
Nils (är tyst)
 Gassköterska 2: Isåfall kan vi släppa upp dig nu – är du säker på att du klarar det?
Nils (är tyst)
 Gassköterska 2 (till de två hårdarna) Lås upp.. han kan ju dö annars! (hårdarna låser upp)
Gassköterska 2: (tar Nils hand) Känner du min hand Nils?
Nils (är tyst)
Gassköterska 2: (lekfullt) Jag känner hur du rör lite på fingrarna, i alla fall! Upp & hoppa nu!...
 (Gassköterska 2 & hårdarna reser N upp) Kan du se mig Nils?
Nils (sluddrigt, svårt att tala) Jag ser dig.
Gassköterska 2: Bra. Nu har vi lite mat till dig – vill du ha det?
Nils (säger inget)
Gassköterska 2: Vi gör så att vi ställer det här… så kan du äta när du vill.. visst känns det bättre nu?
Nils (sluddrigt) det känns…
Gassköterska 2: Ja, vi ska inte störa dig så mycket… - vi förstår att du är trött … - det har varit en hård dag… du prata ju länge med Doktor Rolf… - han vill ditt bästa – var inte orolig – vi lämnar dig nu här ett tag så kan du ta igen dig!
Nils Nej! (börjar gråta)
Gassköterska 2: Vad är det Nils? Vi förstår att det är jobbigt här i rummet, men så fort du lugnat dig – kan du komma in på avdelningen.
Nils (kvidskriker i tårar) Jag vill hem!
Gassköterska 2: vi vet Nils – men dess lugnare du tar det – dess fortare kommer du hem…
Nils Jag är lugn!
Gassköterska 2: Men du skriker ju!
Nils Nu ja!
Gassköterska 2: Du kanske vill ha lite lugnande?
Nils (nästan ifrån vettet) Nej!
Gassköterska 2: Då får vi se till kvällen vad doktorn
ordinerar… ta det lugnt nu…
Nils (andas djupt, liksom han försökte få luft)
Gassköterska 2: vi ses senare… jag kommer med
kvällsmedicinen…
Nils (lider) Jag vill inte ha någon!
Gassköterska 2: (triumferande) Då vet du vad som händer… vi vill inte ha det så igen va? Ta det bara lugn… (nästan viskar) & ett tips ifrån mig. – lita på doktorn… han är kompetent!
Gassköterska 2 & hårdare ut.
Nils vänder sig om på rygg, ligger länge & stirrar upp i taket…
Lamporna är tända med en obehaglig intensitet. I en liten ruta ser man de två hårdarna sitta med sina ögon fastklistrade vid något rakt fram, man ser TVskärmens blåskiftande ljus spela bakom glaset.
Nils (är på väg att skrika, så stannar han plötsligt sina uppåtsträckta armar & börjar sjunga…)
’Det finns sånger här hemma hos mig…’
Han sjunger högt & utlevande - så är det plötsligt som om han inte orkar – han tar upp matportionen & börjar äta på den.
Ibland ser man hur en av hårdarna slänger ett öga åt hans håll, men inte på honom, sedan skrattar de, man ser hur de äter & dricker igenom väggen tränger plötsligt TV-ljud…
Nils (stannar upp i sin tugga & tittar med väckt hotfullhet emot de två hårdarna bakom glaset. Han går fram & knackar på)
De tittar med indignation åt hans håll. Han knackar vidare.
En av hårdarna reser sig upp – så öppnas en liten lucka i dörren & en röst halvskriker. ”Vad är det”
Nils ”Kan ni sänka TVn?”
(en tystnad… hörs ifrån luckan… sedan. ”var det nåt mer?”
”Nej.”
(tystnad, sedan)
”Hur smaka maten?”
”Jag vet inte.”
(irriterad röst)
”ville du nåt eller?”
”jag har ju redan sagt det…”
(lömskt)
”inget mer?”
”Nej.”
Luckan stängs.
Nils (äter vidare, ljudet sänks litet grand , men man hör fortfarande en sportkommentator-röst som skriker:
”Det är mål! Mål! Sverige har slagit in ännu ett mål emot Vitryssarna!”…
Nils (knackar igen) Samma indignerade miner. Han gör ett tecken med handen om volymsänkning. Hårdare 1 vänder sig till hårdare 2 & säger något – man tycker sig se – hur de knappar på någon knapp. Volymen sänks litet till. Nu hör man bara ett mummlande men så höjs volymen igen.
Nils (knackar på rutan)
Ingen av hårdarna tar notis.
Nils lägger sig på sängen; och somnar.
Ridå
Ridå upp.
(Det knackar på dörren – M vaknar det är morgon.)
(lite glatt) Ja?
Nyckel skramlar i låset – dörren öppnas – Gassköterska 1 kommer in.
”god morgon Nils! Har du sovit gott?”
Nils ”jag vet inte… jag minns ingenting….”
 Gassköterska 1: Nej… du minns väl heller inte att du talade med doktor Rolf igår?...
Nils Jo.
Gassköterska 1; (negligerar) Ni hade ett himla långt samtal… du var himla uppvarvad, känner du dig bättre idag?
Nils Nej.
Gassköterska : Det var ju tråkigt att höra… du ska få prata med doktor Peter litet senare idag… Rolf är ledig idag. (ler emot honom) Något mer du ville ha?
Nils Litet mat?
Gassköterska 2: Vill du ha filmjölk med flingor eller gröt?
Nils: Filmjölk.
Gassköterska 2:” Då ska jag be Kristoffer fixa det – vill du ha socker på?....”
Nils Jo…
Gassköterska 1: Det bli väl gott… doktor Rolf ville eller tyckte du behövde lite lugnande efter frukost, för att lugna ned en smula – men – det är bara vid behov så klart… - vi brukar ha en inledande behandling med lugnande innan vi väljer vilket läkemedel som passar bäst för en längre period… - vill du ha dem sen eller nu?...”
”Jag vill prata med min mamma…”
”Det ska du få göra – vi har telefon utanför… vill du göra det nu?....”
Nils Ja…
Gassköterskan (litet viskande i hemlighet) Ska vi inte ta frukosten först kanske… du behöver nog litet (skrattar till) energi i dig innan dagen börjar.
Nils Om du vill så…
Gassköterska 1: Då hämtar jag det… ville du ha en macka också?
Nils Ja tack!
Gassköterska 1: (går ut tillsammans med hårdare 1 & 2)
Dörren låses.
Dörren låses upp, Gassköterska 1 , kommer in med frukosten.
(på väg ut) Jag kommer in med lite lugnande sen…
Nils O.K.
(dörren låses)
Nils (äter… lägger sig sedan på britsen…) (dörren låses upp)
(In kommer en okänd kraftig man som bär en vit läkarrock)
Nils (ligger & stirrar upp i taket)
Peter: (börjar vänligt) God dag Nils! … jag ville bara titta in som hastigast & titta till dig – hur mår du idag?...
Nils: Dåligt.
Peter: Det var tråkigt att höra… - finns det någonting vi kan göra för att du skall må bättre?...
 Nils Släppa ut mig…
 Peter: Det (skrattar) är väl lite för tidigt för att tänka på ännu… på vilket sätt känns det dåligt?...
Nils Jag har svårt att tänka…?
Peter: (antecknar i sitt block)
Ja… ha… ja… har du ont i kroppen? 
Nils: Den känns som spagetti…
Peter: (med pennan på läpparna)… ja… du fick en ganska stor dos igår… du skrek så mycket… personalen har berättat att de fick lägga dig i bälte en dryg timma… här måste det vara lugnt & sansat…
Nils: men… jag är ju helt själv härinne…
Peter: (skrattar till) ja… det betyder inte att du kan härja… du är på ett sjukhus…
Nils: jag var inte sjuk då jag kom hit…
Peter: Det är en diskutionsfråga…diskutionsfråga…
Men vakthavande jourläkare bedömde dig som psykotisk – det var därför vi tog in dig…
Nils (är tyst)
Peter: Vi kommer ge dig lite lugnande för dina tankars ros skull & sen så ses vi igen lite senare…
”Om du säger så…. (orkar inte uttala mer)
Peter: Vi förstår att det är tråkigt här – men – var bara lugn – så överflyttas du snart till en avdelning….
Nils (försök till skämt) Jag ska tänka på det.
Peter, Gassköterska 1 hårdare 1 & 2 går ut, dörren låses.
Nils (börjar gråta, snart skriker han): Mamma! Mamma! Mamma!) så högt så allt skallrar.
(luckan öppnas)
Nils (blir tyst)
Hårdare 1: det är ingen idé att du skriker på Mamma, sjuksköterskan kommer snart – du ska snart få ringa din mamma!
Nils (lägger sig ned & stortjuter)
(dörren öppnas)
Nils (blir tyst, försöker hålla tillbaka)
Gassköterska 1: (kommer in med ett mått med något gulaktigt i)
Gassköterska 1: Nils jag kommer med medicinen så att du kan få lugn & ro!...
Nils: ”Jag vill ha mamma!”
Gassköterska 1: Vi vet… du ska få träffa mamma så
småningom…
Nils: (skriker) När då? (hoppfullt)
Gassköterska 1: Så fort du lugnat ned dig tillräckligt, så, jag har lite Haldol i flytande form med mig här…
Nils: Jag vill inte (gråter)
Gassköterska 1: Doktor Peter har ordinerat… annars vet du vad som händer… vi vill väl inte upprepa gårdagens scen idag igen?...
Nils: Jag vill… gå hem!...
Gassköterska 1: Ja… ta du först den här.. sen får vi se vad doktorn säger… (räcker fram muggen)
Nils: (sträcker darrande ut sin hand… - drar sedan tillbaka den…)
Gassköterska 1: (ler) se så nu… var inte rädd, det är inge farligt, det är för att lugna dig.
Nils (är tyst)
Hårdare 2: (hotfullt, men också som om det vore en
självklarhet) Du vet vad som händer annars.
Nils (tar måttet & sveper den gula vätskan.)
Gassköterksa 1: Så där… nu kan du ringa mamma.. vill du det?
Ridå ned.
Vi får aldrig kortslutning, det makulerar, exploderar, bara vad du tror. Tala om för en doktor vad den är och den kan inte fortsätta att fungera.
”Jag menar, ska ni sätta diagnosen mano depressiv på alla barn? De uttrycker om tingen starkt, de är upptagna utav sig själva, eller är de motvilliga, vad ni kallar ’medgörliga’. Så ni kallar alla barn för sjuka eller? Ja, det är ju det ni gör!”

”Jag har barn jag har aldrig satt diagnosen ’mano depressiv’ på dem.”

”Ja, det är kanske för att du inte skulle tjäna någonting på det. Men om du skulle göra det, kanske du skulle sätta det på dem också!. Detta har jag gjort, för att du inte tillåter mig att ha den, du skapar min ångest, tanken är inget farligt, tanken är inget farligt om den inte blir till handling, men om den är farlig i sig så exploderar ju huvudet. Jag önskar att ditt huvud kunde explodera.”

”Hur ska jag veta vad du har för tankar?”

”Du skulle ju kunna ta och lägga ditt huvud tätt intill mitt öra, och lyssna, lyssna länge. Och se vad du hör…”

”Jag hör antagligen ingenting…”

”Just det! Där är jag för dig! Ingenting! Ett stort tomrum med massa ljud i… Men du hör dem icke, om jag icke säger nicke. Därför säger jag inte så mycket till dig. Du är som en dator, trycker man inte på någon knapp går du inte igång. Det är väl onödigt att sätta igång dig om man vet vad du redan gör. Utrotningsmaskin får man ju ta och kalla dig.”

”Jag utrotar bara sjukdom.”

”Sa ett sant virus. Programmering 1; jag utrotar bara sjukdom.”

”Så grym är jag inte…”

”Alla onda har någon god kärna i sig, ryktas det… Alla barn tror på magi t.ex. ”

”Det är för att de inte förstår bättre.”
”Du menar att man förstår bättre om man lyssnar på dig?”
”Jag är i alla fall utbildad.”
”I vadå?”
”I själs läkning.”
”Men, behöver ett friskt barn läkas? Föds vi sjuka?”
”Vi föds utan driftskontroll…”
”Och dem ska du då lära dig att kontrollera?”
”Nej, varenda en ska lära sig att kontrollera dem själva.”
”Ursäkta jag menar, du ska lära alla att kontrollera dem. Det är därför du finns, men om inte människan ifrån början vill bli kontrollerad, vilken rätt har du då att tvinga henne att lära sig det?”
”Det är på uppdrag av samhället jag gör det…”
”Men, samhället består ju ifrån början utav sådana som inte vill bli kontrollerade…”
”Men nu är de det, annars hade vi inget samhälle.”
”Så varje friskt barn ska bli sjukt för att ingå i samhället? Och du utför detta! Det är underbart att du säger detta till mig.”
”Det är något fel på din hjärna…”
”Kan du bevisa det?”
”Allt du hitintills har gjort är bevis nog…”
”Kan du definiera vad som är fel med mig?”
”Jag är utbildad i sånt.”
”Och om jag inte känner någon sjukdom?”
”Det är vad de allra sjukaste brukar säga…”
”Så de som inte känner sig sjuka är de allra sjukaste?”
”Just precis.”
”Vad är det som är sjukt då?”
”Du är full av vanföreställningar och hallucinerar.”
”Det är svårt för mig att veta vad du menar med det…”
”Det behöver du inte heller, du är under tvångsmedicinering nu, vi får se hur den verkar.”
”Ska du spruta in gifter i mig? Ska du göra mig annorlunda?”
”Vi har utstuderade metoder, om du blir bättre…”
Sjuksköterska; Jag har respekt för hans kunnande hans medicinska kunnande. Han har botat många patienter… De flesta brukar så småningom inse att han gjort rätt. De brukar tacka honom efteråt.

”’Då motståndaren börjar med personliga påhopp då vet jag att jag vunnit.’ Sa Margaret Thatcher. Självklart hatar jag poliser, det gör väl alla människor, speciellt när det finns så många lagar man kan bryta emot. De som åker tunnelbana, hatar i regel de läskigt rödklädda vakterna, den som parkerat fel hatar parkeringsvakterna, och jag som inte vill bete mig normalt hatar självklart poliser. Det finns en lag i Sverige, att man kan bli inlåst om man inte beter sig normalt. Jag hade länge önskat att slå tillbaka emot en polis, att bryta deras auktoritet, nu när en kom och pressade mig gjorde jag det. Det känns bra, jag skulle inte vilja göra det igen, men en polis är ju bara polis i den staten den är anställd i. Om något så ont som detta skulle komma till mitt land, och bete sig likadant, då skulle dess huvud snart rulla på gatan.”

”Vart är ditt land någonstans då?”

”Det är där jag finns.”
”Men!... du finns ju i det här rummet!”
”Där har ni uppfattat fel, missuppfattat.”
”Vart finns du någonstans då?”
”I mitt hem.”
”Vart är det?”
”Jag vill inte att ni ska komma dit, därför säger jag heller inget om det.”
”Heter ditt land någonting?”
”Om jag inte säger namnet kan ni inte heller fråga er fram dit. Då är du dömd”
”Till vadå”
”Jag har redan sagt straffet för den som inkräktar på mitt land och vill förstöra min värld.”
”Är det ett hot?”
”Det… bestämmer du själv…”
”Hotar du mig till livet? Sitter du här oh för underförstådda mordhot?2
”Jag sa: strattet för den som inkräktar på mitt land är halshuggning – om du tänker försöka göra det eller ej är upp till dig…”
(dödstyst i salen)
”(förvirrat, snabbt) inga fler frågor.”
***


”dvs. erat gift dödar livet i en! och långsamt dödar ni ens kropp och själ!, men det är inte det värsta! det värsta är att ni dessutom tjänar pengar på det!
Och att ni har laglig rätt till att låsa in vem som ni än behagar, och våldta den, oftast varannan vecka , men ibland mera ofta! och ni vill fortsätta år efter år tills erat offer är dött”
"vi gör det faktiskt för att rädda liv....!"
"era egna kanske... det var därför jag sa att det var en ritual...en ritual för att sätta skräck i er omgivning - att inte trotsa er...
s.k. multipel personlighet är bara ett barn som leker lekar för att växa upp... vad skulle du säga om en dos som denna - vad skulle den göra med de allra flesta personer?”
"de skulle bli medvetslösa många timmar - de med svagt hjärta, t.ex. kunna dö...”
"ok så jag har helt enkelt inte något svagt hjärta och jag är starkare än de flesta vad gör det med psyket?”
”det kopplar bort medvetandet...”
”ok. en man springer under sömn ut på gatan klättrar upp på ett tak, hoppar åtta meter landar så han får ont i hela kroppen vilar sig börjar strosa ned bort ifrån där han flytt vad händer sedan - två versioner finns den ene han får syn på en polis springer med enorm stryka fram och slår henne precis över högra tinningen... varför inte vänstra?
ett normalt slag med höger hand borde ju ta på vänstra tinningen - om personen är förberedd på slaget... Susanne här säger att hon såg mig komma på tjugo meter håll varför frågar vi oss då gör hon sig inte beredd på att slag?”
"vad tänkte du då Nils började springa fram emot dig?"
"jag ska visa det enklaste sättet för en högerhänt att slå någon över höger öra... man står mycket nära en person - den personen har sina händer nere vid midjan, i detta fallet pga. att handbojorna och batongen finns till hands där. vanligtvis jag säger vanligtvis reagerar kroppen spontant på ett liknande slag och armar far i reflex upp. Så icke om man förbereder att ta fram handbojor ifrån sidofickan om man däremot ser annan springa emot med avsikt att skada en och man har en batong ja då tar man fram batongen och skyddar ansiktet! höger ögonbryn är mycket svår plats att slå någon på om den är beredd på det!
Ett oförberett slag parerar man oftast med en reflex så att huvudet vänds bort ifrån slaget, jag är högerhänt, ett slag ifrån mig borde alltså ta på vänstra sidan av den jag slår för ett knytnävsslag har alltid en swing!, ett avvärjningsslag kan däremot ta diagonalt direkt utan swing... ett sådant slag har jag erkänt och finner det ursäktligt om man tänker om situationen jag befann mig i!, men att jag i det tillståndet skulle kunnat springa fram och träffa henne med knytnäven över högra ögonbrynen, det finner jag så otroligt att det är otänkbart!, om jag med kraft sprungit fram för att slå henne hade ju swingen på slaget träffat vänstra örat eller kinden, men inte högra ögonbrynet!, tyvärr, men Susanne Rasmusson är skyldig till mened”

(föregående fråga)

"hur såg slaget du fick av Nils ut, var slaget hårt, ifrån vilket håll kom det, vilken hand slog han med?...”

”(efter incidenten vi har försökt klargöra sprang ned emot vattnet, ) (vart befann jag mig när jag fick syn på dig?, var du emellan mig och Årstaviken? eller - var jag nere emot vattnet?, om jag befann mig emot vattnets håll ifrån  ditt perspektiv, och du befann dig åt Katarinahusets håll ifrån mitt , jag ville nedåt vattnet varför sprang jag då inte bara nedåt vattnet istället för att springa upp och slå dig först? jag sprang ju nedåt vattnet sen)”

"du var väl hämndlysten - du hatar ju poliser!...”

”låt mig ställa en enkel fråga - i ett sådant tillstånd - där medvetande graden är nästan 0, kan man vara hämndgirig? efter allt gift, utsvultenhet och kroppsskador, är det troligt att man med en mycket dålig synskärpa ens kan urskilja en polisuniform på vad 20 meters håll?
Om man vill komma undan tvångsvården - är det troligt att man när man ser en polis (om man såg den på 20 meters håll), springer för att slå den - då man mycket väl vet att en polis är aldrig bara en - eller är det troligt att man helt enkelt bara lägger benen på ryggen?"
"du säger 'om man vet' men om medvetandegraden är så svag, hur vet man det då?"
"jag bara målade upp ett scenario så som det ser ut i värsta fall (ifrån mitt perspektiv), alltså bästa fall för er, det verkar som även ni inser orimligheten i ert påhitt!"
"vad yrkar du då på för ersättning för dessa brott?"
"jag yrkar inte på någon ersättning, jag yrkar på att det jag behövt lägga ut fört denna felaktiga dom dvs. alla de vårdkostnader som tvångsvården sedan den 14 juli 2008 - tvingat mig och mina anhöriga att betala ska återbetalas! Jag har inget annat krav, men mina anhöriga kanske har det, men det är inte upp till mig att avgöra det!”
”Men; ifall du inte varit sjuk hela tiden, har du ju heller inte haft rätt till någon sjuk ersättning!”
”Jag har lidit av en allvarlig psykisk störning!, dvs. ni har jagat mig, anklagat mig, vittnat falskt emot mig, förgiftat mig, förföljt mig - plågat sådant som då "man" talar om nazismen och kommunismen, kallas för 'förföljelse av oliktänkande' detta - får ni betala för!"

***
"!du kan inte sätta gränser - du måste lära dig att sätta gränser!..."

"Nej!... vad är en gräns?... en gräns för mig är när jag agerar emot mitt samvete när jag håller tillbaka min vrede, när jag är falsk när jag helt enkelt känner att någonting är fel!.... känslan kan inte vara sjuk! - den kan saknas eller finnas - om den saknas behöver personen med betänkande tanke sätta upp regler för sitt agerande…
om den finns är känslan till för att tanken ska veta vad som är tillåtet och vad som inte är det.
Skizophreni är en diskrepans emellan tanke och känsla som pågår i en neurotisk eller psykotisk (om känslan och tanken är stark) konfrontation - som liksom ett inbördeskrig förorsakar i hos mig skizophreni!
dvs. ni är sjukdomen!   varje regel en annan försöker pådyvla någon emot dess samvete är ont och sjukdom i sig - överhuvudtaget kan det sägas vara ondskan definition - vad jag vill säga med detta; det är ni som sakar samvete och därför inte kan förstå mig! det är ni som måste styras med regler och ord - annars mördar ni alla!, men jag behöver det icke! för er finns ingen medicin! ni är redan döda!
upplysning kanske helt enkelt är en kraft som gör slut på alla tankar som inte passar känslan för mycket sjuka tankar gör känslan svag - dvs. känsliga personer är kärleksfulla personer - ni försöker passa dem in i erat sjuka tankesystem! därför så klart blir de galna! tankepolisen - som straffar och torterar människor för deras övertygelser...”

'det gör inte vi!'
'ni låter alla s.k. "patienter" förstå att de måste erkänna att de är sjuka... "du saknar sjukdomsinsikt" säger ni annars, ni tvingar dem helt enkelt igenom en tråkig miljö dålig mat läskig atmosfär hotfulla blickar, som maskeras med vänlighet, respekt emot den sjuka, så att man på alla sätt ska känna att man är sjuk!
fastän man inte har gjort något fel!, dess mindre fel man har dess sjukare tycker ni att man är!
nåväl man vet ju vad som händer, om man slår en ond ande med en kropp det var väl bättre då måste ni ju tycka om man slår dem när de inte är i en kropp!”
”det finns inga onda andar Nils du inbillar dig bara!"
"självförnekelse leder till döden - döda andar är onda andar!
tvångsmedicinering är våldtäkt av värsta sort, en våldtäkt har iallafall något element av njutning i sig - sex är alltid skönt vad som är det stora hemska med våldtäkt är den eftervarande känslan av skam och skuld och förnedring, något främmande och icke välkommet, har tvingats in i ens kropp, tvingat sig in, men spermier är inte giftiga! vad ni sysslar med är gruppvåldtäkt!
fyra karlar håller ned den som rituellt ska våldtas och en femte kommer med något som är lika stort som en stor penis men som istället för att gå in i stjärten sticks in under hyn!, det gör ont och då den främmande sperman sprutas in - är det inte fin frisk livfull sperma utan gift!, giftet gör ont, det gör att man har svårt att gå man kan inte längre tänka, inte tala korrekt utslag kommer på hyn, man har svårt att gå, man kan inte längre tänka, inte tala korrekt, man får själv gift i sin sperma, dvs. erat gift”
***

Inbillningsförmåga

Ett konferensrum på S:t Görans Sjukhus. Psykiater Alicia Bergström Muller sitter med anteckningsblock, på en soffa, en patient sitter uppmärksamt med blicken riktad emot henne på soffan mitt emot, med ett bord emellan dem som vetter emot dörren - utanför blåser vinden, fönstren är stängda.

Patient: Ni anser alltså att små barn är sjuka i huvudet?
Psykiater: Nej... inte om de är små barn, men då en vuxen man beter sig som ett litet barn, då sätter vi den beteckningen.
Patient: Men tänk om jag är ett litet barn då?
Psykiater: (skrattar) Det är ju absurt... du är fullvuxen, med sexualitet och allting, det är en bisarr formulering...

Patient: Ifall jag skulle påstå att jag hade sexualitet då jag var liten också... vad skulle ni säga då?
Psykiater: Det är ju en omöjlighet.
Patient: Så du sitter här och påstår att jag ljuger om mitt liv, och att du vet och känner mig bättre än jag känner mig själv.. på vilka grunder?
Psykiater: (irriterad) Jag säger inte direkt att du ljuger, men det kan dölja sig en vanföreställning bakom det som har med din sjukdom att göra... det är inte det att vi inte litar på dig... men din sjukdom kanske... så att säga 'lurar' dig till att tro det...
Patient: Så du anser att jag är sjuk i huvudet?
Psykiater: Jag anser att du lider av en allvarlig psykisk störning; ja...
Patient: Och det skulle innebära att jag hela mitt liv 'inbillat' mig, att jag är saker jag inte är?
Psykiater: Ungefär så, ja.
Patient: Och nu ska du inbilla mig att det är så?
Psykiater: (ler) Jag vet att det är så... diagnosen är helt klar, det är bara frågan vad vi ska göra åt det... du vägrar ju medicin så... du får helt enkelt bli kvar här... vi kan inte släppa ut en med vanföreställningar - det kan bli farligt.
(paus)
Patient: Men min konst då? Är den också en vanföreställning? Hur kan det vara "fel" på min hjärna om jag har egenskaper som du inte har? Jag kan sjunga, spela gitarr och piano, skriva poesi och filosofi och prosa, och jag kan komponera - är detta en defekt på min hjärna?
(tystnad)
Fortsätter: Är det att jag hör röster och sedan kan skriva ned dem i en pjäs - är detta en defekt? Är det inbillat? Och vad är i så fall inte inbillat? Tror du inte att du just nu 'inbillar' dig att jag är sjuk, och att den som skrev i en bok att sådana som jag hade en defekt på hjärnan, att de också inbillade sig det?  Tror du inte just nu att jag inbillar mig det jag ska säga?! Vart skulle det annars komma ifrån? Om jag upprepar det som står i en bok, säger jag ju bara det som andra har inbillat sig och sedan skrivit ned - så var ligger din säkerhet att det du säger till mig är sant?
Psykiater: Det är många som kan bekräfta det faktumet...
Patient: Vilket faktum?
Psykiater: Din diagnos.
Patient: Vilka då?
Psykiater: Alla psykiater som tittat på dig har upptäckt en defekt.
Patient: För det första - så är ni alla på samma sida - för det andra stämmer det inte - Jaro Lotsky diagnostisera mig som paranoid skizophren, Rolf Stackenland som obotlig även med mediciner, dvs. att det kanske inte var något fel på mig - den första läkaren på Huddinge tyckte jag var manisk, den andre att jag hade epilepsi manodepressivitet och paranoid skizophreni, du att jag är ospecificerad skizophren.
Psykiater: Du har varit svår att specificera eftersom du haft så många olika symptom.
Patient: Symptom på vad?
Psykiater: Sjukdom!
Patient: Ja , men - neurologen har tittat på mig - utan att hitta några neurologiska fel! Man har röntgat min hjärna, utan att hitta något ovanligt eller någon defekt - vad är det för sjukdom du vill peka på?
Psykiater: Det kan vara så att den... inte syns...
Patient: Du menar att den är inbillad?
Psykiater: (tvekande) Ja...
Patient: Hur ska då mediciner kunna hjälpa? Kan kemiska substanser hjälpa emot det man inbillar sig?
Psykiater: Ja, de kan både skapa inbillningar och dämpa dem.
Patient: Så du menar att du vill dämpa min inbillningsförmåga - benämner du inbillningsförmåga som sjukdom?
Psykiater: Det beror på om den stämmer med verkligheten eller inte...
Patient: Du menar, din inbillningsförmåga, eller?
Psykiater: (direkt irriterat på) Den som är fastställd som överensstämmande med verkligheten.
Patient: Vad är då verkligheten?
Psykiater: (suckar irriterat) Ska jag behöva sitta här och förklara för dig vad verkligheten är för någonting! Då är du verkligen sjuk!
Patient: Jag vill veta, då kanske jag blir frisk!
Psykiater: (direkt på) Det som de flesta människor kan bekräfta - om t.ex. du säger att du ser ett spöke - och ingen annan omkring dig ser det - då är detta en vanföreställning.
Patient: Men en hund kan ju t.ex. höra vad ingen människa numera kan höra, den vilda människan säga ha kunnat höra gräset växa, och har du tänkt på hur de s.k. vanföreställningarna, i forna tider varit verklighet? Vem trodde inte på häxor på 1500-talet i Italien? Vem tror på häxor där nu? Samma sak kan sägas nu; vem trodde inte på psykiatrin år 2000 i Sverige - men vem kommer tro på den om 100 år?
Psykiater: Ja... men just nu tror människor på den - den kan bli överbevisad, men det är osannolikt.

Patient: Du menar alltså - att det de flesta vid en viss tid inbillar sig är sant, tills de slutar inbilla sig det.
Psykiater: (lömskt) Ja...
Patient: Och du menar, att eftersom du kan inbilla andra att jag lider av en allvarlig psykisk störning så gör jag det?
Psykiater: (elakt, ondskefullt) Just precis.
Patient: Och om jag skulle lyckas inbilla dem att jag inte gör det - skulle jag inte längre lida av det? (tystnad, alla där inne är tysta och väntar på vad patienten nu ska säga)
fortsätter: Och om sedan jag skulle lyckas inbilla dem att du vore en lögnare - skulle det vara ett faktum?... Då är det det enda som återstår.
(paus, psykiatern ler, säger sedan snabbt) Lycka till...
Patient: Är samtalet slut?
Psykiater: Ja
(Först reser sig vårdarna, ungefär samtidigt ifrån sina stolar - Patienten sitter kvar i soffan, liksom envis)
Vårdare 1: Samtalet är slut Nils.
Patient: Jaha.
Vårdare 2: Alicia vill nog att du ska gå nu.
Patient: Ja, det var ju spännande att höra!
Vårdare 1: Kom nu. (Går fram och rycker i Nils. Nils reser sig inte.)
Vårdare 2: (lite tjock, säger i tjock röst liksom då en älgko råmar) Ska vi behöva ta i med hårdhandskarna kanske?
Patient: Nej då, inte alls.

De tre går ut.

Psykiater sitter kvar och skriver i sitt block.


"Vi kanske skulle ta och visa din diktsamling för Alicia - så att hon kunde se din historia..."
"Vilken historia?"
"Ja... om dig..."
"Menar du sjukdomshistoria?"
"Jag menar allmän historia - historien om dig helt enkelt!"
"Ja - min bok är inte hemlig, den är öppen för alla - det är det som är meningen med den. Du menar att hon då skulle kunna bedöma den?"
"Hon skulle kanske få litet mer förståelse för dig om hon läste vad du hade skrivit...."
"Ja - det verkar vara en bra idé! Gör det om du vill! Men förvänta dig inget gott ur det - det är ingen idé att kasta pärlor framför svin..."
"Alicia är inget svin - hon har gjort sitt bästa - hon har ju räddat dig...!"
Alicia "Ja hur är det? Hur mår du?..."
"Om du frågar allmänt - så mår jag bäst då jag är ute och går, sedan skulle jag må bra av att kunna ligga och vila i soffan i musikrummet..."
"Den är till för de andra patienterna också... (ler) inte bara för dig..."
"Ja. men om det inte är några andra patienter där då... då kan jag väl ligga där?"
"Du får ligga på ditt rum"
"Men jag har ju ingen CD spelare på mitt rum"
"Efter så lång tids behandling sitter sprutorna sex månader i kroppen, vi har inte sett Nils riktigt farliga sidor ännu eftersom medicinen ännu håller dem i schack..."
Sjuksköterska  "Du kan låna det nere på biblioteket..."
"OK då vet--"
"Hur är det annars...? Går det bra här på avdelningen?"
"Förutom de som kallar mig 'gubben' TVn och medicinen så är det ganska trivsamt ja..."
"Vad är det för fel på medicinen?"
"Jag mår dåligt av den...."
"Du har en sjukdom - det är tyvärr en nödvändighet att du har den - annars skulle du må ännu sämre... var det något mer du ville ta upp?"
"Inte vad jag kan komma på... eller skulle kanske önska litet längre permissioner..."
"Det kommer så småningom"
"OK"
S: "Hej då Nils."
Alla tio går ut ur rummet.***
"Du säger att du är stor konstnär---"
"För mig är jag det-..."
"Det kanske vi inte alla är överens om..."
"finns det någonting som alla är överens om?"
"Vi tycker iallafall att det är lite väl malligt att kalla sig själv för stor konstnär!"
"För mig är jag det - om ni vill försöka inbilla andra att jag inte är det - kan ni ju försöka inbilla andra att jag inte är det - kan ni ju försöka vad är n i  föresten ? Två parasiter eller? Om ni vill försöka tjäna en slant på att försöka inbilla andra att jag inte är stor konstnär är det upp till er - mig kan ni i alla fall inte inbilla det - eftersom ni själva är små parasiter - om Mozart skulle säga till mig; du är inte stor konstnär - då skulle jag tro på det - men då ni säger det-... (avsmak i tonen) då vet jag att jag iallafall utgör ett tillräckligt stort hot och är tillräckligt stor för att ni ska försöka suga mitt blod ur mig..."
"Fattar du att jag bryr mig om dig? Jag tänker på om du sover ute - om du har mat i magen! Fattar du det?"
"Då jag var hos dig brydde du dig inte - du körde bara helt enkelt ut mig... du ville inte hjälpa till.. om man bryr sig hjälper man också - annars är det bara tomma ord..."

"Har du fortfarande sådana är tankar?"
"vilka då?"
"mordtankar..."
"Det är så klart - det har väl jag sagt till alla redan skillnaden emellan mig och alla andra - är väl att jag inte sätter dem i handling..."

"Hur manifesterar de sig?"
"Vad menar du?"

"Är det röster eller?"

"Jag ser någonting fult - då vill jag ta bort det ur det sköna runt omkring."

"Så du hör inga röster?"
"Varenda människa hör röster (frågan är bara hur man hanterar dem.) Det är inte vad man tänker utan vad man gör av tankarna som har betydelse - jag skriver oftast ned dem för att se vilket ursprung de har De blir som dikter för mig-"
"Så du har hört röster?"
"Jag har skrivit ned din röst också  den säger alltid samma sak -'säg ett fel ord så att jag kan skriva att du är farlig...' ja, jag vet nog vad din röst säger - till alla friska människor, sedan likt en lögnare kallar du denna din röst för en hallucination - men du talar ju nu - jag tror att det du säger är en avbild av det du hör inne i ditt huvud - jag är bättre än sådana där mikrofoner ni opererar in i människor jag hör vad du tänker , jag känner dig..."

"Det där är den vanföreställning du lider av"

"Jag lider inte av den däremot försöker du få mig att lida"

"Det är inte alls"


'hm... Nils lånade mig den här boken i Måndags (vänder på boken - tittar på den likt på ett försöksobjekt) 'Kalla Bergets dikter' hm - låter som en isolerings fara (börjar läsa) (efter en stunds läsande) just som jag trodde - en isoleringstendens - klättrar upp på ett berg, kallt berg - för att komma bort ifrån människor - hm... (tittar närmare) med en viss nekrofilisk tendens - vill kunna gå med öppen skjorta och oknäppta byxor - ett miffo - antagligen är det där tjattrande apberget Nils besöker verkar till och med bättre (skriver ) (läser högt) muslimsk man med litterära tendenser - patienten gav mig en bok med orden 'så att du känner till mina ideal' boken visade sig innehålla dikter utav en enstöring som också tycks lida utav någon typ utav psykotisk störning... ser andra människor 'likt ljus som brinner ned!...' tydligen en poetisk förebild för många utav tidens skribenter - tycks vara en verkligt sjuk person som avskärmat sig ifrån världen för att leva ibland molnen... tycks även ha testat droger - skumt - hade han levat idag skulle han säkerligen kunna ha varit min patient... typiska förebilder som Nils har!... sådana som vi skulle kunna utrota i ett blodbad ... lata samarbetslös knäppgökar.... vad skulle jag göra med en sådan person?... om han kom i mina händer? hur länge skulle jag behöva hålla honom innan han skulle kunna acklimatisera sig till sin omgivning? - många frågor dyker upp i mitt inre under denna läsning - ganska intressant faktiskt - tänk att få besätta en sådan ande! - haldol - stesolid - cisordinol - hur länge skulle vi behöva hålla honom i bälte? över en månad säkert - en lätt sak i dessa dagar - Kina har ju blivit psykiatrisk diktatur - Han Shan hade tur hade han levat idag på samma plats hade vi satt honom i arbete... säkert skulle en sådan modig ande som han kunna bli en riktig arbetshäst - det var en sak Nils citerade ur Koranen - innebörden var på ett ungefär; att mänskligheten kommer att straffas igenom att alla Mästare försvinner ifrån jorden - han sade 'du är en undergångsande...' demonisk känner jag mig - det måste jag tillstå... 'judar är svaga och maktgalna'... för ett sådant uttalande beordrade jag haldol... men Nils får inget ana om orsaken till den dåliga behandling jag ger honom... 'det är inte många som kommer in här...' ett ironiskt uttalande minst sagt... jaha...
Madeleine verkar också manisk! hon skrattar som en flodhäst i Nils sällskap... det har personalen rapporterat - men hon är bra på att dölja sin sjukdom... synd- om alla vore lika galna som Nils som påstår sig vara skizophrene skulle jag få löneförhöjning...  men det är inget att göra åt ... när han talar skall det vara mina ord... han skall bli utlämnad åt ensamhetens ångest - igenom min manipulation...'
***
 "Tjena Nisse - hur är läget?"
"Det brukar sluta med att jag tänker; djävla fitta..."
"Spring inte efter det materiella - spring efter din egen frigörelse"
"Det skulle väl du kunna som är intresserad av litteratur-...!"
"Ja - det är säkerligen så att om man är intresserad av någonting måste man kunna allt om det - jag är inte intresserad av litteratur-..."
"Jag trodde du var poet och skrev dikter..."
"Då är jag alltså litteratur själv - att jag skulle hålla reda på alla andra vilka priser de får vem som fick det sist det verkar väl ändå litet som humbug tycker du inte? Det räcker väl med att jag är det själv - jag måste väl inte veta alla andra och vilka priser de får?...?!"
"Det är en viktig del..."
"Inte för mig..."
"Så du är bara intresserad av din egen konst!"
"Jag har redan sagt att jag inte är intresserad - jag är den själv - jag är intresserad av allting - jag är ingen kultursnobb...! Det som vi pratar nu det skulle lika gärna det också kunna stå i en bok - och nomineras till Nobelpriset - därför är jag mindre fäst vid ett pris och koncentrerar mig mera på att förstå vad det egentligen är som du vill säga..."
Alicia; Bah! (gör en gest med handen som för att avvärja något uttryck av avsky)
"Ja - det är väl då du som inte är intresserad av konst - eftersom du värjer dig emot den - då spelar det väl ingen roll om du är bekant med någon Nobelpristagare- jag vet inte ens vem det är eftersom du inte nämnt dess namn - så jag kan inte bilda mig någon uppfattning vad det skulle betyda för mig att n i  är bekanta - eller för din bedömning av m i g  - du har ju inte ens läst min litteratur ---"
Alicia ; "Jag känner poeter noga - de behöver inte vara utflippade..."
"Jag känner bara till sådana som har varit det - och dem anser jag vara stora - om du vill ge mig en bok med den där du påstår dig känna - och förklarar ert förhållande kanske jag kan ta åt mig din kritik men så länge du inte ens nämner vem det är eller vilket förhållande ni har är det svårt för mig att tro på vad du säger---"
Alicia; "Du kommer att bli kvar här länge..."
"Inte lika lång tid som du..."
A "Längre"
"Det kan var svårt för dig att motivera det..."
A skriker och sliter sitt hår) Hårdare rusar in "stoppa genast en spruta i honom! En dödsspruta! Jag vill aldrig se honom igen!"
S "Men Alicia Nils pratade ju bara lugnt"
A "Du är avskedad!"
S "Kom Nils - vi går!"
A "Stoppa honom! Stoppa dem! de har blivit galna!"
N (lakoniskt) "Jag trodde väl att jag var på ett dårhus..."
S "Nu har du bevisat det"
S (låser upp dörren - de försvinner ut)
A (skriker i korridoren - sliter sitt hår - hårdare rusar till) "Efter dem! efter dem!"
K "Lugn Alicia - du är på en säker plats!"
A "Han ska d ö !"
Daniel "Lugn nu - vi tar hand om dig !"
A "Ser ni inte vem jag är ?!"
K "Du är rasande ... det ser vi alla ..."
A  "Gör någonting åt det då!"
K "Vi ska..."
Polissirener utanför...


Nils hade - någonstans i Gamla Testamentet - læst-han - trodde det var i Ezra eller-Jobs bok-



’låtsas att du ær någonting -&-du blir det… ’



han - kænde sig trött - på den atmosfær - utav hyschningar-& -respektfullhet - som - svævade omkring Svenska Akademiens ledamöter- det - var inget fel - på ledamöterna i sig -det - uppfattade han ej - snarare - var - den överdrivet resfulla attityden gentemot deras rika titlar - ett misslyckande… - speciellt - för dem sjælv & deras skaparkraft -någon - smart hjærna - hade placerat dem - precis invid obelisken vid slottet - vilket gjorde en misstænksam - att de ville dölja något… Skaparkraften - de en gång blivit invalda för -härrörde ju ifrån Allah - men - på något vis -hindrade deras titlar - andra- ifrån att uppnå ett stadigt sjælvförtroende…-  ’han satt ju aldrig i Akademien ’ en negativ anmærkning - vissa snobbar - kunde göra -för att rættfærdiga att slå dövörat till… - Nils - kænde också ett sting - utav denna avundsjuka - så- en dag bestæmde han sig - för att- gå in i rollen som Akademie-ledamot - utan att-ha den minsta aning om - han blivit invald… den saken - var oviktig - det viktiga var - att deras patenterade sjælvsækerhet - inte skulle få stå i vægen -för hans skrivande…- & - om - de inte höll med om detta - framstod ju de som hycklare… - hær började Nils med det rollspel -som -skulle ta hans skrivande- till allt högre nivåer - & - leda honom - till vissa insikter - i Akademiens karaktær…

 en mörk afton - gick han förbi Prästgatan - när han plötsligt såg Torgny Lindgren - en utav Svenska Akademiens mest genialiska författare…komma runt hörnet på Akademiens hus. - när han närmade sig -tilltalade han författaren…
God kväll Torgny… ’
God kväll god kväll… ’ muttrade Torgny- det - bekanta användandet utav förnamnet… -’ingen har sagt någonting till mig… ’

’nu…-förstår jag inte vad du menar… ’

’halva stan -pratar om -att jag blivit invald i Svenska Akademien…’

’det… har du väl inte… ’
’det -är därför jag kommit att besöka er -ty -jag undrar vad som står på… ’
’nej - det -är väl inget speciellt… ’
’bra -då vet jag det… god kväll… ’
&- så skildes de två… -  han kände sig glad -han v a r  inte invald i Svenska Akademien - men - samtidigt orolig -varför -trodde han själv det?... - & - varför kunde inte Torgny Lindgren bekräfta det…- kanske -ville han också lura honom? ja ja - sak samma-tänkte han -’jag skiter i Akademien… ’ eller -han ändrade sig - ’inte skiter -men -jag struntar i den…’-han vandrade hemåt - förbi Moskéen vid Medborgarplatsen -
men - någonting vackert gick plötsligt så upp för hans sinne det glimmade till -likt gamma i hans inre…-& - han gick - nästa Torsdag -för att se- om de ville ha honom med…-

när -han kom förbi Tyska Kyrkan -hörde han plötsligt musik runt hörnet - det var en artist som en gång gett honom en utav sina skivor. De hade pratat kort om Henry David Thoureau & Emerson; hans skiva var en konsert ifrån Mosebacke han genomfört… Nils satte sig i en trappuppgång en bit bort & lyssnade två vackra kvinnor spelade, han själv på dragspel… cello, den andra violin…
people on the other side of the road people on the other side people on the other side of the road people on the other side…’
- man kunde liksom känna hur Akademiens hus tänkte ‘han vill väl ha Bellman priset…’
rätt som det var dök Marcel Wingdahl upp med en kompis hans kompis tycktes känna spelmannen som fick hälsa på den store Odd Wingdahls son. Nils såg kärleksfullt bort emot Marcel men hans kärleksfulla blick tycktes obesvarad inte bara det han hade även känslan utav att han ringde ett samtal & sa (till Odd) ’nu sitter den där stackars Nils här utanför igen…  vad vill han oss?...'

Nils kände sig sårad vid tanken han drog ut en tjuga & gick för att lägga den i cello fodralet…

hello Nisse how are you?... ‘ sa spelmannen -

‘jag vet inte… ‘ svarade Nils ‘jag var på väg till ett viktigt möte men stannade för att lyssna en stund…’
‘det verkar vara bra kritik!... ’ sa spelmannen -
’Akademien är väldigt snäll - hoppas du får Bellman-stipendiet!... ’
’nå - det är en bra plats att stå på…’
’vi ses--- jag har ett viktigt möte nu så jag måste gå…’
’det tror jag också…’ sa spelmannen & blinkade med ögat…
Nils vandrade bort emot Kungliga slottet när han kom upp till Akademiens våning ringde han direkt vant på dörrklockan..
ja...’
det är Bm…
dörrens ’bzzz’ fick honom nästan att hoppa till utav glädje … en kvinna han sällan sett förr öppnade
’jag kom för jag tänkte försöka vara med på mötet… ’
’det är ingen här just nu - de har gått på semester… ’
när är det mötena börjar igen?...
’i slutet utav Augusti, ska jag hälsa någon ifrån dig?... ’
’hälsa bara - att jag varit här jag Nils & att om jag är välkommen finner jag det intressant att delta… ’
hon log - & - han kände passion ta tag i honom, att han kände det svårt att gå… men han gick ty han gick emot Mosqéen… -
så äntligen - kom det stora testet - Ramadan - pågick fortfarande men ändå försökte han visa sitt intresse igenom att en Torsdag vandra ned emot Kungl Slottet- när han kom satte han sig i trappan som ledde emot en fond; en trappa som slutade i en vägg utan dörr. Han hade tagit med Urji Nalis bok 'Världsbyggarnas Bedrägeri’ som han nu satt & läste i… - han - absorberades dock inte fullständigt utav boken utan lyssnade på ett spänt sätt åt bibliotekets håll… Lars Kollberg- på biblioteket kanske skulle störta ut & köra bort honom?,. han .- ville ju inte veta av frimurarfientliga ledamöter - om han nu var ledamot… när han suttit där… -en kvart eller så öppnades plötsligt mirakulöst Ständige Sekretterarens dörr & ut kom Jesper Adinglund… han stängde snabbt dörren liksom han vore rädd att någon skulle försöka tränga sig in- han gick förbi Nils sedan vände hans sig om & sa;
’vem väntar du på?...’
Nils -som varit nästan helt inne i sin läsning - svarade ’jag har nu glömt - varför jag kom… ’
han höll upp boken…
’men - jag bra tänkte försäkra mig om - att jag inte missade något möte jag förväntades delta i…’
’nej då… - kom… ’
Nils reste sig motvilligt upp & gick så bredvid Jesper Adinglund i trappan ’hur står det till med dig då?... ’
’sådär… - jag blev litet skraj jag gav ett par nycklar till min lägenhet i ett kuvert adresserat till Odd Wingdahl & dig… -& - så plötsligt …’ han såg - hur Jesper Adinglund stelnade till - ’när var det?... ’
’tja… - för en två månader sedan… ’’
’vad har hänt då?... ’
’någonting konstigt jag kommer hem & har med mig ett paket nyköpta dadlar, - jag lämnar dem i hallen & går ut igen… - när jag återvänder & stoppar en i munnen känner jag plötsligt en fruktansvärd smak jag får känslan utav att något typ utav giftig substans är sprayat på dem… - så för att testa lägger jag några utanför fönstret där fåglarna brukar komma & äta -ingen utav dem har något djur rört… & sen dess har det varit svårt att få något överhuvudtaget att accepteras utav gårdens djur… ’
nu - var de redan ute på gatan-
’jaha - då ses vi kanske någon annan gång då… ’ sa Jesper Adinglund.
’när -är nästa möte… ’
’20 Augusti…’
’vänta jag har en dikt jag tänkte läsa för dig… ’
Nils - började rota i sina kassar…
’jag har inte tid just nu - jag har ett viktigt möte… ’
Jesper Adinglund log - Nils stod där & såg efter honom… mållös - så vände sig Jesper om & log ett sådant leende med huvudet på sné att Nils skrattade hela vägen tillbaka till Mosqéen dagar i sträck när han tänkte på Jesper Adinglunds oöversättliga blick & leendet med huvudet på sné - föll Nils i skratt han älskade nu Jesper Adinglunds huvud, det var stort den saken var klar…
så äntligen kom han 20 Augusti - han var glad - han kom i sina vanliga kläder sin nedslitna blåa overall han köpt utav Urji Nali han såg Bo Ralph i svart kostym skynda igenom gatorna & stiga in i Akademiens hus han hade med sig litet utdrag ur en blogg på internet en varelse skrivit om honom. Han hade hatat det han läst där, alltihopa hopsatta lögner som lät till synes ”bra” men var syftat till att nedvärdera honom som person & skriva in lögnen i historien att den kvinna han haft ett förhållande med bara hade en affärsmässig relation med honom & att det inte var mer, att denna kvinna var den skrivandes hustru, fast hon skiljt sig ifrån honom för 19 år sedan & att de sedan dess levt som sambos & särbos… som tur var hade Nils ställt kravet att litet utav hans poesi skulle publiceras, han hade nämligen inte läst något på sidan under de nio månader han levt som flykting undan ”rättspsykiatrins” ”vård” personen hade gått ut med budskapet om hans ”diagnos” i sämsta tänkbara stil men någonting att tacka honom för i alla fall, fast när Nils hade läst den fruktansvärt äckliga stil han hade presenterat alltsammans med hade han blivit som förryckt… - han som hade trott att det var någonting bra!, såg nu vad journalistkräket gjort den hycklande hunden!... han lade kuvertet med dessa svinaktiga kommentarer vid obelisken som rests för att fira statskuppen emot Gustav den III… Akademiens grundare… Han gick sedan baklänges förbi Akademien in på Köpmannagatan folk tittade på honom in på gränden vid S.t Göran & Draken - då tutade någon plötsligt & hojtade  ’se upp!... ’ det var en bilist som var rädd att han skulle backa in i hans bil… en adelsman som var på väg förbi skrek föraktfullt emot gubben att det krävdes tillstånd för att köra in på denna gata föresten var det bilförbud i Gamla Stan! Så gick han förbi vakterna vid slottet som stod sammanbitna… förbi obelisken & Storkyrkan. När han kom in på gränden vid dess huvudingång råkade han stöta till några japaner & en gammal dam som stod där…
’i all sin dar..' utropade hon - så kom han till Stortorget & gick sedermera - upp till det förväntade mötet på Akademien…
när han kom upp stod Bo Ralph där - de hälsade
’vad gör du här…’ sa han vänligt
’jag tänkte delta i mötet… ’
’det går inte för sig… ’
’men Jesper sa… ’
då öppnades dörrn…
’ursäkta.. jag måste gå in sköt om dig!...’
Kristina Lugn satt där på blåa hörnan med Carl Michael Bellman ingraverad ovanför sig.. & rökte Nils tog mod till sig & gick fram… ’Kristina!... du kan väl säga någonting i alla fall!... ’
hon tycktes irriterad över den orespektfulla titeln ’fru Kristian Lugn!’ borde han väl ha sagt - ’du kände ju Torsten Fibillinger!... ’ tillade Nils när hon fortfarande var tyst
’jag förstår inte vad Torsten Fibillinger har med Svenska Akademien att göra… ’
då kom Anders Ohlsson ut igenom dörren - han tycktes som gelé, han satte sig också litet skamset bredvid den undersköna Kristina Lugn; en utav bibliotekarierna försökte tända hans cigarett & gick sedan fram till Nils
’kom… ’ sa han ’jag vill prata med dig!...  du ska inte komma & störa ledamöterna…'
’jag har inte kommit för att störa - om jag inte är välkommen så kommer jag inte… ’ fräste Nils -
’kom vi tar hissen ned… ’
’nej - jag åker inte hiss med dig… ’ nu rullade Ulf Linde ut i sin rullstol ledd utav den andra bibliotikarien
’jag får väl säga som Ulf Linde här ’jag vill aldrig mera ha med Akademien att göra… ’
’jag har aldrig sagt det… !’ utbrast Ulf Linde i en suck utav förargelse
’jag har haft mycket gott ifrån Akademien igenom åren… ’ han puffade röken på en cigarett..
’ja… ifall inte du sagt det så får väl jag säga det… ; jag vill aldrig mer ha med Akademien att göra…’ sa Nils - litet teatraliskt nästan skämtsamt så gick han…
dagarna gick & för att inte Akademie-ledamötena skulle ta hans uttalande så seriöst lämnade han in litet fler dikter i den vita postlådan… men allmänt så avtog hans intresse… de ville inte ha honom där sak samma han var glad över sin tillvaro i Mosqéen - ja - han ville inte gå hem därifrån… - en dag i slutet utav September - stod han & argumenterade med föreståndaren, som hade låtit honom sova över ett par nätter… men inte mer, trots att hans hem-nycklar låg i ett kuvert, ingen ville hitta i affären i Mosqéen. Han skulle nu till en restaurang, för att äta, & Nils ville stanna, för att läsa Profetens Sunnah - men - fick ge sig… - när han strosade nedför backen - hemåt, märkte han att ett fönster stod öppet. han tänkte att det vore lätt att klättra in igenom det, & skoja litet med Mohamed… just som han ambivalent stod & såg upp emot det, kom Mohamed ut igenom en utav dörrarna vid kvinnoentréen. Nils ropade åt honom att stänga fönstret, ’tack Nils… ’ sa Mohamed-Nils - vandrade hemåt i kvällen… -
Nils, var på väg till Izzy-the-Geek, en legend som även författaren William S. Burroughs nämnde i sina böcker han gick S:t Paulsgatan, uppifrån Maria kyrka, men inte en lång väg, ty, så kom tobaksbutikerna och mitt emot S:t Pauls pappershandel bodde James Tuck, den ökände tortyrledaren, han hade flytt ifrån; som inte låtit honom se solljus annat än igenom plexiglas, på 1,5 månad… som beordrat våldtäkt med kemikalier på honom så många gånger, som ordinerat 10 tabletter om dagen, tills hans hjärna blivit likt ett skrumpet äpple… utan smak i… han hade stått inne i pappershandeln och samtalat med en spännande expedit… En man med gråa kläder och gråblå basker hade stått vid de två bokhyllorna längst bak i butiken. Nils skulle precis gå fram och kontrollera någon titel han sett, han var intresserad av att köpa, då plötsligt den gråa figuren som han i princip inte alls lagt märke till, plötsligt tilltalade honom ’hej Nils… ’ sa figuren, Nils stod häpen ’nämen…är det du!... ’ Nils skärpte tonen koncentrerat ’ja visst. ’ gubben suckade… ’hur är det med dig?...  ’ Nils - visste inte vad han skulle göra, han kände för att kasta sig över mannen och slå ihjäl honom… hatet trängde upp i en sådan våldsamhet att han blev alldeles snurrig. Han sa till den vackra expediten som sneglat på honom så mycket högt nog att mannen skulle höra det… ’den här mannen här - den här gamla fula gubben som ser neutral ut utan på men ful inuti har torterat mig!... ’ han närmade intensivt sig henne… utan att för den saken bli påträngande… ’passa dig för honom, var aldrig själv här i butiken om han kommer in!... ’ hon nickade sedan gick Nils ut ur butiken för att inte spontant kasta sig över mannen med intentionen att slå ihjäl honom… han var upprörd, han gick liksom berusad eller påtänd på anabolas steroider… - famlande han ville ha vittnen… rasade in på Mellqvist’s café, ’Gustav.. kan du komma med mig ett tag?... det är viktigt!...’
’vad har hänt?...’
’en utav de som torterade med mig kemikalier står nere på S.t. Pauls pappershandel. jag vill att du ska se hur han ser ut, kanske ta foto på honom så att vi kan varna andra för honom!...’
’tyvärr Nisse, men jag är på arbetspass just nu… ’ Nisse klippte argt av och gick ut han var rasande när han kom tillbaka till S.t Pauls papper, var fortfarande tortyrledaren kvar i butiken, han stod och talade insmickrande med personalen.. den gamle piprökaren, som alltid varit så vänlig emot Nils, kom fram till dörren, som Nils ville..
’det är bäst du inte kommer in i butiken nu… vi ses en annan dag?...’
’vet du vem den där mannen är!?...’
’han är en gammal kund här… han har bott i kvarteret i trettio år… ’
’här!?...’ Nils var förvånad och samtidigt  intresserad…
’ja… här just på andra sidan gatan… ’

Nils såg triumferande på mannen, han tänkte visslande gå därifrån, de s.k. ’psykiatrikernas' adresser, var ju hemliga, men så tog hatet överhanden ty den äldre mannen kom fram emot dörren…

’det blir roligt när de som du torterat annat än mig , får reda på var du bor, lycka till i framtiden!...’
morrade han, han gick emot Izzy the Geeks affär.. inträdde, han blev plötsligt lugn, under Izzy the Geeks auktoritära spännande inflytande..

’has something happened?...’’ frågade Izzy the Geek - på sitt modersmål,
Nils förklarade; ’en utav de som torterat mig med kemikalier står här runt hörnet..’
’var?...’ undrade Izzy the Geek, hållande andan…
S:t Pauls papper…’
varför- berättar du det för mig?... vad har jag att göra med det..’
’jag tänkte du ville veta att han bor precis mitt emot S:t Pauls papper, så att du kan se honom och varna andra för att han varje dag torterar många andra i princip till döds, ute på Huddinge sjukhus… ’
’okej… kom vi går…’ Izzy the Geek , var ovanligt samarbetsvillig. De gick nedför gatan… när de så kom till S.t Pauls pappershandel mötte dem piprökaren i dörren… ’hejsan Izzy, hur står det till…’
’Nils sa någonting om någon man han påstår hade torterat honom…’
’ja, han är litet upprörd bara…’
’där inne är han!...’ Izzy tog, på sig sina glasögon, och kisade en tystnad uppstod liksom de andra väntade vad han nu skulle säga, tillslut sa han ’jag kan inte se något fel… det är bara en vanlig gammal man..’
’som -han ser ut ja!...’
’okej… jag går nu… vi ses någon annan gång…’

Izzy gick… efter ett tag- gick även Nils åt samma håll, när han gick förbi Izzys affär kunde han känna att han talade negativt oroligt om honom, han såg hans menande blick… han pekade till och med på honom.. Nils vinkade så att de skulle veta att han såg… han vandrade tillbaka emot Söderkvarteren han bodde i… och nu var han på väg till Izzy the Geek igen för att titta i hans skyltfönster och kanske prata litet… När han kom backen upp förbi Modernista förlag precis vid Södra Latin, såg han en neger med rastaflätor komma cyklande nedför backen, med en enorm hatt på huvudet säkerligen en meter i diameter, kanterna hängde och slängde, det såg ut som Makode Linde… ’Nils!...’ ropade någon bakifrån, han vände sig om..
’hej Makode…’
’jag kände inte igen dig med hatten…’

Nils hade ingen hatt på sig… Makode gick fram och kramade Nils på det där bögiga viset som stoltserade med sin 'pride’…

’nu, när du kommit in i Svenska Akademien och allting…’ Nils kände hur rodnaden sköt upp i ansiktet, så det var sant i alla fall!... han sa ingenting…

’ja… nu måste jag springa…' Makode drog av någon anledning alltid ut på orden likt en katt som jamar.

’vi ses..’ han skyndade in i porten över gården, Nils vandrade vidare, han refererade för Izzy, vad som skett och poängterade att Makode sagt ’Svenska Akademien och allting… ’ hatten var nog inte bara hans blåa luva utan han hade väl syftat på ’doktorshatt’…

’konstigt…’ var allt Izzy sa, andlös…

Nils, mindes när han hade mött Michael, som antagligen flydde ifrån ett vårdintyg, de hade gått upp ifrån Gamla Stan till Gunnar Anér, en gammal filmlegend som bodde precis där Nils råkat träffa Makode… Michael hade undrat om Gunnar kunde hjälpa honom men Gunnar hade inte velat ens för ”gammal” vänskaps skull. Nils hade erbjudit Michael att bo hos honom… hans berättelse liknade August Strindbergs Röda Rummet; någon konstnär i Enskede var det tänkt att de skulle hälsa på, så hade Micael försvunnit på vägen hem till lägenheten. Anledningen var antagligen att Maja hans gamla ex, han hade ett barn med, bodde i längan med hus bredvid Nils på Erstagatan… Michael hade velat resa till Lofoten med Nils… Nils var inte beredd på det ’och fiska…’  Nils trivdes med sitt liv i Stockholm just nu…Michael hade bjudit Nils på té, i Stadsmissionen vid Stortorget de hade pratat om Akademien. Nils hade för att testa sin teori att han blivit invald (litet löjligt kanske då den just satt vid Akademien), kastat fram sin teori som ett påstående, Michael litet diplomatiskt kanske hade sagt att ’dom’ var rädda för honom, men att han säkerligen var i klass med Svenska  Akademiens ledamöter… med ’dom’ hade han antagligen menat ’etablissemanget’ och inte ledamötena i sig förutom Sture Allén kanske… och de andra frimurar involverade ledamöterna vilka det nu än var… Nils hade sagt till sig själv, att han kanske borde omforma sin teori.. folk omkring började titta litet underligt på de två… som samtalade så intensivt nästan viskande ’ja…så var det med den saken…’ tänkte Nils, när han kom hem, han skulle väl få se Michael igen… han hade ju arbetat på SVT-Film… han tyckte att han kände igen honom att han för kanske 10 år sedan sett honom i något kulturprogram.. Nils ryckte på axlarna och gick för att köpa litet mat…

’Sveriges största poet har gått bort…’
’vart gick han?...’
’ut i skogen tror jag…’
’nu – inför invalet i Akademein och Prinsessan Madeleines hand – så bara försvann han spårlöst – ingen vet vart han gick…’
’det – vet bara Allah…’
’han var Mästare i kön -  och plötsligt så orkade han inte vänta längre – utan gick till skogs…’
’ja – vi andra som inte är Mästare får väl vänta tills han återvänder… så lång tid ska det ju trots allt inte ta… hans mamma letar efter honom – han pappa är ute och kör med sin röda Toyota – Akademeiens svarta Volvos är ute och söker…’
Han gick ibland sommargrönskan – de gnidande syrsorna – vägen var lång – ned emot Åva – han tänkte sig hälsa på sina föräldrar ute på Ornö… fantasierna roade honom – han hade fått för sig allt det där invald – giftermål – han såg ljust på framtiden – han trodde att alla hans ekonomiska bekymmer var löste – för all framtid – tills han gick bort… ifall man satt i Svenska Akademeien – så satt man där rätt och slätt – han vandrade den slingerande vägen ned emot Åva hamnen – ensam, när kvällen kom hade han nått den… göken sa ’koko!’ när han vandrade utåt udden som pryddes utav ekar mötte han ett parti seglare – han frågade dem – om de möjligtvis skulle ut till Ornö… de log – han tänkte på Basho – medan han låg där och vilade lutad emot en ek – fortsatte göken sitt ’koko’ tills han fick för sig att den speciellt tilltalade honom – en motorbåt puttrade in igenom viken – han tyckte sig höra sin pappas röst ropa hans namn – men han svarade ej… det var väl Erik och Pappa som kommit för att leta efter honom?.... han sov vid grindstugorna under ett träd – med ryggsäcken som huvudkudde… han lånade torrdasset att skita på. På torrdasset var bilder på segelbåtar uppsatta i ett landskap som liknade Västkusten. Han sade roat för sig själv att – nu ville Lotta Lottass bo med honom också – i Götebord – och det var folket som kommit i Volvon som satt upp bilderna där… allt för ’kunden’ den nye invalda…
Han vilade sig en dag och gick vidare näst kommande – över de höga bergshällarna ända tills han kom till andra sidan – där fanns kor som tuggade fradga – han gav dem ur sitt brödpaket – de slickade hans hand. Igenom en vacker bosättning – nu plötsligt stod där en radiomast – stor och ful… han försökte finna en väg förbi dess hemska område – men var tillslut så illa tvungen att gå förbi den… ned för en backe kom han plötsligt in på ridspår – detta var Kungliga slottets marker. När han kom fram till stora vägen- stod han länge vid grinden och kikade in på Slottet – han tyckte sig se hur glada de som bodde där var att se honom… En Saab kom körande uppför slottsallén – emellan ekarna – nr föraren kört ut igenom grinden körde han fram till Nils..

’hej…’
’hej…’ sa Nils kort
’vad gör du här…’
’jag står och ser in på det vackra slottet…’
’varför det`…’
’det vore skönt att bli väl mottagen…’
’vad heter du?...’
’Nils…’
’vart kommer du ifrån?...’
’Svenska Akademien…’
’det finns ett härbärde fem kolometer härifrån som hetter Ryssjevik vill du att jag ska köra dig dit?...¨
’jag kommer ifrån det hållet – jag är på väg till Dalarö…’
’nu!... vill jag att du hår härifrån – jag vill inte mera se dig stå här – okej?...’
’hej…’ mannen gick in is in bil – när han startat motorn och var på väg att köra där ifrån vevade han ned rutan…
’du hörde vad jag sa väl?...’
’ja…’
När mannen kört därifrån – gick Nils den vackra stigen emot stranden…
träden susade underbart en kvinna antagligen en hundvakt gick med massa terriers i koppel - Nils - kom fram till stranden & slängde ned sin väska i sanden, vattnet var kallt men han vadade ändå ut i det & simmade även en liten bit… vågorna sköljde in ifrån Sydöst… därute låg havet… han vandrade in i Dalarö igenom de vackra gränderna… lade sig & sov en stund på bänken vid hotellet… musikerna började spela, han gick in i Hotellets trädgård & köpte ren blåbärssaft - vilken han drack - han tyckte att musikerna kände igen honom & spelade extra vackert för hans skull, han väntade på att själv bli uppbjuden att framföra någonting… Hotellet hade även en affär - han gick in där - när plötsligt en kör började sjunga på andra sidan utav passagen - han ställde sig i porten & lyssnade… senare råkade han träffa en modebrud ifrån Söderkvarteren där han bodde - han sa att han inte hade några pengar men att han var på väg till sina föräldrars landställe på Ornö…

’den heter ju ’Ebbas dröm’… ’ sa hon - menande - han - blev förvånad - var det verkligen sant att han blivit invald i Svenska Akademien?... han -steg så på färjan - när biljettkonduktören kom, sa han att det var emot hans principer att betala för bensin - men att konduktören kunde få en dikt i utbyte emot den lilla tjänsten att låta honom korsa med färjan - över till Ornö -
konduktören såg inte lycklig ut över detta - & sa - att han får väl resa tillbaka igen - ’kommer inte på fråga… ’ sa han tvärsäkert… - vid avstigningen smög han pressande galant förbi konduktören & vandrade snabbt uppför gatan - vackra Ornö!...- snart - skulle han vara hos sina föräldrar! skulle de - jubla när han kom? - han - som nu kunde ta hand om dem!... -han -som nu - hade så stora ekonomiska resurser!... - men - ingen -var där, när han kom. Grannen Kerstin kom ned - & - Lars  - hennes man - de gav honom litet proviant att äta - han - sa - att han inte hittade extranyckeln men att han enkelt kunde sova utomhus - under taket i sin sovsäck - ’vatten då.. ?’ han visade att vatten fanns i diskhon som var färgad,  där olika vattenkannor stod - Lars kom ned & meddelade ’jag - har ringt till Karl -han sa att han snart kommer…’det - kändes som mindre än fem minuter  -han -hade bara hunnit kissa i sanden - där fjärrvärmen ifrån berget var inborrat - veden - stod uppställt, han undvek att kissa på den..- plötsligt -var hans pappa där -de började direkt bråka…

’Nils!...vad gör du här?’

’det var sånt oljud i stan!...- min granne Björn - spelade fest på sin stereo i princip natt som dag - jag - står inte ut!... ’

’nämen -det går ju inte att du är här!... kom nu  - så - reser vi hem till  Skarpnäck - så får vi prata!... ’

’jag - stannar hellre här… -jag - har gått hela vägen!... ’

’nej!...-kom nu!... pappa -vill prata med dig sörru!.... ’

’jag orkar inte…’

’men - du orakade ju gå ut hit!... ’

’ja… att gå gör mig pigg!... ’

han var - ironisk…

’annars - kör vi med dig till S.t Göran sörru… vi har en doktor där som - gärna vill träffa dig…’

detta - var nog - Nils - började packa ihop sina saker… - när Karl var ovaksam - tog han en cykel - han - hade redan fått ur Karl att nästa färja var fullbokad. Han kände sig ångerfull att sno sina föräldrars egendom - men - nöden har ingen lag- han cyklade iväg, han slösade sina sista fickpengar på att betala en tur & returbiljett… Konduktören såg lättad ut men de visste inte hur lättad h a n var att de tog hans beteende som ett skämt - han satt i sanden på stranden tills sista färjan avgått. Sedan cyklade han Dalarövägen emot Årsta slott i kvällen - han hade hört att det spökade där… & - trodde sig ha chans att bli väl mottagen… Det var väl där Prinsessan var?... - den midsommarvackra kvällen omslöt himlen med rött ljus, när han kom fram låg Årsta slott, som ett öde hus - de sista golfspelarna hade gått hem för kvällen, han satt där & såg dimslöjorna tätna…

***
så - stod Nils där -i Edwards affär … - litet nervös - &-med en nära nog tonlös röst - sade han;

’nu - när jag kommit in i Svenska Akademien.. ’
’har du!?... ’ utropade Edward-  ’jag vet inte…- jag trodde att Kjell Espmark lämnat sin plats till mig där… ’

’ja… - han gick visst bort… ’ sa adelsmannen Axel… ’då -blir ju du en utav de där egentliga människorna… - strunt i den där mossiga Akademien…-det är bara gubbstruttar & avdankade old ladies som sitter där… ’

en - tystnad uppstod - Edward kom fram -& skakade Nils hand… ’lycka till…’ sa han…
***
en viss man - var en fridfull man - men - levde i ett land - som proklamerade 'fred' - men - bakom masken utav trevlighet brann landets ledare i Helvetet i evighet... - en viss man där - hade en kväll - sakta promenerat hemifrån Moskéen... - vid Medborgarplatsen... - han upptäckte - när han kom hem - att en frän stank - osade utanför hans dörr - så -för att låta förbipasserande uppfatta en del - utav den härliga rökelsedoft - som fyllde hans lägenhet - öppnade han sin dörr & gick ut - & - spred doften i trappuppgången - han ville inte att hans grannar - skulle tro att han var sjuk... - så - rätt som det var - när han stod där utanför sin dörr - & - dränkte den med röken - ifrån rökelsens veka mörk ... - hörde han röster närma sig... - en mans röst skrek plötsligt - 'hörrudu... - ditt psykfall!... - gå in till dig!... - ditt djävla knas - gå in till dig - & - stäng din dörr ... - vi vill inte ha sådana som dig... - här... ' - han svarade; 'jag gör rent utanför min dörr... ' - 'hör du vad vi säger...' - det var en tre fyra starka män - som stod straxt inpå knuten... - han lyssnade inte alls på vad dom sa- utan fortsatte att parfymera sin dörr... - 'hörrudu!... - hörde du vad vi sa?... ' 'ni kan väl dra åt Helvete... - in till er!... - eller - kom & stör mig en annan dag!... - försvinn med er...- era kräk!... ' nu - blev situationen plötsligt blodig allvarlighet... - när partiet - så - äntligen gått in till sig - låste han sin dörr - med tanke på - vad som skulle kunna ske... - om han släppte någon utav de lusiga kräken - in till sig... - plötsligt sprang en utav dom ut - likt ett indignerat spjut... - & - försökte slå ett slag... - sedan grep han ett polisgrepp tag i vår hjältes högra arm...- & - bände - tills han kände - att den snart började gå av.. - han - hade hållit tyst - vem - kunde tänkas hjälpa honom - utav grannarna - som - de flesta - bara tycktes önska - att han skulle falla i glömska - berövad skydd för natten ... - utan bröd & vatten... - men - då han legat där - sparkad & nedpressad någon tid - så - började han ropa på 'hjälp' ... - snart sprang en granne ut - med stora kliv... - då släppte misshandlaren sitt offer & sa; 'han slog mig...!' blinkade med ögat - 'eller hur?... - visst var det så det var?...' 'visst var det så!... gick den andra grannen på... - 'det såg jag ju själv... ' vår hjälte tänkte 'Åh!... - Allah!... sänd dessa lögnare till Helvetets eviga eld!...' - ett par andra grannar - kom snart ut - & - misshandlarens familj - deras blickar tycktes mena - 'nu du!... - har vi dig vart vi vill!... ' psykots mamma - som han aldrig sett förr -sa; 'Nils... - jag jobbar på ett sådant ställe - där sådana som du är... - vill du kanske åka dit?... ' här krävdes blodets kyla - för att inte decka henne - med ett slag - eller bända hennes ben isär...- vår hjälte bara stod där & - ryckte på axlarna - & - sa med en vacker ton - 'jag står framför min dörr - varför går ni inte igen in... - till erat Helvete - & - lämnar mig att rengöra framför min... ' - tillslut - bestämde sig 'alla' i en tyst överenskommelse - att 'gå in' - utom psykots mamma - som stannade kvar...- & - försökte på ett behagfyllt sätt närma sig 'jag har en lapp till dig!... ' - vår hjälte - fick plötsligt en deja vú - där någon talade om för honom - vad som skulle komma att ske nu - om han lät henne närma sig - hon skulle påstå att han slagit henne - & - larma polisen... - detta verkade vara planen också - ty - snart sprang sonen återigen ut - för att slå honom gul & blå... - på ett planlagt vis - gick dom in till sig - vår hjälte - tände ännu en gång .. - rökelse & fortsatte göra rent utanför sig... -

Förtäljer hur Nils Kovacs- kom att tänka på Profet Musa -över hon frid - & - bad om tillgivelse ifrån Allah, men - igenom en negligerande attityd - emot dagens snabba teknik - inte hann in i öknen i tid…

Han tittade i skåpet där förut hans fluor tabletter hade stått – nu såg han psykopharmaca ligga där – förtvivlad sa han; ”mamma! Du måste sluta med det här…” han tog askarna och sa ”vi kastar de här…” hon reste sig upp och hindrade honom fysiskt – hennes ansikte tyckte han såg vackert ut – liksom en lättnad fallit över henne, men nu var det spänt och fräste ”jag ringer polisen…” hon hade sprungit efter honom igår – gråtande tårarna hade runnit utefter hennes kinder – ’Nils!...’ hade hon förtvivlat ropat ’du kan väl komma tillbaka till pappa och mig…’ och så hade hon gråtit som ett litet bran – lutande sitt huvud emot hans axel –
’om jag ska komma tillbaka måste du sluta med dem här…’ sa han ’vi kan sälja lägenheten och jag kan skaffa ett jobb… så kan jag arbeta och försörja dig… och du kan bli hemmfru som det hos muslimska familjer passar sig…’
’jag har inge lust att bli hemma fru…’ sa hon nu…
’jag ska nog se till att du blir hemma fru!’ sa han glatt… och tänkte på att hon säkerligen skulle bli glad att få bo i Gamla Stan och han sonen försörja henne… ’jag inger polisen…’ konstaterade hon platt… han undrade varför och tänkte ’hon kan inte bara ringa polisen så här… hon måste väl ha en anledningn först…’ då grep plötsligt vreden tag i honom han vet inte vart den kom ifrån. Han frågade, för att vara säker, ’menar du allvar? Ska du ringa till polisen?...’
’ja… jag ringer till polisen, så kan de komma och hämta dig…’ han mindes plötsligt hur hon dolt alla försök hon gjort tidigare att få honom inlåst – känslorna kokade över, i nästa stund, gick han fram och gjorde något som skulle visa sig vara väldigt dumt… han dunkade in högra knytnäve emot hennes vänstra arm, och sa bestämt ’sluta!’ han såg hur hon blev arg… ’sluta!...’ sa han igen och dunkade den en andra gång nu litet uppgivet, hon reste sig bestämt upp, men han tänkte ’hon har blivit galen, jag måste hindre henne fort!...’ så han tog tag i hennes klädeskrage och såg henne in i ögonen, lutandes emot kökshällen, hon sa något om att ’det var varmt¨så han flyttade deras krppar emot köksbänken… tittade djupt in i hennes ytligt uppspärrade ögon och sa ’om du ringer polisen på mig en gång till då djävlar!... har du förstått?’
Hon försökte sno sig – han blev ännu mer förbannad och satte benet emellen – han som hon senare kallade ’misshandlarn’ under några minuter såg han djupt in i hennes ögon, sedan försvann vreden…  han hade gjort sin markering… hon gjorde en avvärjande gest, liksom hon förstått men den var full utav en ondskefull skådespelares, glattighet… ’sedan kommer förtal på ryggen…’ gruvligt att se… hon skyndade sig ut, med Daisy Simbas hundvalp ut igenom bakdörren, slitande åt sig sin handväska, han förstod vad hon tänkte göra, så hon den en demonstrativ stund ur hans knutna hand måste bända… Han lade sig ned i hallen med öppen dörr och bad till Allah om förlåtelse, han hörde sirener närma sig, efter ett tag… han hade kikat runt knuten och sett henne, hätskt, försvinna uppför backen emot skogen, hur kunde hon ha tagit så fel – och påstått i telefonen att han förföljde henne… ”poliserna” som brutit sig in i deras lägenhet där han bodde hur kunde de ha tagit så fel?... och senare påtå att hans badrumsväggar var nedsmetade med avföring?... hur kunde hans granne som själv misshandlat honom – senare påstå att han slagit till hans mamma?... när han förgäves tydligt ropat, ”kom inte nära mig!... jag är muslim, lägg lappen i brevfacket-2? Hur kunde det påstås att  han slagit Bagge, när det var han som sprungit fram och slagit ned Nils i trappan? Men varför ville hans mamma honom så illa – var hon kanske offer för Mind Control hörselvilla? Varför missuppfattade hon allt som han gjorde? Och ville förgifta sig själv till en mongoloid – och förgifta honom – skicka honom till mördare med officiell stil? Medan han låg där och bad uhppenbarade sig plötsligt vid dörren en ”polisman”…

Nils-höll sin mamma i kragen - & - tryckte henne lätt emot köksbänken -

’ifall du ringer polisen - på mig - en gång till -då djävlar!... ’ han - tryckte henne hårdare emot köksbänken - & tittade uppfodrande in i hennes ögon…

’Nils - släpp mig… ’ hennes röst - lät matt… - lurig…

’fattar du!…’ han - såg uppfodrande in i hennes ögon, ’jag kommer inte göra dig illa -men - om du bussar dem på mig en gång till -så - kommer Allah att straffa dig… ’

’jag tror inte på den där Allah - han - kan du ha för dig själv…’

Nils släppte om greppet…
han - tog snabbt på sig - sin pappas joggingskor - &- sprang ut igenom dörren - runt kröken uppför backen emot skogen - såg han sin mamma skynda med hunden Daisy, hon såg sig om - han - kom att tänka på Profet Moses som - oavsiktiligt dödat en man med ett slag - &- bett om förlåtelse hos Allah- & - blivit förlåten… - så - han tänkte - ’jag gör några rakaats - innan jag springer…. ’ han  - lade sig ned på mattan i hallen - tiden försvann - när han så - önskade Guds frid för dem - som var barmhärtiga & medlidsamma för Hans skull - mötte hans ögon plötsligt en polismans - han såg överraskad ut - liksom -han inte räknat med att Nils skulle vara där … - Nils - gick lugnt upp - liksom det inte var han polismannen sökte - efter - hjärtat var i halsgropen - han tog tag i dörrens handtag-&-stängde så fort han kunde dörren - polismannen - fick tag i handtaget på andra sidan -& -försökte slita upp den - men - Nils var starkare … - han - lyckades låsa - & - drog ned rullgardinen…-

medan -han låg där uppe på taket efter det spektakulära springandet över grannarnas markiser - & -såg -de förvånade polismännen stå handfallna där nere - mindes han plötsligt när han blivit inlåst på Huddinge sjukhus … - han - hade inte fått gå ut på 1,5 månad, men -i slutet utav Februari - fick han så äntligen gå ut med personal som vaktade honom - de första gångerna -gjorde han ingen ansats till att springa - men - han kände i varenda steg - hur kroppen väntade på ett tillfälle … -så - en solig dag- när våren nalkades - i slutet utav Februari - sade kroppen plötsligt ’nu!---’ han sprang - efter -att ha fintat bort sina två vakter - in i skogen -han hörde hur de sprang efter honom - hans ben -var så svaga - att- i en nedförsbacke - ramlade han - men - innan någon fått tag i honom - sprang han åter igen vidare-…-  igenom skogen - han - kom in i ett bostadsområde - de var väl vana vid flyktingar - han -försökte låtsas som att det regnade - han - gick längs stranden utav en iskantad sjö - kanske var det en del utav Mälaren?... - en vik?... -han - blev rädd-för att en bil skulle komma - med en  utsänd patrull - & - finna honom - så - han - tog sig över utkanten utav en tomt - ned till sjön… - isen - knakade litet - & - låg alldeles blank - utan någon snö på… - men - han tog risken - &- vandrade så snabbt han kunde - över den gnistrande knakande isen - &- nådde så andra stranden …- en stentrappa - var inhugget i berget - han vandrade över - han kände sig livrädd - en äng  öppnade upp sig - små fåglar kvittrade på hans väg - solen - strålade - han - nådde så - slutligen fram till en tågstation - han - köpte ingen biljett- ty - hans pengar var inlåsta i skåpet på tortyr-avdelningen…- tåget in till Stockholms Central - körde förbi den station -de få besökare som besökt honom - var tvungna att kliva av på - för -att sedan ta en buss till ”sjukhuset”…- hans förstörda syn - hans påfrestade materia-nigra kunde inte fixera ögonen - här -  steg antagligen många som arbetade på avdelningen han torterades på, av & på … - men - det var inget att göra åt saken nu…-han - hade trott- att han sprungit inåt stan - men - det visade sig att han sprungit i andra riktningen.. -hur - han suttit där - livrädd - men - nått! - äntligen nått till innerstaden!... hur han - tagit tunnelbanan ut till sina föräldrar - vilken dumhet! - men -vintern var kall - hur -Madeleine kommit på besök - &- den nyfödda valpen Daisy - som hans föräldrar pratat så mycket  om -låg där i dubbelsängen - men - processen väntade - polis Susanne Rasmussen - hade ljugit om honom - hon -hade trängt in honom emot väggen - han - hade slagit ett knuffande slag - i hennes ansikte -& - sedan sprungit - om - han inte dök  upptill rättegången - väntade än värre spaning -tre dagar senare - skjutsade hans pappa tillbaka honom till avdelningen - varför!-hade han låtit sig övertalas - de mottog - tyst honom - 10 tabletter om dagen plus - sprutor i baken -han -var nära nog död - när han äntligen - en dag skjutsades in till S.T Görans ’sjukhus’ -för fortsatt ’rehabilitering’

 de - hade gått till Anette Svensson - & - sagt - klagat  ’Nils kan inte tala längre.. - han - har fått ofrivilliga rörelser i tungan …-behandlingen måste avbrytas omedelbart…’  - en dag - hade de gått dit  -planen var att gå över till tablettform - men - Nils sa - att han inte kommer ta emot mera gifter - då hans nervsystem inte klarar mer.. - ’då -blir det polishandräckning…’ hade Anette sagt… - han - hade skakat hennes hand - & - tackat för sig… - på vägen hem - vitsordade han om -att polisen antagligen inte är så snabb - de skulle nog hinna hem - för att packa väskan - Augustivärmen omslöt skönt staden… - när - de kom till Söder- gick de förbi en antikvarie-handlare -som de kände…- han - var underligt insisterande -på  - att de skulle stanna-när -de så -kom därifrån -&- vände runt hörnet till Erstagatan - mötte deras ögon polispikéer parkerade utanför hans bostad - han - vände skickligt om - de gick skilda vägar -efter att ha bestämt möte hos antikvarie-handlaren senare …- 9 månader senare - efter en lång - tärande flykt - var han frikänd!...- nu  - när han satt där på taket - ibland gick för att kontrollera att ingen började klättra upp -hade han inte tid -att ihågkomma allt detta - men - det låg -som ett bittert förflutet - med några få ljusa undkommanden - förargat i hans omedvetna - hur skulle han nu undkomma?... - han skrek;  ’om ni försöker komma upp här - kommer jag putta ned er!... ’

’men - Nils ! -vi vill ju bara prata med dig… ’ -han -som likt en idiot trodde på allting - kände sig dragen åt att acceptera detta uttalande - ’ni - kan ju prata med mig nu… ’ skrek han tillbaka -

’vad hände egentligen emellan dig & din mamma?... ’

’hon - hotade med att ringa efter er - så - jag blev upprörd slog henne två gånger på hennes vänstra arm - eller snarare - dunkade-så - att hon skulle vakna upp… - då - reste hon sig hastigt upp -så -jag tog henne i kragen - tittade henne djupt i ögonen - & sa; att om hon ringer er, då djävlar!... ’

’vad menade du med det?... ’

’bara att - ringer hon er utan anledning - på sin egen son… ’ - Nils var upprörd-till gränsen att tårarna började falla ifrån hans ögon - ’sin egen son!... - ’ grinade han - men - så -mindes han den riskabla situationen ­ & - kontrollerade sig , ’utan anledning - så - är det troligt att hon får ett fruktansvärt straff ifrån Allah… ’

’så- du är muslim?... ’
’ja - jag är muslim - när er polisman kom förbi huset -så - var jag i bön… ’
’jaha- din mamma sa till oss - att du förföljde henne igenom skogen - för att göra henne illa - stämmer det?... ’

’va!...’ han var nära att svimma -’jag - har inte ens några skor jag kan gå ordentligt i!... ’

’men - nu - har du ju ett par skor på dig… ’

’ja - men - jag har ju inte sprungit härifrån ännu med dem!... ’

’ja… - din pappa vill nog gärna ha tillbaka dem… ’

’det ska han få - så fort ni har rest härifrån - & - lämnar mig ifred!... ’

’vi planerar inte att resa härifrån - förrän vi har fått prata ordentligt… ’

’du menar :  förrän du & dina satanistiska hantlangare fått lägga vantarna på mig… - eller hur?... - ’

’bara du är lugn -så -ska det inte vara några större problem… ’

han - klippte av samtalet för att åter kontrollera - att ingen höll på att klättra upp bakom honom… - på andra sidan - såg han grannen Tage - som - alltid varit en god bekant till hans pappa -

hej Tage!... ’

’tjena Nisse -hur är läget…’

’jag vet inte vad jag ska göra… - de står här & - vill att jag ska komma ned, då - jag klättrat upp för att undkomma dem…  ’

’ja…- det är nog bäst att komma ned - det kan vara farligt på taket’

’just nu -inte lika farligt som att vara där nere- om man är mig… ’

’ja… hej då…- vi ses någon gång… ’- Tage gick runt knuten…-det var tur - att han pratat med Tage - annars - kanske han hade släppt in dem i sitt hus  - & - de fått tillgång till hans balkong -som - låg bredvid Börjes…-

han - tittade på solen - det såg ut att vara bönetid - en stor kranbil -hade parkerat på vägen upp till deras radhusområde -antagligen var anledningen - varför de ännu inte kört upp den invid längan - att den var för bred för att komma igenom…- de smala gångarna - emellan  parkeringshusen & lekplatsen -& -längan -vars tak han nu stod på -han kände en hopplöshet gripa tag i honom - då - fick han plötsligt en idé - han -tilltalade förmannen -insatsledaren - ’du -har väl en mobil-telefon?... ’

först - verkade han inte lyssna - ty -han talade just med någon i en…-’hallå… kan du hjälpa mig att ringa några jag känner…  ’

’ja…’ svarade insatsledaren tillslut ’du sa någonting… ’

’jag - skulle vilja ringa några -. & - tala om - vilket situation ni försatt mig i - så att - de kanske kan komma & förklarar att det ni gör är övergrepp… ’

’ja…- om - det kan få dig att känna dig lugnare så… ’

Nils- var inte riktigt nöjd med svaret-’första du kan ringa - är Stockholm Mosqée - vid Medborgarplatsen… ’

’jaha… - vad har de med det här att göra -om jag får fråga..?’

’jag - brukar besöka deras Mosqee - varje dag - så - de har sett mig - & -borde kunna intyga att jag inte har betett mig vansinnigt den sista tiden -så -då - är det ju onödigt -att ni låser in mig… ’

’vi planerar ju bara att prata med dig… ’

’okej…- whatever you say men -du kanske kan ringa dem?...’

’har du ingen egen mobiltelefon?... ’

’om det vore så - vore det ändå bra att du som insatsledare ringde dem - & -undersökte saken närmare - kan det vara så att min mamma har överdrivit mitt vansinne -&-provocerat fram mitt angrepp? …-om -jag inte har betett mig våldsamt på annat sätt - är ju det mera troligt… ’’

’när var du senast där?... ’

’Fredagskväll… ’

’& -du är där - varje dag?...  ’

’i princip… ’

’ge mig numret… ’

Nils -tog fram sin bönekalender vari numret stod - förmannen - ringde - han - hörde inte vad det sades ifrån sin höga höjd -’vem - ska jag hälsa ifrån?... ’

’hälsa ifrån Abdallah - säg -att han behöver assistans i Skarpnäck - på Tätorpsvägen 200 -& - att de ska skicka någon för att hjälpa till… ’

förmannen -talade så åter i telefonen - när han avslutat - så - frågade han -

’de undrar om det är -Abdallah i Eskilstuna… ’

’nej Sami!...-det är Abdallah på söder…’ skrek Nils -i hopp om att Sami i receptionen skulle höra honom…-

’de hälsade - ’hoppas det går bra!...’ - sa förmannen - när han avslutat samtalet - Nils - blev moloken -

’kan du ringa Madeleine Priimus också!... ’

’vem är hon?... ’

’vi träffades senast i Fredags också - hon - tar hand om min ekonomi… ’

’vad är numret?... ’

Nils -sa numret - hans hjärta bankade -han - kunde höra Madeleines telefonsignal - hur hon - väntade på hans samtal -atmosfären -blev liksom allvarsamt laddad… -de pratade en två minuter - sedan  - frågade förmannen;  ’vem är Clas?’

’vad sa hon för någonting’ utropade Nils - glatt triumferanded -

’hon sa - att hon måste vänta  - tills Clas kommer hem… ’

då -såg Nils signalen !- han såg den tydligt - hon hade kodvis sagt åt honom - att hålla sig, uppe på taket - tills hon & Clas kunde komma med bilen… - en flyktplan!.. - ’vill du- - att vi ska ringa någon mer?... ’ situationen -höll på att kallna av - likt öl som stått för länge öppnat…-

’nej… - det behövs inte… - eller - ja - förresten - ring upp Svenska Akademien, &, fråga vad de tycker… ’

’har du numret dit?... ’

’nej… - jag -  har aldrig frågat om det - men -  det är nog lätt att få tag i för dig… - fråga någon kontakt på stationen - som du hursomhelst hela tiden står i radio-förbindelse med.. -att -kolla upp det på internet… ’

’tja…-vi får se vad vi kan göra - har du - någon speciell kontakt med dem?... ’

’du får fråga dem - jag - går dit ibland & lämnar dikter - senast i Torsdags tror jag det var jag var förbi… - om - de heller inte märkt något extraordinärt konstigt med mig - varför ska ni då släpa mig till mental-anstallt?... ’

’ja - jag -börjar själv undra det… ’ suckade förmannen … - Nils -log - kanske skulle han lyckas undvärja ett katastrofalt ingipande för hans del?... -  han tittade i bönekalendern -

’vad är klockan?... - frågade han förmannen ifrån taket -

’halv ett … ’

’ja - då - är det god tid - att ni går härifrån… ’

’ja… - vi funderar faktiskt på det’ - situationen - verkade avslappnas - det v a r  inte så farligt i alla fall... -

Nils gjorde ett snabbt Iqama .- & - lade sig ned - på det relativt brant lutande taket - & - bad två rakaats… - han - kunde nu räknas - som - på resande fot - eftersom han var i flykt - när han - så vaknade ur bönen - gick han för att se efter - om någon försökte ta sig upp på taket - då  förmannen skyndande emot honom -nere på vägen

’Nils!... ’ sa han

’ja… ’

’’vi har bestämt oss för att gå härifån…
så - du har fri lejd intill stan… ’

Nils - blev jätte-glad - &- såg triumferande ned på  ’gubbarna’ ’bara - närma dig inte dina föräldras hus igen - utan - gå bara lugnt härifrån - så - ska det inte vara någon fara… - din pappa - lägger nu dina nycklar i dina skor - här nedanför, sedan - drar vi oss tillbaka - & - du har chans att komma ned… ’

’när ni gått härifrån - så -kommer jag komma ned!... ’ - Nils -var så glad att han plötsligt glömde att vara på sin vakt…

’är det ett löfte ifrån din sida då?.... - ’

’när jag sett - att ni försvunnit - så - har jag inget mer intresse - att sitta här uppe på taket… -utan - går självklart hellre hem till mig… ’

’& -du  - går inte till dina föräldrars bostad igen?... ’

’ifall de inte välkommnar mig - så varför skulle jag göra det…- jag kom enbart för att ni hade brutit er in i lägenheten på Erstagatan-  & - ett par nya nycklar behövde ordnas… ’

’ja… -då säger vi det… ’ förmannen  -blåste i en visselpipa - sedan -såg Nils - de -solit vandra därifrån…-han log - överlycklig…-kanske -var det slottskontrakten -som avblåst det hela… - hans pappa gick gråtande fram -  & - ställde de svarta skorna han fått låna utav Eddie - på gräsmattan…-& - han tittade upp emot Nils - med - ett par glänsande nycklar i handen  - ’är du säker på -  att du tar hand om de här nu då?... ’ sa han-

’så länge - de inte överrumplar mig så - In Shaa Allah - ,må Allah låta mig ta hand om dem på bästa sätt.. ’

’ja.. -&-du kommer inte nära vårat hus nu då?... ’

’nej… -hur är det med mamma?... ’

’hon blev nog litet chockad… ’

’okej - vi kan höras senare på telefon?... - eller - vill ni inte att jag ringer heller?.. ’ gråten stod i halsen på Nils…

’ringa - kan du göra… ’

han tyckte sig se - tårar falla ifrån hans fars ögon… -så   -gick hans pappa…- Nils - gick över på andra sidan taket - &-tittade ned- han såg ingen som stod på lur -  han -gick runt hela längan - för att se - att ingen stod tryckt intill väggen… - då - såg han plötsligt sin egen pappa - stå tryckt intill kortsidan på längan -

’pappa!...- jag ser dig!... - ’ sa han.. - hans pappa - tittade upp & sa;  ’nej… -du ska inte - komma till våran länga - nu - vårat hus - menar jag’

’men - jag är ju på taket… ’

’då ringer vi efter… ’

’jaja… - jag går tillbaka nu... - hej då… ’ han tittade överallt - &- såg inte till några poliser som kommit fram... - han - kliade sig i huvudet - vad - skulle han göra nu?...- ifall han inte - tog dem på deras ord - skulle de antagligen påstå -att han led av paranoia- rent av - att han planerade ta livet av sig… - de - skulle antagligen komma tillbaka - åtminstone då - han - gjorde det enkelt - hur ofta - är det inte - vi tror att något är en genväg - men - blir en ännu större omväg - än om vi bara hade ansträngt oss litet mera!... -

han - gick över till sina förläldrars hustak - igen - &-smög fram - pappa - stod fortfarande tryckt emot husväggen… -när han - såg Nils - sa han; ’nu ringer vi polisen!... ’

’kan du inte ringa Madeleine istället!... ’

’varför - skulle jag ringa henne?... ’

’så - att hon kan komma & hämta mig… ’

’Nils -! nu kommer du ned!...’ vrålade hans pappa…-

’jaja… -’ Nils - gick tillbaka - fortfarande ingen polis inom synhåll - så oförsiktigt - klättrade han ned på balkongen -ned i trädgården - tog sina nycklar - & -stoppade i bröstfickan - på sin blåa overall - sedan - vandrade han i motsatt riktning - emot sina föräldrars hus- när - han kom till hörnet- ruggade han till … - en storväxt karl - med en mobilsladd i örat - sprang fram emot honom - fem sex stycken - överföll de honom… -

’nämen ni sa ju!... ’ de försökte få ned honom på marken - men - han var stark -tillslut - tog en tag i hans ben - &  -lossade så hans grepp - de vände honom på rygg - & -  han kände handbojornas kalla järn - greppa runt hans handleder -  de bar in honom i bilen - en utav polismännen - satt på hans rygg - med knäet tryckt emot hans ryggrad - hela färden - polis-fittan - hoppade glad in bakom ratten…

’slå på blåljus’ - sa poliskuken… -

han - talade hela vägen till honom -& - försökte skaka av honom ifrån ryggen…

’ifall du inte släpper greppet - ska jag slakta dig din djävul!... ’- sa han - lika bra att peppra på - likt en indian under tortyr - som - när tortyrledaren frågar ’räcker det nu eller?... ’ - svarar - ’var det allt du hade att komma med?... ’ -   tillslut - satte polis-djäveln - sin hand över hans mun - varvid - Nils tänkte bita honom - men - han kom ihåg - vad de hade gjort när han försvarade sig emot polis-fittan - som - tryckt upp honom emot Eriksdahlsskolans vägg… - inga sår- skulle de kunna visa upp…- men -förolämpa dem - det kunde han väl några minuter till ända tills bilen stannade så - utanför  ’S:t Görans psykakut’- dörren - öppnades- ’Nils - är du lugn nu då - eller - måste vi ta bältessängen ut hit?... ’

’nej då… - jag är lugn… ’ svarade han kallt - de ledde honom in - ett team - väntade innanför dörren  när han kom in, sa han ljudligt  ’mitt namn - är Nils Kovacs mitt personnummer är …’ när de tog loss handbojorna  - tog fyra starka ”vårdare” tag i honom - &- tryckte ned honom på bältessängen -  som stod färdig - de spände fast honom - han kunde inte se annat - än den vita kudden - efter ett tag - kom en sköterska in - hon sa- att hennes namn var Anna - sedan - mindes han bara - att han lugnt låtit dem ta av overallen …- &-sedan stack det till i skinkan - liksom av kramp -han förlorade nästan medvetandet, en till spruta, stacks så in… han vaknade bara till när - det stack till - en gång till… -  han visste inte hur lång tid som förflutit… -

men - enligt hans ”jounaler”-sov han 26 timmar därefter - han kunde aldrig minnas - att Madeleine suttit & hållit hans hand... plötsligt, var han på en avdelning - det var som ett Helvete … - plötsligt - var han - återigen - på en tortyranstallt…

Det tog lång tid innan de kom… Nils hade knutit sina skor, på avdelningen, och åter igen väntat på att den tjocka tvättanten skulle gå ut. Han hade förgiftat sjuk med hjärtat i halsgropen och tanken 'nu! snart!...’ vandrat omkring vid hissarna där det var fullt utav personal så när han skulle tränga sig ut tog han tag i dörrens handtag, hon försökte hindra honom men hans styrka och snabbhet, pressade sig förbi henne… larmet ljöd men redan var han på väg ut, sprang längs gatan ’nu!... ’  igenom parken vid kyrkan, ned emot de inre kvarteren ned emot vattnet emot hamnen låtsades springa med de andra löparna längs stranden… över till militärt område, Karlbergs kulsprutor attrapperna smattrade, lade Nils sig ned, för att be vid ett träd, fortsatte , men, hörde fullt utav polissirener, satte sig, utanför vaktstationen i solen en kvinnlig pilot gick förbi, hon avtäckte sitt långa ljusblonda hår… när han suttit där en stund, gick han till vaktcentralen och anmälde sig, gav numret till Odd på Svenska Akademien, han sa, att han behövde assistans, ty, ’har just rymt ifrån en tvångsavdelning på S.t Göran… ’ han satt där, och såg på målningarna utav festglada varelser på väggen i  gården, det tog ett tag, innan en polisbil rullade in på gårdens grus… han, gick för att möta dem, dess värre, om han nu sprungit… han följde villigt med, patrullen lämnade honom, vid Akutmottagningen… Ett rum, en säng utan täckte, en spännbältesäng, ett handfat, en spegeln, det blev väl inget bröllop, med Prinsessan Madeleine?... snart ledde två vakter honom, upp på avdelningen igen, åter trängdes han in på isoleringrummet.. snart kom dom och brottade ned honom… substanserna, fick honom att domna bort, men, samtidigt blev han likt klarvaken, i ett negativt tomrum, där ingen fantasi eller inre tanke och bild, längre skönt hoppfullt omsvärmade tillvaron… en outhärdlig meningslöshet bredde ut sig… och det enda han kunde tänka var, mordisk eld, och det enda han gladdes litet åt, var att denna eld, en dag, skulle drabba, 'dom', som våldtog andra med kemikalier… men detta, tycktes också sjukt.. så han konstaterade sjukt ironiskt, en Kalle Anka Pantomim, att ’dom’ ville ha honom sjuk… han, dunkade en kraftlös näve i sängen och skrek likt en galning.. men hejdade sig, vid tanken på att ’dom’ kanske skulle komma och spänna fast honom… han lade sig ned på bönemattan och bad till Allah, det kändes skönt, hans gamla vänner kom på besök, efter en stund… Erik kramade om honom och sa ’skönt, att du är tillbaka!...’ gråtande lutade Nils sig emot Eriks axel, ty, han hade inget positivt sparat… Caspar var där, en hel värld utanför, snart, lämnade besökarna Nils ensam kvar, medan tiden gick, och, vad positivt, Nils hade kvar, likt höstens grönska utanför, långsamt sakta dog…
***

’hur ær det nu egentligen Nils med dig?... ’

’Prisad vare Allah!... ’

’ja…-Allah - får vara hur prisad - eller - ursækta - vad f** han vill… - men - hur - ær det egentligen?... ’

’Al - Hamdullillaahi!... ’

’vad betyder det?... ’

’prisad vare Allah!..’

’Nils-  vad doktorn egentligen menar - är -hur står det till… ’

’när jag prisar Allah mår jag bättre… ’

’men - bättre - är inte bra & - så var det med den saken… ’

bättre - är bättre än bra - & - större är större än störst …’

& störst är Allah för dig -inte sant?... ’

Allah - är både störst - & - större än störst…

’om - jag får säga någonting - låter det som en skapar definition - tycker pappa -så där spontant… ’

Åke Mose Varfeldt, verkar tänka efter:  ’ja…- (liksom han kom på någonting) - det har du rätt i… ’

***
’jag svär vid Allah - att jag inte utdelat flera slag - än de två behärskade knytnävsslag  in i min mammas axel - för att försöka väcka henne ur trancen - att när jag erbjöd henne mitt stöd - & - möjligheten att sälja lägenheten - sa hon - att hon skulle ringa  till polisen - ’ - han svor detta ytterligare två gånger… - ’det - är  ju helt absurt- att jag ska behöva tappa minnet  -& - i mer än ett år ja - så länge ”behandlingen” pågår -behöva gå runt med en öm arm-(eller- än värre - en öm bakdel)- som helt tappar sin styrka - & - tappa mitt utseende -  hår &- tänder- för detta !- att mina sperma ska skadas & - jag bli helt kraftlös - för denna lilla överträdelse!- ty - det var ju därför jag blev dömd!... - eller hur- straffet är ju proportionslöst… - i Gamla Skrifterna står det - ’tand för tand - liv för liv-’ ni - har ju ett ännu hårdare straffsystem -ger man en örfil - till någon -  som irriterar en med flit- stenar ni en halvt till döds--- ja - ni är helt enkelt omänskliga!--- ’

’men - vi kanske inte tror på att du helt talar sanning…- ’

’jag - har svurit vid Allah - när jag tog henne i kragen - för att titta henne i ögonen - kanske jag råkade göra illa hennes ben - ty -hon ville slita sig, intet annat på två år -  vad jag kan minnas än detta lilla - däremot - jag har blivit slagen - varför straffar ni inte Bagge ännu hårdare…?’

’ja…-&- när din mamma - lyckades slita sig - larmade hon polisen -& -Bagge-har inte samma version som du heller!....’

’passa er!... - jag släppte henne medvetet- när jag trodde hon förstått...’

’där ser du!...- & - när hon inte helt hade förstått vad du menade - så - kom du in på psyket… - ’

’passa er!... -säger jag igen - jag - kan fly ifrån er !... - men ni kan inte fly ifrån era synder!... ’

’Nils…- behöver du någonting… är - det något typ utav hot?...-vad ska vi passa oss för?... ’

’ni straffar en oskyldig! - &-straffet är i princip 1: 1 000 000, i samma proportion - om ni straffar mig - oskyldigt - kommer Allah att straffa er…-’

’ja…- du kanske har rätt- iallafall bedömmer vi att det är bra för dig att fortsätta med behandlingen… ’

’för mig - är det ett straff - låt oss säga - någon serverar giftsoppa en gång i månaden till sitt barn… - skulle - barnet se det som ett nödvändigt ont -&-inte ett straff-bara för att hans mamma påstår att det är nödvändigt?.. -nej -det tror jag  inte - han skulle säga ; ’mamma…-jag avstår idag- & -äter  hos grannen’--- ifall hans mamma då - skulle spänna fast honom i hans säng - &-konsekvent mena; ’jag släpper inte upp dig – förrän du tagit din gift soppa… ’ skulle  han - bara glatt acceptera detta?...-eller - skulle han kanske säga till sig själv - ’min mamma - är galen…- jag vet  inte - vad jag sak göra… ’?’

’den mamman - skulle nog behöva behandlas… ’

’varför - ger ni inte den här sprutan - ni ordinerar - till er själva då?... - om - sonen sedan -skulle få ett utbrott & - dunka sin knutna  näve två gånger i hennes vänsta arm- för att - försöka få henne att förstå hur illa hon gör honom?... ’

’ja… - om  - berättelsen alls vore sann - skulle nog både mamman & sonen - behöva en del hjälp ifrån  myndigheternas sida…  ’

’ja- då - får vi se vem Allah hjälper & - vem Han stjälper… ’

’ja - om alls Allah finns - så - tror jag att han tycker det är bra - att du får din hjälp & stöd…’

’för att konstatera - så- - tror jag raka motsatesen - beroende - på - vilken hjälp & stöd du menar… ’

’ja…- vi är här för att stötta dig!...’

’men - emot  min vilja -vilket gör det till ett förnekande världsligt straff!... ’

’jag - är inte så säker - på att Allah skulle hålla med om det… ’

’jag - är övertygad om - att du har fel… ’

***

’Nils- visst var det så - att du sa till mig - att -det var Madeleine som bestämde -  att du skulle stå kvar skriven på Erstagatan?... - ’ Nils - som inte vill - att hans pappa ska framstå som galen -&-- riskera en liknande behandling- som han själv; visste inte vad han skulle svara-

’pappa - vi slutar diskutera det… - vad som skett - har skett - jag - är väldigt nöjd med Madeleines stöd… ’

’det är - i alla fall inte vi på Serafen… ’

’Nils - säg nu - som du sa till pappa… - ’

’Nils -har du något hot över dig?... - vill du inte säga som det är till oss - för att du är rädd för Madeleine?... ’

’Det finns ett stort samförstånd emellan mig & Madeleine… - vad hon gör för mig - accepterar jag - eftersom hon gör det utav kärlek… ’

’men - jag tror nog - att din pappa & mamma - vill att du ska komma hit - utav deras kärlek för dig också - varför - accepterar du inte det då?... ’

’eftersom det finns en skillnad ; det gör inte mig illa - att vara skriven på Erstagatan -  men - det gör mig illa att komma hit… ’

’nämen Nils - om vi säger så här då; det kanske gör din pappa illa - att ha sådana ekonomiska risktaganden -visst -är det så Karl -att du har väl lån på lägenheten… ’

’ja… - en del  lån - inte så mycket - men - det är en del… - ’

’ja…- man får prioritera!... ’ sa Nils - &-såg förslaget ned i golvet…

’just det… - man får prioritera… ’

’& - om inte du - prioriterar oss här på Serafen framöver din gode man - så -får vi se till att sätta en annan person som bevakar din ekonomi… ’

det - var som ett slag i Nils huvud

’vad menar du…’?

’just det…- det är min - Åke Mose Varfeldts uppfattning… ’

’vilket - kanske inte har så stor betydelse utanför kommunenen … ’

’’ja…- ’ han gapade andlös- ’vad vet du om det?... - nu- blir jag nästan litet sårad… - jag - vet du!... - jag  - har familj - jag -har vänner - som kanske kan ha en viss betydelse--- ’

’allt det - som du räknar som betydelsefullt & inflytelserikt - räknar jag till kommunen… ’

’vad vet du om det då?... -  säg nu Nils -vad vet du om min familj -& -mina vänner?... ’

’ja… - de - om de nu verkligen är dina vänner - har nog inte speciellt stort inflytande i längden… ’

’vad vet du om det?... - nu - blir jag nästan litet rädd här Nils…- spanar du på mig?... - är -det något du vet ? som - inte jag känner till att du har reda på… - nu! -börjar jag nästan fundera på att höja dosen idag…’

’även - om du gör det - kommer Allah vara större än dig…  ja - även om du så avlivar mig… ’

’men!... - ’ smackar - liksom ironiskt självklart-’jag kanske inte är muslim  - har du tänkt på det?... ’

’dess värre för dig… ’

’det - som du kallar ’i längden’ kanske inte existerar - har du tänkt på det?... har du - överhuvudtaget några bevis för det?... ’

’min tro - är ett tillräckligt bevis… ’

’men - jag som -psykiater - Åke Mose Varfeldt kanske inte tror på dig som person - ja… - delvis - men det är någonting - som - inte riktigt stämmer med den - har du tänkt på det… - ja - ett bevis för det - är ju att du nu sitter här - annars - skulle vi ju inte sitta här - du & - jag - nu Nils - & - samtala - har du riktigt tänkt på -vad det innebär?... ’

’har du tänkt - vad det innebär i Allahs ögon - vad du just nu gör?- tänker göra - tänker tvinga andra till - & -vad du har gjort?...’

’nej… - för -  det spelar ingen roll för mig…- för jag - tror inte på Allah… ’

’dess värre för dig… ’

’ja…- Nils -det -verkar inte som om vi kommer längre idag… - du - tjatar om Allah - & - jag försöker få  dig att förstå -varför det gått som det gått för dig… - & - varför  kommunen - med dina egna ord - bestämt sig för att behandla dig på det vis vi behandlat dig… - ryck upp dig nu… ’

Nils -hade blivit svårt deprimerad - vid tanken på den förestående sprutan …- hans - huvud - hade sjunkit ned på bröstet i förtvivlan… -

’Nils -är du deprimerad?... - du - kanske vill ha litet anti-depressiva - för att - klara vägen hem?... - jag - skulle kunna skriva ut ett recept till dig - på tabletter - så - kan du ta en nu -som -sköterskan ger dig -&- ytterligare en -vid behov?... ’

’nej … ’ Nils ansikte krympte ihop i en grimasch… - ’det - är ju därför jag känner mig så nedslagen… ’

’men - du tar ju inte anti-depressiv psykopharmaca- just nu…-det- kanske skulle pigga upp dig?... ’

’den tanken - gör mig ännu mer deprimerad… ’

’ja… - men -det är ju inte dina tankar som räknas- utan just nu - vad jag bedömer - att du behöver för att må bra… ’

’jag mår inget bra… - när du säger så… ’

okej… - det var väl dags för sprutan…

 Nils -  sitter likt helt förkrossad - stel…. -

’eller - var det något mer du ville säga till mig?...- några - funderingar- inför den fortsatte behandlingen eller liknande?...’

’jag vill inte ha den… ’

’så -så- iväg nu-&-träffa sköterskan - så ses vi om en månad - kan du samma tid?... ’

Nils - reser sig förkrossad upp… -

’hallå Nils!... - hör du mig… - jag försöker vara litet vänlig… - blir samma tid bra?... ’

’skriv den på en lapp - så - ringer jag om jag vill ändra den… ’

’doktorn’ -skriver något på en gul lapp … - & - ger den till Nils - Nils - låter den fastna - på översidan utav sin hand…- tar s.k. lappen - &- stoppar den förstulet i fickan…

***
armen - värkte fortfarande - när han satte sig i Madeleines kök -för att äta lunch -… hon - lagade otroligt god mat!... - & - tog inte mycket betalt för det -30 kronor per portion!...- stora pastarullar - fulla utav parmesan & - andra goda ostar … -det fullkomligt vattnades i munnen på honom.. -hon -ville inte längre - att han skulle komma förbi - de dagar -han accepterade - att domen - tvingade sprutan i armen på honom - ty - han skrek - han stod framför spegeln - & grät …- det lilla - som lyckats spira senaste månaden - utav god skörd - var det- liksom en bomb kom - & utplånade …- det var - som att mörda hans inre barn.. - att - med en atombomb försöka lösa upp hans diamanter… - till demoner - ansiktet - liksom helt förändrat -förvandlat i en mongoloid form - pupillerna - helt ihopkrympta - likt en kallblodig mördares - det pulserade i armen …- han slog sig - i huvudet - han - fick impulsen -att skära av armen - han - lade sig på golvet -skrek - helt vansinnigt - likt han på riktigt vore förryckt - det var tydligt att - dom ville framkalla sjukdom hos honom -  så att - de kunde rättfärdiga ännu värre tortyr… - han - var fast - i satans ekkorhjul… -

nu - satt han hos Madeleine - & - åt igen… - men - livet tycktes utdött - förrött… - hon - stod vid spisen - en kniv - låg framme på en skärbrädan på bordet - hon - hade hackat vit lök… - plötsligt - trängde sig en främmande tanke på - sådan - som han plågats utav alltid - när han tagit ”neuroleptika” -tabletter - eller - på annat sätt fått dessa substanser i kroppen… -  & -det konstiga med rösten - var - att den lät helt kall -men - samtidigt liksom - helt oansvarig - liksom - den inte brydde sig ett dugg  om konsekvenserna för vad den insinuerade, ’du ska döda henne… ’-hörde han den säga - han - blev alldeles blek -han försökte värja sig - han blev så distraherad -men - han - försökte dölja sitt tillstånd - igenom att lyfta gaffeln emot munnen. …

’pang!... ’ sa det - han - sprang till hallspegeln - &- blottade sina tänder - hade den gått sönder?... - en - skåra tycktes löpa -ifrån tuggytan - ända ned emot roten - tanden - hade utav kraften - böjts utåt - så att - den riskerade att böjas ännu mera utåt - & - slutligen falla ut -  om han använde den mer för att tugga… - han - rörde på tanden - den vickade lätt fram & tillbaka - ’Åh! Allah, hela min tand!... ’ han gjorde dua… ’vad hände?... ’ -kom Madeleine & frågade - ’jag fick - en jätte-hemsk tanke - som -gjorde mig distraherad - att - jag skulle döda dig… - sedan - tuggade jag på gaffeln istället för maten!... ’

’det är de där gifterna… ’ sa Madeleine uppgivet - han - satte sig ned vid köksbordet - & - grät - Madeleine - kom med näsdukspapper - han - älskade henne - han sa det

’& - jag vill inte döda dig… - jag älskar dig mest av allt i hela världen… - jag vet inte - varför dom gör så här…’

’det är för att dom vill krossa dig... ’ han grinade vidare - det slutade med att han upprepade... ’älskling… älskling... älskling...’ ’du är så god…-jag älskar dig…! ’ - han stor grät - en bit utav den falska tanden - ’dom’ satt in - efter att ha slipat ned hans halva framtand (vad han hade kvar utav den) - till en spets - hade också fallit av… - nu - var han beroende utav tandläkare - om den föll av…  - tidigare - hade han klarat sig - med den - som halv - men - ”psykiater”- Alicia Bergström Muller- hade ställt det  som krav- för att skriva ut honom ur tortyren - till ’öppen’ tortyr - det han nu - genomgick -fast tre år senare … - det hade varit sommar - & - han - var så gott som färdig - efter ett halv års intensiv tortyr… - så - han var för svag - för att i längden stå emot… hon - påstod -att - sattes det enbart in en halv extratand - skulle han slå av den - det - kanske låg sanning i den möjligheten - men - som Profetens kusin Ali sa; till Khawarijs, när de utropade ’All makt tillhör Allah-’’ ’ett sant ord - varmed falskhet menas… ’

Allahs frid -vare med Profet Muhammad & hans kusin - & - deras familjer & följeslagare…

***

’det är nog bäst du får litet stabiliseringsmedel i dag… ’ Nils tittade förskräckt på honom och sa ’jag vill inte… ’

’ja det blir nog för ditt bästa ska du se kom nu så går vi till sköterskan du vet vad som händer annars vi vill väl inte ha en situation igen där vi måste ha dygnet runt behandling på dig?... - eller hur?... - ’ Nils spjärnar emot,  ’om inte du nu går till sköterskan och tar din spruta ska jag se till att ringa in ett vårdintyg på dig då blir det väl inte så roligt eller hur?... ’

’jag, tar den bara för att jag måste… ’

’ja.. det spelar ingen roll varför du tar den… - den saken kan du alldeles lämna upp till mig... huvudsaken är bara att du tar den… ’ Nils går moloken iväg… ’förresten när ska vi ses nästa gång?... ’

Nils tvekade, ’det.. är ju du som bestämmer eller hur?...’

’ja just det men jag tänkte vara litet snäll och låta dig bestäma själv… ’

’jag vill inte se dig alls… - så bestäm du…  ’

’nu blir jag nästan litet sårad Nils men ska vi säga då om två månader har vi ett samtal igen så får vi se hur det går för dig… det blir väl bra så kommer frågan upp om förhandling om vi här på serafen kan lita på att du kommer ta sprutan i alla fall så behövs ju inte förlängning utav LPT;et, var litet vänligare i ditt ordval så kommer jag också bli vänligare stämd emot dig… ’

’jag säger bara som det är… jag kommer inte hit, för att jag vill utan för att du har beordrat mig till det…’

’vad bra att du följer mina order då…då ses vi om två månader…’

Nils gick in i sköterskans rum, ’vi har beställt sprutor till dig nu på ditt namn, det var väl bra, vi vill bara att du ska skriva under en fullmakt där du tillåter oss att göra det…’

hon - lade fram några papper på disken hon var söt, och sexig krulligt blont hår, och glasögon och en blick som tycktes kunna döda med sin attraktion… - Nils - önskade att hon istället hade sagt,

’ned med byxorna nu… så ja… ’ hon sköt ned hans kalsonger, hans hårda stånd, studsade ut, ’det var ju en fin present… ’

 dörren till rummet var låst… hon tar hans fallos emellan sina händer och hennes läppars saliv, glider utefter dess pulserande sidor… - ’det här tar bara några minuter… ’

log hon… - Nils andades hård vid det här laget, hennes huvud guppade upp och ned… han kände hennes sköna sug. som vill ha honom, in i sig, så började hon samtidigt som hon i ett grepp hade hans Phallos emellan sina läppar, knäppa upp sina svarta silkesbyxor… hon förde ned dem, halvt vid knäna… ’vill du göra det bakifrån?... - ’ viskade hon… hon sköt ned sina vita spetstrosor,  han gick runt henne, hon tog tag i hans Phallos i ett fast grepp och förde den in emellan sina skinkor , den nosade sublimt på hennes blygdläppar,  som var våta utav sekret.. långsamt förde hon in honom ’gör du det här varje gång slipper du… ’

 sa hon… han satte gärna på henne… den sublimt enorma njutningen satte hans kontrollerade andetag ur spel…  kanske hörde någon dem?... när han försökte kontrollera sig. blev njutningen liksom argsint och blev våldsam istället, han minns inte men plötsligt återfördes han ifrån ljuset till salen…

’du kan skriva under här… ’ sa hon och lutade pennan emot läpparna..

’jag ska fråga min gode man först… ’ sa han , ’jag kan ta med papperna hem… ’

’okej gör så… ’ sa hon nästan litet upphetsad.

’vill du ha sprutan i vänster eller höger arm.. ’

’jag vill inte ha den alls men om jag ändå måste ta den så föredrar jag vänster, ty jag sover på höger…’

hon - klämde på köttet… nålen låg bredvid henne på en metallbricka… - nålen med sprutan med de själsdödande substanserna…

’nu sticker det till…’

hon stack in nålen i armen straxt under axeln, sedan tryckte hon kanylen tills allt innehåll, sprutats in i hans arm… han kände en stelhet gripa tag i honom ja det var som ett autistiskt vansinne han visste inte längre var han var…

’minnet - utav vad som var, och aldrig mera kommer ske…’

han började gråta, ’så nu är det klart!...’

sa hon triumferande, ’om det gjorde, ont, kan vi prova på andra sidan nästa gång…’

han var redan för svag för att svara när han så raglade ut kallades han till Åke Mose Varfeldts rum…

’så!...  har du skrivit under fullmakten?...’

’jag, måste tala… ’ hans haka hängde ned, han hade fastnat mitt i en mening…

’vem ska du tala med?... ’ inflikade direkt Åke Mose Varfeldt skarpt…

’med min gode man… ’

’ja… ’ Åke Mose Varfeldt, verkade allvarligt väntande -

’om inte din gode man samarbetar med oss här på Serafen så ser vi till att du får en förvaltare istället… ’

’det kan ni inte göra… ’ trots avdomningen utav psykets kapaciteter blev Nils nu upprörd… - ’hon,  har tingsrättens godkännande utav sitt godmanskap…’

’det kan vi nog se till att ändra på…’

’du skulle väl inte…’

’jo! det skulle jag, så se till nu att skriva på det här…’

’ja , jag går se vad hon säger…’

’ annars kan det bli problem… då sätter vi någon du inte känner som förvaltare istället… ’

’det sker inte!... ’ var det enda Nils orkade säga…

’det kan det visst..’

’vi får se, om vi ses om två månader…’

’du menar när vi ses, inte sant… ’

’om vi ses.. när vi ses… ’

'vad menar du med det?...’

’vi får se om jag orkar ta mig hem nu… efter den här stora dosen…’

’den är inte alls så stor - det finns de som får dubbelt så stor dos dubbelt så ofta som du…’

ja… det är ingen tröst för mig…

’jaja - då ses vi om två månader då?... eller hur?...’

’In Shaa Allah…’

’samo aileykum…’

Nils - såg förbluffad på Åke Mose Varfeldt, han fann inget att säga…

på vägen hem blev stegen allt tyngre när han kom till mosqeen vrålade han utav vansinne - i kvidande gråt spasmer… hans bröder lade honom i ett inre rum där låg han på en madrass, fantasien om Siri, som gett sprutan återkom plötsligt han fick återigen stånd nu visste han inte längre vad han gjorde han stack in handen innanför overallen som hade ett par fickor med insida och ett par utan… snart hade han fått orgasm, han blev lugnade och somnade nästan…han gick senare ned på toaletten för att tvätta bort sperman…

***

’Nils - har blivit infekterad - utav en virus-sjukdom… -  det- är svårt - att få tillgång idag- tills hans annars så öppna sinne… - ’ - en typisk avdelning - med blankbonade golv - solljuset – glittrar trött in igenom de tjocka fönstren - TV-repotage- teamet - filmar en fond - med glasfönster i… -man - ser ’nils’ - röra sig slött där bakom - berättarrösten - har den där krispigt hoppfulla nästan litet viskande sättet - likt - det var ett ovanligt zoologiskt djur som -var programmets ämne… - &- försöker konstruera en förtrolighet med lyssnaren - som - känns trist, liksom - något segt gnagande - råttlikt ondskesfullt …. - attraktiv ondska - exklusiv attraktiv skönhet - ’min lust - är bättre än din!... ’ det kärlekslöst trevliga skitsnacket… - ’reportaget-teamet -har fått tillgång till en del utav Nils nyskrivna dikter… - han - hade ju vänner som - Torsten Fibillinger - Anna Lena Oröier - Kornal Kowics - & - har även varit involverad med Odd Wingdahl & Svenska Akademien… - men - den historien - var kanske inte helt lyckad… - han - hade tänkt göra ett test -  säger han själv -huruvida -man kunde kalla sig Akademie-ledamot - utan att bli stämplad som ’galning’ - han verkar nu ha upptäckt svaret - vilket tycks ha slagit honom hårt-’ - den kvinnligt nästan viskande berättarrösten - övergår till en mer Rapport-liknande ton… - ’han konstaterar - att Svenska Akademien måste göra mera - för att strunta i sina påstådda titlar… - ’ om det handlar om litteratur’ så säger han – ’måste de ju välkomna varje litterär skapelse… - varför - måste man vara Akademie-ledamot - för, att få leva sig in i den rollen?’ Odd Wingdahl, svarade i sitt brev till Nils-- att ’Svenska Akademien är en institution - som - aldrig sammarbetar med utövande författare ’ - med detta - menade han - att ’lögnen får  bara finnas på pappret ’ & - herr Wingdahl - känner sig förskräckt när någon författarkollega - använder sin skrivartalang - för att slå i honom lögner… - Nils - håller glatt med om detta- &- anser att Odd Wingdahl lärt honom något stort igenom detta… - men - han - irriterar sig samtidigt på att en överdriven respekt - för ett författarkollegie -  - kan innebära en gnagande avundsjuka - &  att- litteraturen blir missformad igenom ett patenterat vinkelmått… - Svenska Akademien - är Svenska Akademien - &- vilka intressen som försöker dra i trådarna bakom kullisserna - vet inte Nils … - så mycket vet han - att -  när litteraturen - blir till ett hemligt instrument - för personlig ekonomisk framgång - kan -den lyckligt lottade riskera att falla in i vanan - att hålla fast vid det… - & - isåfall - kan det som en gång var en ljus själ -avundsjukt börja vakta över sin ’titel’ - det var denna läxa- allt enligt hans egna ord -som - han intenderade pröva Akademie-ledamöterna med… - ’Akademien ’ -säger han - ’har mer eller mindre klarat testet - den -har ju förvarat mina dikter - & - delvis försvarat mig emot ’Stockholms Norra ”psykiatri”’ - han - gör alltid ett citat-tecken - runt ordet ’Psykiatri’ - med sina fingrar -för att markera - att han inte anser det handla om själsläkedom -det är - på deras avdelning på Danderyds ”sjukhus”’- kameran - zoomar ut - den söta berättarflickan -gör citattecknet i luften - ’han nu befinner sig…- behandlingen -tycks -ha drabbat honom svårt…- han skriver - i en utav sina dikter -reportage-teamet fått tillgång till - att -det inte handlar om ”behandling” utan tortyr… -’att - så svårt - förstöra en människas själ-att han själv-vill slå sitt fula tryne ihjäl… - kallar på en insats -- med god stil… -   hjälp varandra - att undkomma tortyren i tid… - ett - sådant lidande - när - giftet sprutas in - all djup kontemplation försvinner-kvar - finns i bästa fall - ingenting…  följ inte regeln - om - din inre vind - manar dig - ’tiden är kort - bara spring!... ’ ’  vi ser här - att trots den svåra situationen - den 26 årige poeten befinner sig i - har han ändå en viss tankegnista kvar - reportage-teamet -håller tummarna - medan vi vandrar nedför gatan  - &- börjar faktiskt undra - vad Sverige har för konstig lag--- ’ bilden fryses - man - ser - den söta reportern skratta- sedan - kommer brödtexten & titlarna - ett - dragspel - spelar - gnider en valsmelodi i bakgrunden… - vardagsrummet - där Anji sitter- illumineras utav ett vitt skimmer - gardinerna - blåser stilla - i höstkvällen - ett - loft-fönster-står på glänt- hon knäpper av TV:n med fjärrkontrollen - rummet - blir relativt mörkt - förutom en golvlampa - med grön skärm - som röttskimrande - kastar ljus över golvmattorna…


’nej.. - det började - som ett grannbråk va… - den där Björn - hade fest- för sig själv…- & - spelade för hög volym… - &- Nils - som -hade eller  åtminstone hade försökt - ge bort sin pappas stereoutrustning till mig - satte på kallt vatten - som rann stup i ett va… - för att kunna sov ordentligt- &- därför -började den där djävla Björn spela ännu högre volym - eftersom - det kluckade i hans lägenhet va… - så - blev det bråk- &- Björn sa- enligt Nils - att - han skulle driva honom till vansinne - ja - & - det slutade tragiskt - Björn -fick cancer - &- Nils - lyckades de låsa in på hispan va… - en förskräcklig historia... inte sant…?’ ’det - börjar alltid bra …- i Nils historierna va… -men - slutar ofta tragiskt … -& - då - uppstår det plötsligt en mirakulös ny början - som - ja - man vet inte hur den kommer sluta… - han pratar ofta för mycket - &- tror för positivt om människor - eller - på andra kanten - säger han ingenting - som - till sina föräldrar - &- det har väl sina anledingar - att de pratar bakom hans rygg med myndigheterna va… - & -tror för illa om människor…- ja han är en spännande figur… ’, ’vi säger det då!... ja hej… ’ slänger på luren…

 ’Vet du - vad det bästa skyddet emot omhändertagade är alltså…- grabben - det är - att ha personer boende hos sig - som kan rycka in - & -rädda en om man råkar illa ut…- annars - skulle inte jag ha folk boende hos mig på det här viset… - jag - skulle kasta ut de djävlarna igenom fönstret alltså… ’ biter ihop tänderna - i en till synes barbarisk grimasch…- ’det kan du skriva upp grabben… - sådana där - överklass svin -som - Lagerhon - eller - Lagerheim -eller - vad fan de heter… - ’ah!.... - jag har visst blivit tokig -jag -  som sitter & spelar piano hela dagarna ah! ah!... - ’ går in i falsett toner – ’nej vettu - här ska tjänas pengar - det kan du skriva upp…  - mycket pengar - inte sitter man & pletar för ingenting… ’ skjutsa hit & skjutsa dit … - ’ Repa gick in i sin enmansteater…- vilket var roande - en stund - ty ’publiken ’ - kunde ju knappt göra annat än att skratta -ett kritiskt ord - & -han kunde byta till attackposition…

***

Han - bad emot den riktning - där - solen aldrig gick upp… - av någon anledning hade han fått för sig .-. att Qibla var där…- konstigt nog - var det där - närmaste Mosqee låg…-vad var han ute efter?... -hade han aldrig sett - var solen stod - mitt på dagen på himlavalvet?...- Nordens rikedomar- kanske lockade?...- mörkret i rummet -liksom homofiliskt pockade… -

’det- kan bli litet kallt - för värmaren fungerar inte… ’

mitt i natten - kände Nils kylan… -

’tycker du - det är kallt?... ’ frågade Naseer - ’du kan komma in här -under täcket om du vill… ’

när- Nils så - kröp in - slingrade den gamla mannen -benen -som en orm- runt hans midja -han - krafsade emot skrevet-Nils -blev -litet upphetsad- men - tänkte på Allah…- ’det kan bli för varmt med de här… ’ sa mannen - &- tog i byxvecket på Nils overall…-’du kan ju ta av dem… ’



Nils - låg kvar-för att inte mannen skulle kasta ut honom mitt i natten - i en omedelbar frustrationskomplex senare-gick han tillbaka till kylan på svarta skinn-soffan -



’jag - har frågat kvinnor här -ifall de vill gifta sig - de har direkt frågat ’hur mycket pengar har du på ditt konto…’ ’va!... ’ har jag sagt - ’ifall jag var ute efter en hora. kunde jag gå på stan - &-ta hem en…- jag har hustru & två barn i Pakistan - men skulle gott kunna ha en till hustru -här i Danmark… ’



Nils - förstod kvinnorna - men -han sa;  ’ja - de kanske inte var intresserade helt enkelt,… ’ - en pinsam - nära intill outhärdlig stämning uppstod -’utav ett så direkt förslag… - ’äktenskap är omöjligt utan förtrolighet… ’ -han citerade Sören Kierkeaard…-



den 10de - i den arabiska månaden Dhul Hijarat-firade Nils Eid i Mosqéen - Imam Suraju - bjöd honom på kött- det var smakrikt - men - Nils kände hur hans själsliga krafter minskades- mot kvällen - gick Naseer - i förväg hemåt…-Nils- skyndade efter - men - Naseer väntade inte på honom - han - ville låtsas - att de inte kände varandra .. - men - då han kom runt hörnet -stannade Naseer för att invänta honom -vid husets grind -intill gården -men Nils -som inte förväntade sig - att han väntade in honom -gick förbi - han- hade ju egen nyckel - när han kom in -erbjöd Naseer sig - att laga mat åt de  bägge -.. - Nils -som -ville hjälpa till - erbjöd honom  att inkludera kantarellerna & potatisen  han köpt - Naseer - sa då - att han ju kunde göra de först, till sig själv… -  Nils -ställde sig i köket - &- började tvätta kantarellerna - han  - sjöng  Toivo Kurmets melodier -han - älskade att sjunga dem… - &- -han tänkte på Urji Nali - tiden försvann…-han - var som helt berusad utav melodin… - en tid - förflöt- han visste inte hur länge-innan han var färdig - att tvätta kantarellerna - han- satte på spisen - för att värma stekpannan.-.. - just då - kom Naseer ut ur rummet de bägge nu sov  i… -

’vad håller du på med?... '

’jag - ska just till att lägga i kantarellerna… ’ sa Nils

’okej … - säg till -när du är färdig…’

Naseer - lunkade tillbaka till rummet… -.

Nils -var nästan klar en tio minuter senare - han hade saltat med himalayasalt -&- lagt i vitlök… -kantarellerna - & - kläckt några ägg -som nu var i princip stekta i pannan…-



’din djävla bastard!...' kom plötsligt Naseer & skrek -

’vad är det nu då?.. -varför kallar du mig så?.. ’

’du sa- när du flyttade in - att -du inte skulle använda spisen utan att du åt maten rå!... ’

’öja..’ Nils försökte förklara - men - Naseer gick på

’om -du ska använda spisen - så här länge varje dag- så -måste du betala 5000 kronor i månaden till mig!... ’

’men - jag sa- kommer du ihåg-’’nej…-inga ursäkter- &- när man flyttar in hos någon så säger  man s i t t  na m n!... - man -visar sin legitimation!...  jag - kommer ringa till el-bolaget - &- säga - att det inte är j a g  som använder elektricitet - utan att det är Nils… - den h ä r  p e r s o n en… ’

’ja…  men lyssna nu!...' Nils var allvarlig .. ’jag sa -. att jag mest äter maten rå - men - ibland’

’inga ursäkter!... ’ Naseer var ursinnig.. - han -tog pallen som stod i hallen - & - lyfte den för att slå Nils

Nils höll upp handen till skydd…

’okej…- vad vill du nu då? ska du slå mig eller?... ’

Naseer - verkade förvirrad - han - satte ned pallen

’att - jag ibland steker potatis & ägg… ’

’men- i en halvtimme!... ’

’tro mig - när du kom sist hade jag just satt på spisen… ’

’din djävla lögnare!...’ Naseer - spottade på golvet…

’ja ja… - om du tror det - är det väl lika bra att jag flyttar ut…’

’jag ringer polisen!... ’ Naseer var andlös

’det behövs inte -jag tar mina saker nu -& - går… ’

’bra…'

’hur blir det med hyran jag betalt då?..

’jag - ger tillbaka resten… ’

Nils gick in i rummet- emot gatan -& -började packa ned sina saker -

’om - jag hör ett enda ont ord om mig , eller ens - ser - en sur blick -i Mosqeen - ska jag se till att myndigheterna söker upp dig - & - då - kan det bli problem - eller hur?... ’

’ja ja…- vad ska jag säga för någonting då?... - det - har ju inte hänt någonting…'

Nils -hade inget direkt ont att säga om Naseer- förutom -hans sexuella dolda läggning -som - Nils inte var helt säker på… - &- denna incident - att han uppenbart tafsat- hade ju också kunnat berott på - ja - Nils ville inte direkt tänka på det…

’säg - vad jag ska säga då… ’

'du säger - att - vi helt enkelt bestämde att det var bäst att du flyttade ut…’ ’ja - det - verkar bäst’ - Nils var litet sarkastisk -



det regnade -&- klockan - var snart Ishaa…- då -Nils - solit - vandrade tillbaka till Mosqeen…- sex dagar - hade han åtminstone fått tak över huvudet - men -priset var för dyrt… -
***

Hon - står framför spegeln - i morgonen - & - borstar länge - sitt långa ljusa fina hår… hon ser - plötsligt - mannen i fönstret på andra sidan gatan - sätta sig i fotöljen -vid fönstret - han - hon sett i mörkret - när hon steg ut ur duschen igår… -  bilden - jagar honom än - bilden i passet hans - dagen efter - han återigen - fått itvingat i sig - gift-sprutan… - han -ser där ut - som ett kraschat plan - en vansinnig galning - ett förlorat flarn…- vilken tur han har! - att - djävulen ej ännu - fått tag i honom… - men - hon - som ej vet - hans farliga fruktansvärda belägenhet - dansar glad omkring - i sin egen lägenhet… - när han höjer huvudet, höjer hon plötsligt vänster arm - han tycker sig se att hon har långfingret utsträckt, deprimerat suckar han… men njutningen samtidigt genomfar kroppen… hård reser sig snoppen när han ser upp igen stoppar hon, tycker han, demonstrativt något i vänstra fickan… knäpper igen sin svarta trenchcoat ser sig återigen i spegeln att se ett sånt vackert ansikte det förstår han varför hon älskar den spegeln… i kalsongerna pulserar hans Phallos varm…

hon går in i sitt vardagsrum emot honom nu… han suckar pinsamt, smärtsamt, lägger han huvudet på lur, i handen hans kraschade dröm, vaknar till liv igen… chansen tycks vara bränd, fördomen jagar honom än, han önskade att han var hennes vän… nu går hon så äntligen iväg till jobbet; tänk om hon ville ha honom som han var! bara för att skaffa en massa vackra fina sköna barn… tänk om han var som katten när hon gav den en kram! han skulle ha saknat henne långt mer, om inte fördomen, jagade honom att han var ’skizophren’  men saknaden fanns där ändå bara det att han skulle saknat henne mycket mer, om han ändå kunde tro på hoppet att få ligga naken emellan hennes ben… som fru & man, om han ändå vann den hemska ’förhandlingen’ & säkrade denna positiva förvandling som skett, sen han flytt sin hemstad… men hoppet färgades svart utav sorg - om ändå världen mindre varit en fängelsehåla ett obarmhärtigt slott, en sluten borg…

***
Greta Meucin - vilket vackert namn…- hon bodde sin sista tid -i en vacker våning vid Södermälarstrand … fina mattor - täckte golv & väggar, litet fin i kanten kom hennes son med hustru & barn - på besök - Greta var irriterad sonen hade inte funnit en bra hustru - tyckte hon - & - deras barn - hade inte de rätta manér… ’ska du inte lära honom - hur man håller i skeden!... ’ klagade Greta - & - hon började bråka med sin son… - barnbarnet -började gråta- mamma - höll om honom - men - han grät ändå… - snart åkte de hem igen… Arthur, Gretas man hade gått bort för några år sen…- Greta Meucin - vilket vackert namn!... - en dag - när Karl - var på väg hem - ifrån tunnelbanan - till lägenheten - i Abrahamsberg -  såg han en otroligt vacker kvinna - han - skyndade på sina steg - för att henne upphinna… -när - han kom närmare -såg han till sin stora förvåning -att det var hans egen mamma… - Arthur -rökte cigarr - på Svartsjölandet låg landstället…

***
Den allmänna meningen var att han var extremt intelligent om inte ’ett geni’ vilket åtminstone i första fallet till&med hans fiender, som gjorde allt, för att igenom kemiskt giftiga substanser åstadkomma en dum, stum, idioti hos honom, ibland medgav… men hans egen mening var att han var en idiot… de litet mer avundsjukt lagda brukade alltid tillägga, att han ju må vara intelligent, men sjuk… med ’sjuk’ syftade de på hans överkänslighet. de anade ej, att det var ur denna, hans intelligens spirade. ty hur mycket droger än ’doktorerna’ bombade hans kropp med, tycktes han alltid återhämta sig, när han inte längre godtog deras ’behandling’ & lyckades hålla sig undan deras klor. Ty det var inte hjärnan han använde… högre sinnade goda krafter, använde hans hjärna för att meddela omgivningen ett budskap…

”varför – är dörren öppen ? det är kallt…”

”vi ska gå nu…”
”bara för att man ska lämna ett ställe behöver man inte kyla ned det…”
”hörde du eller? Vi  ska gå nu!”
”ja… jag hörde att ni ska gå…”
”stället stänger…”
”man behöver inte göra det till ett kylskåp för det…”
”fattar du eller? Vi är på väg att gå!...”
”ja, jag hörde det? Varför stör du mig…”
Alla reser sig upp när mästaren går ut förutom Nils… han ligger kvar – när partiet gått ut säger en utav Imamerna…-
”Nils… vi ska stänga nu – jag ska låsa med nyckeln, kom nu, annars låser jag in dig…” Nils reser sig upp. När han går ut igenom grinden, går han förbi partiet, utan att säga något, de hänger alla efter läraren, någon kommenterar ”han sa inte ens salamo aileykum…”
”Detta Mimers Brunns – är inget bra vatten – dessutom har det på ettiketten historien om det förbjudna trädet, som i nordisk mytologi hra transformerats till ’det förbjudna vattnet’. Mimer, en jätte som vaktar källan, vid världsträdet Yggdrasil, får Oden att sätta sitt ena öra i pant, för att han ska tillåtas dricka ifrån brunnen, som ger visdom och får den som dricker dess vatten att lära känna ’skapelsens hemlighet’
’Den där historien finns inte i Quranen… Allah förbjöd Adam att äta ifrån ett träd, och han åt, ifrån ett annat träd utav samma sort… det är bara Bibeln som hävdar att Satan förförde honom igenom att viska i formen utav en orm…”
”Nåväl, Quranen är ju ett förtydligande utav tidigare Uppenbarelser… jag har inte sett att den har förnekat denna berättelse…”
”det är ett sånt misstag en Profet kan göra,det var ingen synd…”
”syndafallet ja, men var inte Adams intentnion att bli likt gudar och kunna skilja gott och ont?”
”Allah tittade på Adams intentnion och såg inget ont i den…”
”varför sa då Adam ”förlåt mig för Muhammads skull?”
”Aisha berättade att honfrågade Profet Muhammad varför han bad om förlåtelse när han inte kunde begå synd, han svarade, ”för att visa tacksamhet gentemot Allah…”
”Me Profet Jonas då? Han lämnade ju sitt folk emot Allahs vilja, svaldes utav Stora fisken och det står uttryckligen om han inte bett om förlåtelse igenom att säga ” det finns ingen Gud utom Du enastående helt visst var jag ibland de kriminella” skulle han ha fått vistas i dess mage till domedagen…”
”Allah hade inte befallt honom att stanna, uppenbarelsen slutade komma, och han gick fel, han bröt inte emot Allahs ord, utan, var helt enkelt osäker på vad han skulle göra…”
”så du menar att han inte var upplyst? Har inte Profeter en fri vilja? Först säger du att Profeter inte har fri ilja, sedan att Jonas gick fel, beroende utav Allahs ord, som slutat komma , i detta ligger en oköslig paradox, om Profeter inte kan begå synd, innebär det ju att de är fria ifrån ord, och alltid låter alla röra dem… men enligt dig, inte så i fallet Jonas… enligt dig hade han en fri vilja och använde denna till att fly sitt uppdrag, tills sstraffet föll över honom… alltså begick han synd…

Han trodde hon hade sagt; ’många klagar på det… ’ på mammans fråga - att han skulle ha kikat på kvinnor och trott att de talade om att han satt i fönstret i mörkret om kvällarna. Hans logik försökte vifta bort tanken dels var det inte troligt att någon såg honom annat än när han böjde sig fram för att skriva i gatlyktornas reflekterande lys... dels varför skulle de titta på honom? barberaren log i fönstret där han brukade gå förbi varje dag, han log tillbaks… Postpersonalen tycktes markera honom med sina ögon.. -  liksom de tyckte han liknade någon som polisen sökte efter och försökte snegla på varandra litet menande för att kunna bekräfta inför varandra sin misstanke att det nog i alla fall var ’den där…’

han förstod inte hur en liten publicerad notis - på en iförsig välbesökt hemsida hade kunnat göra hans bild så känd. Kvinnor log emot honom, han inbillade sig att det var deras spontana reaktion; han visste inte vad de tyckte var så lustigt men han gladdes likt det redan var vår åt varenda leende han hos dem såg. Kanske log de för att de sett honom se efter en annan kvinna? Han kanske var känd i inkognito så att säga för att älska dem med sin blick?
’och ifall det så behövs kommer jag tillochmed lyfta mina händer och be för den här mosqéen, ’åh Allah!, låt den få större resurser och Allah låt dess inflytande växa åh! Allah, låt dom få sådana tillgångar- att de kan köpa den!...’ - mosqéens publik som samlats där, framstod plötsligt som ett gäng sekt-medlemmar, den lilla mosqeen i källaren kände sig kanske liten… för liten för den ’stora Mushta’ denna så kallade ’Alim’ - som kommit dit på besök - Allah vet varför och antagligen till viss del satan också… vissa i publiken började skruva på sig… Mushta ansåg tydligen sig själv som väldigt stor i jämförelse med den futtiga publiken som samlats här… ’en dag… ’ fortsatte han ’kommer jag träffa profet Muhammad Salla Allahu Alayi wa Sallim- och han kommer fråga mig; ’vad har du gjort för att rädda mitt ummah…’ vad skulle jag svara honom om jag inte satt här för att upplysa er?  mina kära bröder!... ’-  en (teatralisk) snyftning hördes igenom mosqéen -’vad’ syftade Mushta på?...  ’skulle jag ha för goda handlingar att peka på om det inte var så att jag satt här med er mina älskade bröder och denna kväll 12 december 2012 och diskuterade Islams framtid med er?... vad skulle ni ha att säga om ni inte kom hit? förstår ni vikten utav denna fiqr?... ni ska åtminstone ’ han försökte behärska sig nu… eller kanske hade det föregående varit en behärskning?.... -  ’göra fiqr 1,5 timme om dagen när är bästa tiden?...’ det var tyst i mosqéen, liksom intresset avsvalnat en aning… ’jag frågar när är bästa tiden på dagen för er?...' någon räckte upp handen, det var Ahmad… ’ja min broder!...’

’emellan du’hr & assr…’

’emellan do’hr och assr, nu i dessa korta dagar är det bara en timme från man är klar med sin du’a och till Assr bönen… några mer förslag?...’

’emellan Magrib och Ishaa…’

sa någon litet sturskt, liksom det vore någonting viktigt i det han sa… man kunde se, hur Mushta’s gråtattack hade fått många bröder i ett tillstånd utav yrsel… liksom det gällde liv och död plötsligt, liksom de var beredda att följa honom vart som helst. ut i krig om det så vore. Stämman hade en klang utav duktighet över sig liksom en soldat som rapporterar till en general ’det här hände general!... och detta är min mening… ’ ’då är många antagligen hemma och äter med sina familjer…’

’ja just det!... ’ utropade någon litet tyst liksom det var en oerhört skicklig kommentar litet spontant faktiskt…

liksom Mushta var en stor hjärna, måste vara en stor hjärna som hade kommit att tänka på ett så brilliant faktum…

’efter Ishaa…’  det var Ahmad, som duktigt sträckt upp handen igen… - ’efter Ishaa…’ konstaterade Mushta… -

’då kan mosqéen ha öppet så att mosqéen alltid har möjlighet att släppa in en broder för Salaah vem vill sitta Itaqaf här med mig i tio dagar?... vem vill göra fiqr här med mig i tio dagar?.. det ska inte finnas någon broder som då du frågar honom varför han inte kommer till mosqéen berättigat kan säga ; hörrudu aki jag körde förbi med min taxi halv tolv för att göra Ishaa, men mosqéen var stängd jag kommer inte till din mosqée mer!... ’ det ska alltid finnas någon som sitter Itaqaf, som kan öppna mosqéen, och släppa in den som vill läsa sin salaah vem vill sitta itaqaf här med Mushta i tio dagar… ’ det var tyst ingen hade räckt upp handen tillslut räckte en förespråkare för Wahabismen som alltid tittade surt på Nils upp handen, han tycktes alltid ha rödblossande kinder… -  Nils funderade ibland ty så rödblossade kinder hade han förr bara sett blodsdrickaren, frimurarbaronen Ernestus von Renteln ha, kanske åt han helt enkelt bara för mycket kött.. - Mushta kallade honom fram till sin talarstol ’här har vi en broder som är beredd att sitta tio dagar med Mushta i Itaqaf!, vi kan ju inte kalla Abdul Wahab, tillbaka… när han sov på kyrkogården med sina följeslagare och ormar kom om natten och de trodde att ormarna skulle bita dem flydde de till järnvägsstationens mosqee, men föreståndarna där kastade ut dem och sa att bara tågförare och personal tilläts sova där… så de fick gå tillbaka till kyrkogården. Låt det inte var någon utav er som inte välkomnar sin broder i den här mosqéen!. vem utav er mer är beredda att sitta tio dagar Itaqaf här med mig?,…’ ingen räckte upp handen ’så!... var inte blyga tala ut bara!... ’

en man - som satt snett framför Nils räckte upp handen … 'Mahmood!.. är beredd att sitta tio dagar itaqaf med mig… den här månaden så säger han till sina kunder ’mitt slakteri är bara öppet tjugo dagar den här månaden… ’ ’varför det?... ’ kanske någon frågar ’jag sitter i Itaqaf och gör fiqr med Mushta Heifer… ’

’så någon mer?... ’

’ifall någon vill sitta i Itaqaf med Mushta i tio dagar så säg det nu… ’ ropade Ahmad halvhögt… - utan ironi åtminstone på utsidan…

’vem - är beredd att sitta fem dagar fem dagar med Mushta Heifer i itaqaf?... ’

några sträckte upp händerna… ’tre dagar..’ fortsatte han… ’bara en helg… ’ några till anmälde sig…

’jag ser… ’ fortsatte Mushta ’att ni är många som samlats här idag och igenom att ni gör fiqr varje dag kommer Allah belöna er’

’In Shaa Allah’ tillade Ahmad…

’jag ser… ’ Mushta verkade nära nog förryckt plötsligt… ’jag ser - att inom ett år kommer ni ha en till mosqée likt denna, ja, jag svär vid Allah att inom ett år kommer Allah belöna er med ännu en mosqée så att ni inte kommer ha några som helst problem med plats… ’ i rummet bakom innanför entréen, kunde Nils höra den söta somaliska flickan leka med sin bror… hon hade en röd dress på sig - täckt med svart hijab… han hade mött hennes ögon och ögonblickligen fallit för henne… hon som märkt hans uppblossande kärlek hade därefter gett honom en speciell typ utav uppmärksamhet. När han såg sig omkring undvek han att se på henne ty passionen kunde plötsligt blossa upp… Hennes pappa hade redan när han andra gången för kvällen kommit innanför dörren gett honom en litet skarp hälsning ty hon hade kommit till hallen och stått där som det barn hon var och förundrat sett på honom…

’ja jag svär!...’ gastade Mushta… -  ’att igenom er fiqr, kommer det strömma in pengar,  till er,… ni kommer inte ha några som helst problem,.. jag minns i vår mosqée, hade vi problem med att vi bara hade hyreskontrakt, så en dag, bestämde vi oss för, att köpa den… - vi lade ut med egna pengar för Allahs skulll… i Sunnah, står det, ’den som bygger en mosqée, för Min Skull, bygger jag en Mosqée åt i paradiset’’ en suck gick igenom publiken… Nils tyckte också det var skönt att äntligen höra litet Sunnah litet citerad sanning, men likt de troendes beskyddares, varningsord ringde svagt för hans inre öra, ’ett sant ord- med vilket falskhet antyds… ’ ’ja vi köpte den!... -vissa sålde sin bil andra ett utav sina hus men vi klarade av att inhandla fastigheten tillslut… så en dag kommer det in en kille i jeans och tshirt, han gör Salaah med oss, efteråt så går han fram och frågar, om vi har några lån på fastigheten.. vi svarar att det fortfarande finns lån på 80 000 pund… han frågar, om han får kontonumret, och bankens namn… han sa aldrig vad han hette, en tid går, när plötsligt vi upptäcker att lånet är avbetalt… vi frågar på banken vem som avbetalat det, men de säger,  att välgöraren bett banken hålla hans namn hemligt, han gick in i mosqéen och sa ’jag gillar det här stället!’ i t-shirt och jeans, en Saudiarab, och två månader senare var lånet avbetalt, eller som vår ledare sa på telefon ; han ringde upp mig ty han har rekommenderat att in handla en ny fastighet… ­han har blivit litet gammal och hör litet dåligt så han frågar, ’hur mycket är priset… ’ ’80 000’ säger jag, ’jaha 800 000…. ’ säger han … ’nej… 80 000… ’ ’jaså, 800000… det ordnar nog sig… ’ ’Nej Dawud… ’ snyftar jag… - förtvivlat ’det är 80000….’ ’jasåjaha… 800 000…’ sedan när vi äntligen träffades skriver jag på en lapp till honom, ’80   000…’ ’Mushta!...’ utropar han, ’sa du - att det var åttiotusen….’ ’ja!...’ utropar jag, ’men även om det hade varit 800  000, hade det varit billigt, ty det är för Allahs skull…’  så sa han… ’ en susning, utav glädjefull lycklig förvåning, tycktes rysa igenom publiken….- ’och nu har jag nycklarna i min hand… mina kära bröder, och jag kommer lämna dem här, i två dagar, så att den som vill kan gå och titta på lokalen, som våran ledare rekommenderat, ja , han har bestämt att vi ska köpa den, och ’vi’ varför säger jag ’vi’, mina kära bröder, jag menar, lokalen som 'ni’ ska köpa… - ’ ’lokalen’ fortsatte Mushta euforiskt, antagligen för att ingen skulle märka den dödstystnad som uppstått i salen… ’ja - som ni kära bröder ska köpa inhandla som en investering åt era barn! där de ska lära sig Quraanen dit ni ska ta era grannar för Dawaa dit besök ska komma som vi ifrån främmande länder och sitta i Itaqaf, där vi ska äta tillsammans med våra trosbröder där det ska finnas en plats, man alltid kan gå och göra sin Saalaah, dit värme och ljus kommer likt änglarna nu kommit ned, i denna samling, eftersom vi samlats här för Allahs skull dit vi kan komma i svåra tider för en bit bröd och en kopp kaffe, där vi kommer göra fiqr… där vi kommer göra salaah… den plats, hela vårat liv kommer snurra kring… dit mina bröder, ska vi gå!... ’ det var nära nog att han väntade på applåderna, men, ett allmänt tumultartat mummel hade uppstått bröderna reste sig Adhan avkunnades, det var tid att göra Ishaa… -

efter bönen -poängterade Mushta ’ingen är så klart tvingad att inhandla lokalen men nyckeln lämnar jag här två dagar om någon är intresserad… ’ Nils hade tänkt på detta, under tiden som förflutit det kanske var tur att Musta dragit öronen åt sig litet grand.
Han ville veta Nils alla personuppgifter, annars sa han att Nils inte var välkommen i mosqéen ty ’de vi trodde mest på i Birmingham, som konverterat till Islam, visade sig alla vara spioner… ’ Nils svarade då de stod där efter bönen, och samtalade att han ännu inte visste vem Mushta var, därför kunde han inte ge honom några närmare upplysningar om sig själv. Och trots att Musta snabbt sa också sitt efternamn tackade Nils för maten de ätit och gick glad ut… Nu slapp han gå till de bröder han tyckt och funnit vara så trångsynta, han kunde be hemma tur att han kommit därifrån med livet i behåll…

***

’ja… då får vi hoppas, att han kommer fram då… ’ mamman - som deltar på förhandlingen faller plötsligt i gråt… - ’ska han vara borta ett halvår till!... ’ ’ja… och så ett halvår till!, om han fortsätter hålla sig undan behandlingen… jag som psykiater är inte ansvarig för att han håller sig undan utan för att ge honom den behandlingen han behöver emot sin sjukdom…'

’men, han kanske inte är så sjuk!... ’ kvider mamman, ’hur skulle han annars ha kunnat hålla sig undan så länge?... ’ säger hon plötsligt glasklart…

’tja… inte vet jag , jag sköter bara min uppgift, det finns personer därute som behöver vår hjälp men vi kan inte nå dem förrän de kommer fram och erkänner det… ’

’tänk om jag är en av dem… ’ avbryter plötsligt mamman - liksom oroligt som om tanken plötsligt slog henne.. - ’ja så länge man kan sköta sitt arbete bedömmer vi det oftast inte så… dina arbetskamrater är väl inte missnöjda med dig?... ’

’fråga dem!... ’ utbrister mamman, litet förryckt…

’Anji… hör du mig… behöver du hjälp med någonting?... ’ säger plötsligt  Åke Mose Varfeldt… -  med en skarp auktoritär ton, liksom han inte just hade pratat med henne…

’jag behöver hjälp att få tillbaka min Nils… ’

’det är det vi jobbar på… ’

’men är det något annat du behöver hjälp med? du verkar plötsligt så uppbragt, är det något du vill tala om?... - du kanske vet var Nils är?... ’

’nej… det vet jag inte… ’  Anji, är redan på väg, stormande ut igenom dörren…

’Anji… varför har du så bråttom, jag vill ju bara prata med dig… ’

’låt henne va… ’ säger Kuffe, Nils vän, som också varit på förhandlingen för att stötta Nils…

’och vem är du då?... ’ Åke Mose Varfeldt ”överläkare på Stockholms Norra Psykiatri” vänder sig emot Kuffe, men innan Kuffe hinner svara hör man Anji ropa

’kom nu…  vi går… ’

’vet du var som har hänt med Anji?... ’ säger Åke Mose Varfeldt till Kuffe, ’hon verkar alldeles uppbragt… jag förstår inte var det är med henne…’

’jag …måste gå nu…’ säger Kuffe, kort

’ja-ja..’ suckar Åke Mose Varfeldt, teatraliskt, ’vi får väl höras vid på telefon…’

’det passar du dig för…’ Karl, Nils pappa, pekar ett hotande pekfinger på Åke Mose…

’ja… vi är väl alla litet uppbragda idag… om ni vet, vart Nils befinner sig så antar jag att ni hör av er… ’

’vi får se vad som händer… ’ säger Karl kort

de två tre stycken förutom Anji som varit och deltagit på förhandlingen om fortsatt ”psykiatrisk tvångsvård” vandrar ut ur salen, litet stelt rädda, de är ju på ett ”sjukhus”’ja så var det med den saken!... ’ utbrister Åke Mose Varfeldt, glatt, vänt emot nämndemännen , sedan börjar de tala viskande, de bortvandrande hör inte vad dom säger men har känslan utav att det gäller Anji på något vis… eller kanske dem själva, de vet inte de anar bara…
***
Leif, var irriterad - Nils hade inte kommit på föreläsningen som antytt vid deras förra möte… mest var han irriterad på sig själv… varför kände han ett sådant hat springa upp emot sig själv bara därför att Nils inte kommit? Han insåg vagt att han hatade sig själv för att han saknade i hemlighet… han saknade hans skratt, hans närvaro, hans skarpsinne… och - hatet sprang ur en känsla utav överlägsenhet, varför skulle han, Leif, ledaren, behöva sakna någon förföljd poet -som-egentligen var i behov utav hans stöd?... Ilskan, sprang också ur misstanken att Abdullah inte kom, för att han hade det bra… att han bara kom för att få stöd… detta fick Leif, att hata sig själv ännu mer… ville han Abdullah illa?... var han inte glad att hans liv tycktes ordna upp sig?... -han - ville att han skulle ha det bra…-men -hans egen känsla utav obetydlighet fick honom att hårdna inombords.. han hade ju sagt att han skulle komma!... dessutom hade han ju gett böckerna till honom!...


Läraren talade om Ihsan överflöd man delar med sig av, men beskrev det likt giftigt vatten han själv ville leda till en specifik punkt. Att lita på auktoriteterna likt piller sparade i en burk, satt dönickarna i samlingen tysta. Bara massa negationer bestod hans religion utav. ”Om man tror på en profet efter Muhammad, qafr om man tror på två gudar, qafr om man etc.” han förstod inte att kunskap måste vara ny varje dag, annars var det enbart lögner, sanningar upprepade tills de blivit en giftig grön massa. Han såg ej att, frid kunde först uppnås, igenom rörelse, att veta allt utan att behöva studera det… ”släpp dem fria” hade Nils lust att skrika. ”Låt den som tolkar Koranen utan kunskap tvingas ockupera sin plats i Helvetet”
”Här ska bara jag sitta, ty jag är lärd…” tyget i templet slets i två stycken, elden slocknade, hammarslag hamrade på, vidare, snickrade till en likkista, dödskostymen syddes.
***

länge låg Nils och lyssnade till de ljusa rena rösterna ifrån andra sidan gatan - vackra kvinnor som i sin ungdom analyserade de senaste nyheterna var det honom de talade om? Han hoppades halvt om halvt det… hans mamma hade uttalat sig och hans pappa... nej - det var visst bestämt någon annan de talade om. Odd Wingdahl tycktes nämnas - kanske hörde han fel... ''sindsyg' vem var lagad sjuk om inte de som syndade 'fitna is worse than killing' var att kyssa sin älskade broder på kinden - en så uppmärksam hedervärd handling? sinnessjuk - ville han väl vara - ty en sådan 'sultan' hade väl i deras ögon en sådan auktoritet att han inte tillät någon obetydlig person som Nils ju måste vara att komma nära - ja - så var det visst - Nils somnade medan nattens bråkstakar som terroriserade nattvandrarna för omanlighetens skull höll sig nära nog tysta.. Nils hade knappast kommit att ta av sig byxorna en gång ty han hade alltid overaller på sig -  men det fanns ju andra som hade byxor - 'där är svensken' hur kunde två full gravida kvinnor Nils aldrig sett tidigare vad han mindes släppa en sådan kommentar ifrån sig - de gick sävligt och erotiskt förbi Nils liksom smått respektfulla likt katter som tassar för att inte den sköna rosa skymningen ska skrika för att ha slagits utav en tass som i onödan vinit igenom luften... 'där är svensken' Nils skrattade för sig själv vid tanken på att han i danskarnas sinne skulle stå som en förebild för äkta svenskhet - skulle bli en överraskning för resten utav svenskarna i bemötandet framöver - det löje och upphetsning Nils alltid tycktes framkalla även hos de okända i sin omgivning var hindrad utav sådana kryp som ansåg ett himlande med ögonen för äckligt eller än värre sjukligt...
Tariq hade utfört sitt mordförsök på det gamla hälsosamma viset - Nils kände inget agg eller misslynthet gentemot honom han hade enbart överskattat sin bedömningsförmåga - vad Nils föräldrar och svenska myndigheter plus en massa 'nyttiga idioter' utsatt honom för var minst tusen gånger värre 'värre än döden ¨som Anders Bering Brevik uttalat det - i överensstämmelse med Quraan versen 'fitna is worse than killing'
när han gick in på internet cafét kände han sig hyfsat glad han, hade märkt en förändring sedan Lördags kvällen när sultanen låtit fotografera sig själv med honom - Söndagsmorgonens kvinnor log menande… känslan infann sig att han blivit känd i staden Köpenhamn han sände nu bara ett säkerhetsmeddelande för att försäkra sig om att hvis han tappade bort sultanens visit kort skulle detta inte innebära slutet på deras möjliga kontakt - han hade älskat sultanen innan han fått hans visitkort och sett 'vem han var'. Nils publikationer på den blogg han startat hade fått honom att slappna av; varför vänta på en förläggare? nu kunde vem som än hade tillgång till shytans svarta nätet ladda ned hans publicerade skrifter - denna tanke - gjorde Nils glad - han tänkte på gårdagens katastrof när han frågat efter vägen och den fräkniga Köpenhamnskan tagit fram sin informations telefon och knappat in gatunamnet - hon nämnde att hon fått upp tre alternativ - Nils som ville vara säker på att komma i tid till Assr bönen frågade oförsiktigt vart de andra låg detta hade fått henne att knappa på den farliga apparaten ytterligare två minuter - på h a n s  räkning - tanken krossade honom nästan. Han hade inte upplyst henne om den farliga mikrovågs strålningen som apparaten kunde utöva Mind Control med.,.. inte heller om den livsfarliga fibermassa som när hon tryckte sitt glid finger över skärmen kunde infektera hennes hy och reproducera sig själv hennes kropp! hela den belönsama promenaden ut igenom Köpenhamns gator hade nu utplånats i hans minne utav detta felsteg men Allah förlät honom - Urji hade inte räknat med himlarnas säkerhet vilket gjorde alla beräkningar osäkra. Om Allah ville kunde Han guida den fräkniga Köpenhamnskan på rätt väg - det var inte Nils sak att nödvändigtvis vägleda henne sånt bestämde Allah. Bismillah I Allahs namn? Nils kysser sultan Bahu på kinden - det var antagligen ordet 'sultan' som fick kvinnan med svarta hunden att brista ut i ett roande hjärtligt skratt när hon passerade ut ur porten och mötte Nils leende - eller skinheadet blinka med ögat och manliga horan skratta efter Nils och säga 'din ryggsäck borde vara röd svart...' han hade själv varit klädd i svart röd motorcykel uniform - dessa var enbart ett fåtal exempel på den förändrade attityd Nils sett i de förbipasserandes ansikten de senaste dagarna - de hade säkerligen läst fel - 'sultan' 'shytan' i deras sinnen var en kyss på kinden beviset för sodoms perversitet - mannen på middagen hade sagt 'you are a boy...' Nils hade protesterat 'a male' inte rörde sig väl den stora uulama med sådant - 'are you a free mason?' 'yes - no!' hade mannen varit snabb att rätta sig - hursomhelst ifall oljan han fått utav Tariq nu verkligen var förgiftad så hade denna lustighet förlett uppmärksamheten ifrån Saads svek.... Nils hoppades att Allah skulle gömma hans misstanke att fransmän besökte Köpenhamn och att barnen nynnade kärleksvisor… han drömde om en svensk storhetstid baserat på en fascination för hans poesi...
'ifall jag serverade 100 glas och jag spetsat ett utav dem med gift, skulle ni dricka då? ' hade Tariq sagt - Nils undrade över om det var en tillfällighet att Tariq ogillat idén som han presenterat att Buddha var det namn Allah inte hade avslöjad som uttalbart.

Naqshbandi Ph. D. petrolium äntrade scenen och sa något respektfullt om att när en kunglighet anländer brukar man inte slösa dennes tid med falska toner och halvdana insatser så mycket trodde Nils sig kunna uppfatta igenom Urdun  - när så sultanen steg upp lugn och reslig som en tiger stående på sina bakben hände något med Nils fulländade eufori - steg upp likt lustgas i honom och fick hans hand att sträcka sig emot himlen - Mind Control masterna som täckte Domus Vistas tak brann i kortslutning 'Allah är större!' vrålade han i tyst zikhr - likt strålar i ett spektrum lyfte besökarnas själar igenom hans fingrar 'en stråle utav det eviga ljuset...' som Evert Taube skrivit till Anna Lena... de som utav synder sindsygt inte lät sig lyftas utav detta må de störta ned!
Nils älskade känslan utav mystiskt mörker, en sublim skräck som uppmuntrade till delaktighet, i avslöjandet utav den stora konspirationen. Tanken på William S. Burroughs, liksom fyllde livet med ett meningsfullt sammanhang. Samtidigt som det liksom fyllde luften med en sublim spänning. Samtidigt som intet krav förelåg på dygdighet. Konventionellt sett. Varför hade då Allah gett Willy den där exceptionella stilen, som fångade sinnet omedelbart, och fick den besatte att genomgå en förvandling, där hans fördomar liksom kramades till döds. Tills vattnet runnit ur dem och tyvärr medbringade en känsla utav skuld, inför barn, kvinnor och män, ja, inför nästan hela skapelsen. Ty, på sätt och vis kände den flabbande sig medskyldig till de synder, i och för sig, förhållandevis små, i jämförelse med stängda frimurares, men, ändå tunga! Livsdepressioner som förvisso kunde få en att tänka klart i känslofulla situationer men samtidigt splittrade sinnet i ett förskjutande utav visionen, till att hela tiden bearbeta den tunga men utav symboler full smackade informationen. Samtidigt som lärdomen injicerades direkt i huvudådern, likt en heroin kick kändes stinget ifrån det förlorade livet, vid varje kärleksfull blick,. Frälsningsarméns blåsorkester blåste ut sin messmörsmusik… denna klanglika lätthet tycktes mera ondskefull än Willys misslyckade liv, ty den såg inget ont där faran fanns, utan gick ut i krig för att dö för falska ideal som i verkligheten försatte dem i en ignorant massmordisk självdestruktiv trance. Denna paradmusik gjord för kronjuvelens illamående leende, utschasade verklighets känslan till en rad sporadiskt falskt skämtsamma skeenden, Willys tunga känsla utav att bearbeta synder, man inte begått, än mera produktivt ty lättnaden kom igenom insikten att ta vad som kommer på ett sådant vis att detta resultatet blir ens belöning och pris, ty står man i gyttja och ska man förneka den smuts, utan rapportera skeendet liksom man vore dum, denna intelligens att inse, att sluta slutade man låtsas sin idioti, skulle de försöka tvinga en att bli evigt stum…         
***
'du är ingen begåvad musiker Marko - du är offer för inbillning!' sa jag till Marko - ja - det sa jag - snart slängde han på luren - det gjorde mig s å ledsen - den där Torsten Fibillinger hade inbillat Marko att han var en utav de största röstbegåvningarna han träffat - ja - det kanske han verkligen tyckte - jag - förstår då inte varför jag inte upptäckt det ännu. du förstår när han ringer talar han så ödmjukt att stämman ibland f ö r s v i n n e r... han påstår att han skriver bättre kompositioner än Allan Pettersson hör du bara ett sånt uttalande!... det är ju så att man tror att han kommit direkt ut ifrån Beckomberga...’
'Han kan omöjligen tänka hur en annan tänker ' använder samtidigt personangripande begrepp - vars innebörd är att man ska upphöra att tänka på vad andra tänker - begreppet "paranoid överdriven splittrad misstänksamhet" innebär ju inget annat än att överdrivet misstänka att omgivningen planerar ett tyst mord på en.. i samma andetag anklagar de mig för det... därmed bekräftande det sanna i misstanken... det tycks som om den - som älskar m å s t e anklagas annars kommer han ju att lyckas - mycket enkelt naturligt - som det skall vara - att erkänna att man haft fel - är ett erkännande i futurum presens det oupphörliga är 'rätt' så faller då man inom sig erkänt och uppmärksamt observerat alla fel -
'du gör det oftare än andra människor i alla fall...' sa Kornal Kowics med sin lätta ironi, han såg gärna att Nils Sieg Heliade. Dock var han reluctante att göra det själv… Nils Sieg Heilade så ofta han orkade riskera fyra månaders fängelse, det hade blivit en besatthet pågrund utav förbudet - när hjärnan var klar vågade han ta sats sträcka höger hand ifrån hjärtat i en hälsning till Änglarna visan...
oavsett skuldfrågan, vem har gjort Nils så fet, utav begåvning? men okontrollerbar sådan?
vad en större realisation skulle han kunna belysa myten en del för många och mycket för ett par fåtal.
Saken är att vi aldrig kan hålla med Charles Manson (i.e. Careless Mans Son) men underligt nog tycks stora delar utav Sveriges befolkning ha anammat ett liknande mönster - onda personer som påstår att allt är i sin ordning och lönnmördar bakom ryggen likt Winston Churchill. Säg 'fred' till de ignoranta... 'det osynliga är verkligen osynligt här' sa han och syftade på att han inte kände av Nils styrka i det här fallet - är vad jag har att lära dig viktigare är vad du kan lära mig 'ifall jag inte är arrogant som du påstår så är det du som är det - du är arrogant rätt och slätt'
'du ser den kunskap som man tvingar in i huvudet - försvinner med hjärnan '
'nej Islamisk kunskap stannar efter dödsögonblicket '
'nonsense'
'säger du här att det Profet Muhammad säger är nonsense - då vill jag inte ha något mer att göra med dig någonsin...'

'jag talar inte om vad han sagt eller inte sagt utan om pedagogik vad du än tvingar in i huvudet försvinner ty meningen var uppenbarligen att du skulle gjort något annat vid nämnd tidpunkt...'
' Vad gör du här då? ifall du borde göra något annat?'
'det finns tid för allting… det är inte vart man är som är betydelsefullt utan ens agerande sättet man är någonstans på... detta är din raka väg verkligen snyggt - en ångvält som ideal antar jag. Du har blivit så förälskad i din Mercedes och dunya att du inte ens en gång kan fatta att denna typ utav utbildning är destruktiv för sinnets eget bildande - och vad sinnet inte bildat utav sig själv, kommer sannerligen inte höra till det i evighet - liksom den torterade slipper ur sitt fängelse vid dödsögonblicket på tortyrbänken, så slipper själen bort ifrån svaghet och dumhet när den så lämnar kroppen...'
'men om du verkligen var skyldig?' Imran såg med en uppfodrande blick på Nils, liksom han ville avläsa eller avslöja något Nils gjort sig skyldig till - 'dina fötter och händer kommer vittna om det...' svarade Nils 'ditt prat får mig att tänka på Ibrahim Aleyhi Salam, vars farbror snäste 'har du vänt dig bort ifrån mina gudar' du talar om en Gud och inga andra och sen verkar det nästan som 'de lärda' vill sätta sig själva likt idoler i det fall åtminstone det var att deras ståndpunkt per se är bättre än andras'
'så du anklagar mig för shirk?'
'detta är problemet i din idévärld det anklagande elementet. slappna av! ' 
' men ifall du nu är så vetande vad behöver du mig till? varför sitter du här?'
'jag har aldrig sagt att jag är vetande men jag antar ditt antagande grundar sig på din egen uppfattning som lärd... jag vet ingenting...' 'då skall du inte diskutera heller om du inte är vetande'
'så där kom de ting...' suckade Nils
'har du någonsin gått i skola - collage universitet`'
'ingenting'
Imran skulle precis till att förbereda en jämförelse om att ifall Nils hade betett sig liknande där men släppte förvånad tråden...

‘Guds frid vare med er Barmhärtiga för Allahs skull...' Nils pustade ut - ‘Ahmad’ ‘den som prisar mest ‘ hade sagt ‘grabben - du vet inte vem jag är alltså - jag skär halsen av dig…’ sedan hade han sett Nils skägg - ‘är du muslim?’ ångern syntes i hans ansikte - Nils skam på vägen hem - varför skulle Ahmad våldta dessa kvinnor och mörda deras söner? Nils kunde inte stå ut med tanken att vara på hans parti så länge han gjorde det. Ahmad hade påstått att påhoppet varit ett skämt - Nils vek undan för kvinnors blickar det fanns ingen väg att försonas med de brott Ahmad påstod sig begå i Allahs namn - när han begick dem var han inte muslim utan en olaglig kombatant - om han sedan bad i fängelsecellen fick han stå för själv. Ahmad närde tydligen någon barnslig inbillning att mördar spelen han kom till Kraftspel för att spela var en träning för att dräpa qafr… denna hälsning kunde ju enkelt viftas bort med ursäkten ‘ska vi spela?...’

Monica Nielsen flickan på berget - ja han önskade besöka henne nu.... Urji hade sagt att professionalism är oförmågan att släppa ett dåligt material ifrån sig - politisk idioti - förlitandet på sina anhängare istället för på Gud på Sig Själv - sitt förhållande sin förmedlare emellan Allah och sig själv sin person - egentligen var all typ utav författarskap redan en lutning åt detta håll - men - Allah hade gett Profet Muhammad - be Allah om frid över honom - i uppdrag att sprida Islams Budskap - detta var en annan sak - politisk idioti var danskans 'sindsyg' att igenom plågan utav sina egna synder tro att publiken skulle förlåta det - man inte kunde förlåta sig själv. Nils såg inget utav detta i Urjis författarskap - men - hans eget var fullt utav det, därav beundrade han Urji och kände sig nödd till att stötta honom trots att han själv kanske lade manken mer till för att få delta i deras samtal än Urji - men Urjis kontakter Urjis liv - var mer betydelsefullt för Nils än vad Nils liv var för Urji åtminstone så kunde Urji vida enklare hjälpa Nils än Nils Urji - kanske betydde trots allt Nils en del för Urji personligen, men - vad kunde han hjälpa honom med? Ingenting. det var svaret - trots detta träffades de relativt regelbundet - Urji älskade Den Absoluta Tomheten.


Polissirener dör bort i fjärran på det angeliska Nörrebro
hennes ansikte en måne med hakan framstucken

i en svävande lägenhet
tittar ynglingen ut emot en gråsvart himmel

han som blir kär i nästan varenda flicka han ser
han som ser så många kvinnor kärleksfullt le

hon i samma hus som skrivit ett meddelande 'pakke till Rgade 2 th, ring på 2 tv, tak'
han hade mött henne i trappan en natt utanför underbart kallt -
hon hade gått in före honom -han hade väntat och använt den nyckel han fått utav de Pakistanska muslimer, han hyrde rummet hos 'så du skulle också in...' det var liksom solen sken fastän det var mitt på natten 'kan du tala engelska' hade han stammat fram - han tvekade att fortsätta uppför trappan längtande så efter att få kyssa henne...  varm, han höll i räckets karm.... när han inte sa någonting - tittade hon nervöst 'jag är svensk' han hade plötsligt en sådan lust att hålla om henne - han vände sig om och såg henne bestämt gå in... på 2ndra trappa till vänster - han andades ut innanför dörren - när han äntligen kommit in - vilken figur och vackert ljusblont hår - 'ma femme! je adore!' vilket konstigt sammanträffande en vecka förflöt och lappen till 'käre postbud' satt fortfarande kvar på väggen till vänster om porten - vid ringanordningen - med reflexer vid vaderna… postboxen han sett henne stå vid och emot honom le - 'kommer senare' hade han ytterligt nervöst skrivit på lappen - en vecka tidigare hon var väl smidigare? ifall han bara varit fri hade han gått och besökt henne med en "broder" men polisbilens sirener - drog igen förbi - inåt centrum - första snön täckte Vinterdagen taken som tur var skyddade Allah och de troende hans ömtåliga lur.

***

'jag kommer ihåg Johnsons snurran hur den våldsamt slog i min barnanäve minns att de älskade mig. tiden är kort snart kanske mitt minne utav tunga gifter nöts bort... höll jag styrpinnen stadigt varligt susade båten över sundet emot Smaragdön där Ingrid och Kalle bodde de hade också ett vackert hus i Huddinge 'så mycket beror på en röd skottkärra glaserad med regnvatten bredvid de vita kycklingarna' William Carlos Williams. I stuprännan låg en kedja som räckte ifrån taket en tung kedja deras hus hade två stora våningar jag brukade sitta i soffan och öva dragspel med Kalle när vi var där... Lena var pappas vän sedan ungdomen de hade seglat tillsammans antagligen varit ett par innan  min pappa träffade både min älskade halvbrors mamma och min mamma… äppelträden vid havsviken våra lekar i mörkret kurragömma -  kull - vampyr - snurra omkring gunga på trädgungan rep förtöjda högt uppe tills hjärnan blir alldeles yr - ölen - jag snodde ifrån mina bästa vänner så ondskefull jag var - jag spyr!... hur jag bar dem till bilen burkarna gömde vid mina fötter de vackra frukostarna vid äppelträden dubbelsängen TV,s som stod i vägen Cornflakes om morgonen marshmallows grillade - på kvällen pingisbordet i fritidsrummet - på AF, jag spelade på i mellanstadiet 'ryktet att någon sett Axel pulla sexbomben' hon hade legat med benen isär på pingisbordet, när främlingarna hade inträtt - avundsjukan upphetsningen skoldiskot i matsalen på andra våningen - där jag och Erik satt - 'en tugga för mamma en tugga för pappa en tugga för passi' han matade mig eftersom jag skrattat hela lunchrasten, och den var snart slut… Uppför trappan han gick in på toaletten såg på sitt ansikte i spegeln tvättade det med vatten pressade ut några pormaskar efter att han skärskådat sin hy ... spolade i toaletten så att den fantiserade tjejen utanför inte skulle förstå vad han höll på med - en redan svettig hand tog i handtaget det kunde han åtminstone inte dölja men kanske skulle hon tro det var vatten...  kanske gick hon in för att smeka katten... hans hårda stånd han drog ned byxorna ännu en gång... inga fotsteg där ute nu... bara han själv och hans imaginära fru... när orgasmen kom skakade toalettstolen i ett ryck - någon drog i dörren panikslagen tog han en tuss papper och torkade av - tog litet extra så att hon skulle tro att han torkade sig i röven - hur skulle han våga gå ut nu? och möta hennes blick? men fort måste han ut hon skulle snart förstå på ett ögonblick en liten spermaklick på ljusblå tröjan... 'litet tandkräm kom då jag borstade tänderna ' fram och tillbaka gned han in arsenikiska fluoret under sitt tandköttsskinn - snart kanske hon blir min... tycktes gnida att säga - skärskådande sig i spegeln 'ingen ser väl fläcken på min tröja?' tvätten fick hans synd spåren röja - mamma och pappa och han sov med varann han i mitten, ibland där han legat som liten han gick dit efter en mardröm ibland mamma lyfte täcket och han sov lutad emot hennes vänstra arm... och pappa muttrade litet i sömnen - och vände sig argt - Ulrika tycktes betyda allt såg han hennes hår var det som en fläkt av vår - hennes pappa var utav en exklusiv yrkeskår hon var som en läkedom för alla sår på biblioteket - hon låg på soffan Erik masserade henne hennes svarta tajta tröja hur tyget attraktivt över hennes skinkor och lår sig böja hur hans blick vid hennes smärta…’

***

”Ja hej... mitt namn är Anna Lena Oröier jag är god vän till Nils Kovacs jag vill tala med den ansvarige för Nils Kovacs behandling” ('vänta ett tag - kopplar')
'Rolf Stackenland'
'vänta ett tag¨(tal i bakgrunden) 'Ja... ursäkta mig jag har en klient här - låt höra då...'

'Vi vill hjälpa Nils ur hans situation...'

'och vilka är ni?'

'Ja , det är jag och Sveriges mest berömda violinist Nils Erik Sparf och så Sveriges näst mest berömda violinist Bernt Lysell och så Mimmi Strandell och Ola en pianist (jag har glömt hans efternamn) och den bortgångne upphöjde Torsten Fibillingers vänner och Odd Wingdahl och några - ja Ulf Linde,  och Kjell Espmark och några fler... Kristina Lugn tror jag visst var med också (formellt...)’
'kan ni ansvara för hans hälsa då?...'
(direkt på 'det gör redan Madeleine, vad hette hon nu igen (låt mig se här...) Riimus! så bra redan en fantastisk flicka!

'när vill ni ha honom tillbaka då?'

'Idag'

'vilken tid kan ni hämta honom?'
'om en timme kanske...¨'

'då ska vi se till att det fungerar...'
'just precis'
' då får vi tacka' 'just precis'

'något jag ska hälsa honom?...'

'Du kan säga att jag har hört av mig...'

***
"månen kommer att försvinna ifrån jorden inom 100 år - den är på väg bort ifrån jorden " (leende)
"Vad säger att den inte kan återvända om den är på väg bort?"
"Månen är en tung himlakropp Nils det är inte som då du springer ut och in genom dörren - det tar årtusenden för den att flytta sig-!"
"Kan du bevisa det?"
"(irriterad) Det vet väl a l l a  att det är så!"
"Vad jag vet tycker du inte om att titta på månen ens en gång - jag undrar hur du kan vara så säker på att du känner den?"
"Jag läser saker Nils!"
"Lita du på andra - jag litar på mitt sunda förnuft som säger att om det du påstår skulle stämma går jorden snart under!"
"Det kanske den gör också!"
"Du verkar så lycklig över det hela!"
"Jag är varken lycklig eller olycklig - jag konstaterar bara faktum..."
"Du får allt att låta så enkelt liksom det bara är så att du helt enkelt inte bryr dig! en dag är bara månen på väg bort då konstaterar du det i din notbok men det betyder inget för dig - vad ska du då med ditt liv till om du bara konstaterar det du ser - utan att det innebär någonting för dig? Du kan väl åtminstone börja titta litet på månen innan den försvinner! Istället för att läsa i dina tidningar att den ska försvinna! Var är din person? Har du tappar allt personligt förhållande till saker?"
"Jag läser inte om Simba i tidningar!"
"Nej, men i hundböcker!"


"Först bjuder den in till att vara väldigt välkomnande, sedan blir den skrämmande..."
"Det är väl inavel, då barnen blir så... "
"Det är väl ni själva som är inavlade lögnare..."
"Utvecklingsstörda pratar med sig själva, svårt att fästa blicken, blyga, försvarar det som de älskar. Vad låter detta som? Det låter som barn! De som ännu utvecklas! Varför vill de onda bara ha vuxna och inga barn? Kanske därför att de vuxna inte kommer hitta på några hyss - eller försvara sin familj - utan bara tjäna kapitalet! Eller med ett annat namn; Staten, Utbildning, utbilda er till lögnare!"
Allt Chenso rör vid blir gift!
"tjena Nisse - hur är läget?"
"Du borde ta och skriva scener ifrån..." ormen viskar i örat
"du borde ta och skriva scener inte bara ifrån utan ifrån avdelningen också..."
"Du borde ta och skriva sådana scener också..." ler och spärrar upp ögonen och mordiskt grämelse
"Djävla jude!" spottar honom i ansiktet.
"Nu säger han att han inte kan skriva de scener jag tipsade honom om att han borde skriva... (haha) han börjar bara tänka på mig och då kan han inte skriva..." (ler)
"Det var det som var meningen och om hon sedan säger det - så dödar han dig!"
"Han har satt en spärr i ditt sinne, du kan inte skriva det du tänkte! Visa aldrig mer något för honom!"
"Han bara skrattar - och ler, ta Unielle ifrån honom . Då ler han inte längre!"
Chenso : "Kom tillbaka! Kom tillbaka! Jag kan inte sova om natten vill du ruinera mitt liv eller? Jag kommer anmäla honom till polisen för mordförsök - jag kommer att berätta alltihopa - ! Kom tillbaka! Jag måste kunna jobba! Annars kan jag inte betala lägenheten! vad gör vi då för någonting? Jag får ta och ställa ut alla dina tavlor på gatan- och så flyttar jag,... då får du klara dig själv!... Kom tillbaka... det är nog bäst för oss alla! Det där med rätten fixar sig säkert då kan du och han träffas i alla fall - och jag kan jobba och du har någonstans att bo! Kom tillbaka! jag ringer till polisen annars - då tar de väl er vid gränsen - då blir det ännu värre - jag ber dig... kom tillbaka ..."
"Du får göra som du vill jag kommer i alla fall vara borta ett tag.."
"Hur länge då?"
"Tja... tills saker har löst sig och jag mår bra igen - min fot är dålig - mitt hjärta är dåligt jag måste ta en paus..."
"Ska du inte följa med tillbaka? Nu när det är jul`?"
"Du kallas ju mig för din man! Tror du att jag är glad att du då bor med ett monster?"
"Men j a g  då? Vad ska  j a g  göra? Jag kan ju inte jobba då!"
"Du får klara dig bäst du kan..."
"Jag började gråta på jobbet sist! Vad ska d e  tro? Vad ska grannarna tro? Nej - det är bäst om du struntar i alltihopa... han klarar nog själv nu - ni är ju redan utomlands du kan väl komma tillbaka nu så kan vi åka ned någon senare gång och hälsa på honom?..."
"Jag tar inte den här resan bara för hans skulle utan för min skull också..."
"Men varför fick inte j a g  följa med då?"
"Du jobbar ju - du ville ju inte resa ifrån Stockholm..."
"Ja - men om du hade sagt hade jag ju kunnat ta ledigt - så kunde vi ha åkt alla tre..."
"Jag vill ha lugn och ro nu jag orkar inte med bråk..."
"Ja.. . men vi bråkar väl aldrig?..."
"Nu är det bara så.... du får klara dig..."
"Då... får jag väl ta och anmäla er till polisen... jag vet inte vad han kan ta sig till med dig... han försökte ju mörda m i g!  Ja... det kommer bli stora konsekvenser utav det här..."
"Ja... om du vill förstöra allt så..."
"Nämen - det är ju d u  som har förstört allt - du har ju tagit in honom i vårat liv...!"
"Sånt händer då man lever - vi får väl ta och göra slut då---"
"Ja han har förstört allting"
"Du har ju hållit mig fånge.!"
"Jag räddade dig ifrån...."
"Ifrån vadå? Du är ju precis som min tyranniske far var - en fångvaktare---"
Eld - blixtar - dunder
Chenso Chano ett eldväsen med två långa horn på huvudet - med en eldpiska - står omgärdad av rök och eld flög in i glömska...
***
"Vill du inte ha det då alla de där pengarna?"
"Nej"
"Men tänk så tryggt det skulle vara"
"allt som nu förvärvats kan tas ifrån en bara det man inte förvärvat stannar hos en."
"Hoppas du inte på de där pengarna då?"
"Jag hoppas de försvinner och att jag finner någonstans där jag försörjer mig av jorden och av mitt arbete utan att få det i pengar"
"Ser du inte hur han utnyttjar det? han har ju byggt upp en fantasivärld där han lurar dig!!!"
"Vilken värld har du att erbjuda då?"
"Verklighetens värld"
"Vad är den?"
"där är det helt enkelt bara Madeleine Riimus gift med Chenso Chano!"
"Är det det enda du har att erbjuda He ! Då tycker jag mer om att vara mig själv"
"Vad är du då då?"
"Det säger jag inte det är en hemlighet"
"Får inte ens j a g  veta den?"
"Du får inte veta"
"Då blir jag arg!" (reser sig med alla sina muskler)
Uni (i hemlighet) slagsmål Demonen sprutar eld i Madeleines ansikte - ligger svart fastspänd vid marken i järn-bojor.
"Vi tar med Unielle här ifrån nu"
Demon sprutar eld
alla utom Demon ut. Dörren stängs det blir mörkt han gråter och skär tänder…
"Jaha ha! Och du börjar prata med raketen hon sover åt den och försökte liksom prata den till rätta! Som om det var raketens fel att det gått dåligt för honom! Tränaren liksom försökte så där , kom igen nu Ted! Men Ted var upptagen med att prata (skratta) in chefen till rätta! Ja - det gick ju dåligt för honom han blev ju skizophren brodern försökte visst hjälpa honom men allt rasade samman efter det där med BlugVan. Stackars Ted! Så duktig och sedan blev det ingenting med honom-!"
"Men all hans musik då!? Den är ju kvar!"
"Ja det förstås, men med hans personliga liv blev det ingenting efter det där med Blugvan - det gick ju i stöpet allt och en dag tog han livet av sig..."
"Folket tog hans namn hånade honom och dödade honom"
"Nej han tog ju livet av sig själv han blev väl utsatt för mycket hån men han började ju bete sig konstigt"
"Ja han var ju en konstnär"
"Ja men någon gräns får man sätta man kan ju inte bete sig hur som helst bara för att man är konstnär!"
"Ingen tacksamhet alltså Konst är inget konstnären har tappat sina privilegier"
"Ja... lite får man nog se upp..."
"Då slutar väl konsten att existera vad ska folk göra!? de har inget att prata om!"
"Man får väl prata politik istället"
"Lycka till svenska folket! Dö av tråkighet!"
"Ja lite konst kommer det ju alltid finnas"
"Inte om livet försvinner!"
"Men jag är ju vid liv"
"Nej du bara pratar om andra och kritiserar konstnärer du själv finns inte det finns ingenting du gör du är ingenting"
"Lite gör jag i alla fall"
"Som vadå?"
"Jag ringer till Siw Aronsson på patientnämnden"
Madeleine (skrattar) "där ser du Nils - han ringer till Siw Aronsson."
Nils "För mig räknas det inte som så stor merit att det skulle binda dig vid honom..."
Chenso Chano ; "Jag kanske har andra kvalitéer"
Nils "Som vadå?"
Chenso Chano; "Jag är i alla fall lite lugn Madeleine behöver lugn och ro."
Nils; "Det är inte vad du sprider omkring dig... du sprider oro..."
Chenso Chano (irriterad) "Kanske du tycker det men vi har haft lugn och ro i 18 år nu..."
Nils: "Grattis!"
Chenso Chano; "Och det vill vi fortsätta ha - eller hur Madeleine?"
Madeleine: "Vi  får se... vi får se..."
NILS "Lugn utåt ett brinnande Helvete inuti... det är perfekt lugn och ro..."
Chenso Chano "Vi tycker det har varit bra iallafall eller hur Madeleine? Visst tycker vi?"
MADELEINE (är tyst)
(distraherad)
MADELEINE: "Ja visst..."
Nils "I Fängelser har man också lugn och ro - det är ingen som trivs där för det..."
MADELEINE: Skämtsamt retfullt
"Chenso Chano är fångvaktare! Med en stor hand håller han i en liten människosjäl (visar gest med handen) så sätter han en järnring runt halsen - och sen så säger han (skrattar) Nu har vi lugn och ro! Inte sant!"
NILS (skrattar)
Chenso Chano "Nils här bo! Vi släpper väl av dig?"
"Du kan parkera bilen jag kan gå!"
Chenso Chano "Men du har ju stora kassar - nej - det är nog bäst vi släpper av dig här"
MADELEINE (är tyst - menande)
Chenso; "Eller vad tycker du Madeleine?"
MADELEINE (efter en liten konstpaus) "Javisst! Vi kan parkera!
(bilen åker vidare) Packar ur
Nils "Jag ringer dig halv åtta"
MADELEINE: "OK."
Madeleine och Chenso åt ett håll NILS åt ett annat
 ***

När han kom upp till Madeleine, brast han ut i lyckosalvor över att han sett sin ungdomskärlek; ’jag måste bara gå ut till Lidingö några dagar nu…’ upplyste han sin älskling om… ’det kommer ta tid…’

I lycka brast hans hjärta så ut i tårar och han grät hela kvällen och stora delar utav natten,

’säg till Ulriyyka Lindström att hon måste gifta sig med mig nu, eller så kommer hon dö och brinna i evigt helvete...’ Ekot utav 2011 rang i sinnet. ’hälsa’ var svaret, han talade med sin älskling igenom avlyssningen hela natten, ’jag blev så ledsen’ han orkade inte ens nämna o;et med 45 graders slaktarblad vid botten, ett lie blad som  orsakas utav pedofileri, att medvetet bli pedofiloffer och lämna sina älskare stående som grisar som ska slaktas, bara för att ’han ser bra ut…’

Nils stirrade med intresse på den blåa figuren , ögonblickligen gick hans tanke till Ulrika – han nästan kysste den gråa betongen och omfamnade den sköna auran där konstnären stått, han ansåg åtminstone – Marko var sprejat under,

Hans vita basker hade försvunnit vid Järna cafeet



’lyssna på mannen i vita mössan ’ hade hans älskling målat på Högbergsgatan

En dag när han gick uppför Bondegatan efter att ha gjort Zikhr healing på en krympling tjej sög plötsligt allting



Han såg Akademien och hur Fatanun likt en stormvind tog tag i dem – eldens vatten virvel – när han så stod där stirrande in i väggen för att se saken tydligt ställde hon sig rakt framför honom…



Otåligt slog hon ut med händerna ’ta mig kana…’, och slet av sig sin vita trenchcoat – Nils som följde Shariah tog ingen notis, när hon i desperation slog ut med händerna började han springa nedför gatan, men, hennes sug sög honom tillbaka, han tittade hastigt upp på sin älskling och sedan ned igen, straxt därefter gick hon…

Plötsligt så kom stjärntecknet och indikerade risken att han måste kasta sig ut på gatan om inte han sprang efter ’den där tjejen…’
När han hann ifatt henne vejde hon och en rodnad skön som morgonen sköt upp i alla hennes kinder
’det v a r  hans älskling….’

’Ullis är läcker’

Hans hjärta bankade som en hundrameters sprinter uppfylld utav rosensköna åsynen, var han tvungen att stå lutad emot Saltåkvarns pelare en stund, hans älskling fortsatte vandra nedför gatan, han sprang efter


När han kommer in är han lycklig – snart ska deras astralsamlag antagligen börja, han lägger sig bland sina papper och somnar,
’nej!... det kommer bryta din nacke! Nej! – gift dig inte med mig… Ulrika! – du kommer dö och brinna i evigt Helvete i så fall – nej!...’ grät Nils – Ulrika hotade att gifta sig med honom. Han hade hur hon – när han gjort trosbekännelse – uppgått i eld och hans tand magiska Virus B-23 skada – gjort henne lam… hon låg på sin säng och kunde inte resa på sig… sedan hade han gjort dua ”Å! Allah  tills denna information når henne – låt henne kunna röra sig” och Allah hade lyft hennes karma och haft Barmhärtighet. Han visste hur frestad hon kunde bli utav sexiga attraktiva män och inåg att hon bara ville gifta sig med honom för att hon måste. Så fort hon fått den lättnaden skulle hon tro att allt var överstökat och vara otrogen – och då skulle han behöva stene henne till döds och hon brinna i evigt Helvete. Han fruktade för hennes själ och liv så mycket att han stor grät – tårarna bara öste ned för hans kinder – om tårar nu kan ösa – och tanken på vad de förlorat 2011, när Ulrika valt och hålla sig avvaktande pga. att Odd Wingdahl drog i henne, och kungahuset tagit avstånd och lämnat Nisse i knipa – nu hade hon återvänt för att erövra sin själsliga status…
Nils satt som vanligt på bänken vid Tykövägen på Lidingö och sjöng – han tittade över emot Nacka – Nacka masterna syntes snett åt höger. Här hade Ulrika suttit som ung och tänkt på honom. Tänkt på hur han orienterade i skogarna där borta, längtat efter att bli ihop – avundsjuk på Ellinor. Vågorna slog in emot stranden – ett vackert litet träd stod rpecis på andra sidan stigen – liten som en martall men spädare – och lövträd. Två äldre damer gick förbi, den ene sa till den andra ”Ulrika – hon bara ligger ned…” och så, skakade hon på huvudet.
Plötsligt som Nils satt där, kom känslan att han måste göra ”det” med Ulrika över honom – och hans stånd bara knöt sig hårt emot kalsonglinningen. Han sa ”Rabbana ahora” och såg Ulrika fara upp i luften och segla till en framtida krisallation. Han såg sig omkring, ingen på stigen just nu, så stoppade han handen innanför overallen och började runka.
Han förde långsamt ned Ulrikas trosor, och gled in i hennes himmelssköna fitta. Badande med ansiktet i hennes ljusa hår, som kändes likt solen. Han sa; säg; ”let the shining ones not have power over us” som han lärt sig i William S. Burroughs bok, De röda nattens städer. Allt som Burroughs gjorde var en del utav hans stav uppdrag. Han var en illuminerande orm som gick tillbaka till sin stavform för en trött vandrare att luta sig på igenom att skriva. Så hans böcker var en väg utav Allahs väg, precis som Moses hade sin stav. Och på samma sätt var Nils en Moses för psykiatrin, där han predikade sin lära som ett test för dem, att se hur pass mycket Sverige förtjänade att gå under. Harun var Madeleine, hans assistent. Nils placerade ut ett rött ljus bakom dem, en skål med källvatten till vänster, en basilika planta rakt fram, och hans skrifter stod för luft till höger. Så bildades en gyllende ljus ring omkring astralsamlaget. Så började han långsamt. Han hörde så ljudet utav skränig ”musik_” och slutade, låtsande som att han satt med handen i fickan. Negern han hade sett varje dag, tjock och bastant, ålade sig förbi med sina hörlurar skränande. Han tänkte att han måste uppsöka ett bättre ställe, han kom ihåg stranden de hade badat vid när han varit bjuden på middag hos henne för 12 år sedan, han gick längs strand promenaden i den vackra september solen, när han nådde stranden, satte han sig lutad emot ett träd och slutförde kallfusionen med Ulrika. Precis inna han fick orgasm klädde han av sig naken och då det skett hoppade han i plurret, vågorna slog in, det var ganska kallt, men han tvättade sig och njöt faktiskt, trots kylan. På väg tillbaka började det smådugga, Nils satte sig på bänken igen. Rätt som det var dök en grå padda upp, den hoppade fram och lndade i en liten vatten pöl som bildats utav småduggandet. Nils hade ett extra språk han kunde som en gång fått ett gäng småfåglar på Långholmen att sätta sig på honom och Madeleine, ända tills de glada gick därifrån. På huvudet hade de suttit, på axeln, på knäna, på bänkens ryggstöd. Överallt hade de varit. Nu tilltalde han grodan på detta språk. Grodan verkade faktiskt lyssna, den vände sitt anlete emot Nils och satt och mediterade. Vad det nu än var Nils sa… Nils tyckte grodan svarade honom, och när grodan slutligen hoppade iväg in i buskarna, att samtalet varit mycket givande… ”ett utav de bästa samtal jag haft på mycket länge” sa Nils högt. Då hörde han prassel inne i den enorma häcken han satt med ryggen vänd mot. Var det Ulrika som förevigat hans samtal med grodan? För att lägga upp på Facebook? Han trodde det – och kände sig nöjd med sin hustru.

Ulrika hade mer och mer tagit över programmet, ifrån Stavberget, hennes nyinköpta hus i Gamla Stan. Därifrån sände hon ut sina videos och meddelanden, alltihopa handlade om hur mycket hon älskade Nils. Det hade kommit ett gäng andra tjejer också – som dyrkade Nils förmåga att ha astralsamlag – det var därför det kallades stavberget, istället för att bli ett vrak i den andliga eld Stockholm uppgått i – sedan staden svek Nils 2011 – så fanns det en liten lättnad – nämligen att betrakta Nils på storbildsskärmen, med direktsändning ifrån hans lägenhet – ta staven i handen och onanera. Var detta att dyrka någon vi sidan utav Allah? Hade Nils satt sig som idol? Kunde Allahs Medlidandesträcka sig så långt att Han såg det som barmhärtighet?
Nils hade ju inte haft någon intention att starta programmet – det hade varit hans far som sagt när mamma och han köpt lägenheten på Erstagatan till Nils ”bara du kommer in där – så vet vi att du fixar resten själv…” och satt en kamera i ringklockan så att alla som fruktade den ”paranoit skizophrene” kunde känna sig lugna – de hade tittat på Nils och det hade blivit en succé. Efter Nils comeback hade Ulrika också kommit tillbaka, så känslig var hon för publicitet och hon hade insett att efter 2011 års avvisande utav Nils frieri – hade hon vunnit världen – men förlorat sig själv. Nils hade återvunnit världen tack vare Sufi muslimerna i Köpenhamn. Men, han hade inte förlorat sig själv. Navid – hans Sufi mästare, ville nu gifta sig med Ulrika som blivit Nils slav efter hennes otro med Odd Wingdahl. Hon hade först lyssnat på Nils varning att inte avslöja sin synd för någon, men hennes vänninna hade i hemlighet spelat in ett samtal emellan dem, i baksätet på en Porsche, på väg ut till Tykövägen; ”kom igen, säg nu vem du var med…” hennes vännina hade nämligen illasinnade planer på att förstöra Ulrika och Nils förhållande, och föredrog Odd Wingdahl som gemål. Ulrika hade först varit tyst, men, hennes stolthet hade drivit henne till att avslöja hemligheten som skulle legat fördold och förborgad. Både Odd Wingdahl och Nils var nu förkrossade. Odd Wingdahl, följde nämligen en brunmagisk skola, som sade att för att magin skulle bli effektiv fick inget avslöjas utav de sexualakter som låg till grund för ordmagin. Då var älskarinnan tvungen att offras i en svartmagisk akt. Odd Wingdahl förnekade givetvis händelsen. Varpå Ulrika blev påstridig och ännu mera stod på sig. Det kändes som om hon svikit Nils och hennes äktenskap helt, och barnet som hon väntade hade hon ”duschat fostret litet” medan hon vältrade sig i otro.
Navid var så vacker att Ulrika flockades till erbjudandet. Nils såg vart det skulle leda, Navid skulle säga ”vi tar en smekmånad i Pakistan” så skulle de stenne henne till döds innan han rört henne.
Tariq ville också gifta sig med henne – han struntade i att det var Nils slav och Odds älskarinna. Han var bara så djävla kåt att han inte kunde hålla sig, han brukade onernera och titt på bilder av Ulrika – han hade blivit som hypnotiserad – Ulrika, Ebba och de andra tjejerna var dock nöjda med Nils som sin drog. Ulrika var inne på det häftiga att bli den stora Sufi mästarens hustru – ’nej – gift dig absolut inte med honom!” utropade Nils på programmet – ”jag kan inte säga vad det är…” Nils hade redan avslöjat för mycket – Sufi orderns hemligheter var inte för allmänheten.
Ulrika gick så långt i sin iver att bevisa att hon varit tillsammans med Odd Wingdahl och på det viset upprätta sitt rykte, hon hade inte legat med Nils annat än igenom övervaktningen som astralsamlag, nu hävdade Nils att hon var hans slav, och självaste Odd Wingdahl, en utav Sveriges kändaste personer, ville inte kännas vid att de legat med varandra. Hela tiden som Nils och Ulrikas förlovning varat hade han sagt att det redan var bestämt sedan tidigare att Ulrika skulle gifta sig med hans son Caspar, och då hade han haft henne som älskarinna enkelt. Eller att de kunde gifta sig. Men, nu, var han förtegen i sin brunmagiska position. Hela hans litteratur var byggt på hemliga älskarinnor som gjorde kristallationer i fjärde himlasfären igenom att svika sin själsfrände och ge sig till honom istället. På det viset uppendagades den vackra skriften som automatisk, ifrån deras sköten. Ulrika gick som sagt över gränsen, och ställde simpelt en väska med en gömd kamera i, i Odd Wingdahls sovrum, sedan, fotade hon hela samlaget och lade upp det på Facebook. Nu kunde han ändå inte förneka! Så, var det definitivt över emellan Nils och Ulrika. Ända sättet hon nu kunde bli fri ifrån sin slavroll var att döda Odd Wingdahl. Och Nils och Odd hade ett ganska bra förhållande. ”Ifall du bara struntat i att säga det så hade vi kunnat varit gifta än idag, istället för att du blev min slav. Det hade inte gjort så mycket om du varit otrogen i smyg med Odd Wingdahl. Du skulle gjort som jag sagt, skilt dig och gift dig med någon annan…” sa Nils till sin slav på avlyssningen. Sveket gjorde så ont, att han nu hela tiden refererade till Ulrika som ”min slav”.

En kväll vaknade Nils plötsligt klarvaken till, och skräcken fick hela hans kropp att stelna. Han såg hur Ulrika var hemma hos Odd, och Odd hade sagt ”låt mig vara din barberare,” han hade ställt fram en stol framför en spegel på övervåningen utav hans över 200 kvm stora lyxvåning i Gamla Stan han fått när han blivit ständig sekretterare i Svenska Akademien. Nils fick knappt fram det, på sina stela utav rädsla kalla läppar ”han kommer skära halsen av dig” sa han. Ulrika började få SMS ifrån människor som såg på programmet, hon hade telefonen till hands hela tiden i sin lilla väska hon bar med sig. Odd Wingdahl måste ha varit så determinerad att han inte såg det. ”Säg att du ska på toaletten” kommenderade Nils. När Ulrika såg det, sa hon till Odd, som precis gått fram bakom henne med en kniv bakom ryggen, ”jag ska bara besöka toaletten och duscha litet”. Hon sa det med en sådan där inbjudande röst, så att Odd tänkte ”jag kanske knullar henne först så mördar jag henne sen…” Ulrika gick ned på nedervåningen och in på toaletten. Hon  spolade i duschen, och medan vattnet rann så Odd hörde det, smög hon försiktigt emot ytterdörren och lyckades springa nedför trappan den atlet som hon var och ut på gatan. Nils hade räddat henne.
Odd Wingdahl hade tänkt äta upp henne efter mordet, Nils förstod reaktionen, hon var ju så frestande.

Så går dagarna hans hustru är på dagen i lägenheten och på natten hemma på Lidingö, en kväll ser Nils sin hustru stiga av vid Gamla Stan ’gå på bussen och res till Ropsten’, säger Nils uppmanande, men hans hustru lyssnar inte, ’jag varnar dig, jag stenar dig till döds’, människor som hör avlyssningen börjar skicka SMS till hans hustru, så går hon upp till Odd Wingdahl, Nils vaknar mitt i natten och hamnar i ett samlag de har, Odd Wingdahl skriver på sin skriv maskin efter samlaget hans hustru röker marijuana på balkongen,
’vad du än gör berätta det inte för någon’, säger Nils rädd att avslöja sin hustrus synd ’vi får hoppas att Allah förlåter dig’, ’vänd i ånger emot Allah så kan han förlåta dig’, hans hustru strålade nu utav ljus, som icke härrörde ifrån deras förhållande, ’jag skulle bara duscha fostret litet’,


Hennes kraft påverkade honom på avstånd –han kunde se hennes energier samlade i villan, som orkanens öga… han tappade muggen i vasken, den gick sönder, ’kattdjäveln!’, sa Madeleine despotiskt, men hon lagade mat till honom varje dag, och han tog den med sig ut till Lidingö, en dag hade Madeleine gjort ostrullar, och Nils fick dålig mage, husfadern tittade despotiskt på Nils medan han satt på bryggan för att  bedöma dotterns framtida val, så fortsatte saken månader, varje dag skyndade Nils iväg till Lidingö, det enda spår han såg utav sin hustru, var dildo kortens plats mellan bänkens plankor, varje morgon, och hemma utav stagnoilpapper hade det vikits en jätteståkuk och en figur som utav en havande kvinna, hans hustru hade blivit gravid, redan vid ett utav deras första samlag, i astral form…

Hon avlyssnar sin älskling medan de har en kallfusions reaktion…

Bob Dylan tror inte på Nils bevis första kapitlet i Western Lands , att Nils är en reinkarnation utav Jack Kerouac, Nils tror att det kan påverka Ulrika till otro… ’Ulrika är läcker’ kommenterar några förbipasserande och Nils blir arg ’läcker’ deras giftermål är ju på riktigt. En dag orkar Nils inte längre, tre månaders förlovningsperiod håller på att löpa ut, han ser sin hustru nedtryckt under eld straffad för något Nils ännu icke känner till,

Nils är på väg hem i höstkvällen ifrån Madeleine, ’nu får han Ullis’ hade någon kommenterat alltet går långsammare ’kasta hellre dig i helvetet än att gå in där…’ säger en röst, han går långsamt då han kommer till andra sidan porten, ser han sin hustru, tycker han, sätta sig i en bil och resa därifrån

Ulrika blev gravid 25 September 2015, hon tittade på Nils igenom övervakningen medan de hade en kallfusionsreaktion .- och som det står i Sunnah; då en kvinna och man ser på varandra är det utomäktenskaplig sex – dagen efter gifte hon sig med sin ungdomskärlek



Odd Wingdahls svartsjuka var ofantlig – den låg på ’ han vill döda mig kana’

För att få Nils inlåst ’lyssna på mannen i vita mössan ’ hade hans ungdomskärlek ritat utanför moskeen, ’han vet vad han talar om…’ varje dag gick Nils ut till Lidingö, redan på morgonen 2,7, mil fram och tillbaka,  autograferna bara tätnade ’Marko!’ på soptunnelocket vid Nybroviken ’Marko’, på varenda bergvägg vid stadion – längs vägen till Lidingö ’Marko’ på läskeligt farliga ställen på Lidingöbro ’hon kan ju falla ned!’ svindlande det för Nils ögon ’Marko’ vid lidingöbanans kant ’hon kan ju falla på trådarna!’ vid varenda punkt ’Marko’ ’Kung’, ibland en tecknad målning utav honom förgiftad utav antimorfin,

 ’FRA’ ’15’


Ända ut till villan där han satt på bänken varje dag och grät utav lycka skrev några inspirerande rader och lade dem i gräset – när han anlände på morgonen hade hon haft dem i sin dildo, korten var hopvikta på långmitten, och instoppade emellan bänkens brädmellanrum.
Statistiska centralbyrån skickar enkäter med frågor syftande till att orsaka nervsammanbrott, till stor del, riskerar den som ifyller, de till synes vanliga frågorna, att besättas utav demoner. Början fråga 28; har ni funderat på att ta livet av er? Nej! Men ta livet utav er! For det igenom hans hjärna. Pappret laddat med en konstig energi, liksom det var chippat med mind control chips. En elektronisk streckkod gjorde det också omöjligt att vara anonym, dess längre läsaren kom i frågorna dess sjukare började den känna sig. ”Har ni känt oro för att gå ut ensam? Kanske blir ni överfallen. Om ni plötsligt skulle behöva 15000 kronor, skulle ni klara av att skaffa fram det på en vecka?” frågorna syftade till att få läsaren att tänka perverst, den skulle leta inom sig själv efter brister, ett sökande som självklart skulle uppenbara sådana demoner. Klyver sinnet själva. ”Varför har ni inte hämtat ut mediciner de senaste 3 månaderna? Vilken anledning har ni haft att inte uppsöka läkare? Fastän ni kände behov? Ifall ni blev sjuk, hur många har ni att assistera er vid behov?” pappret darrade elektriskt i hans hand, det hade en rent ut sagt elektrisk laddning, leendet försvann. Att han för bara 10 minuter sedan sagt att hon inte skulle läsa det högt, hade hon glömt bort, han nuddade pappret och genast var det som att helvetets demoner hade besatt honom. Han sparkade vilt omkring sig, och svor, ”idiot!” Inne på toaletten när han tvättade händerna, han ville krossa någonting. När han väl lindat in det demoniska dokumentet, i aluminium folie, så avtog ilskan nästan lika plötsligt. Centralbyråns intention var tydligen att besätta hemmet med nano chips. Kanske skickade dessa psykopater just i denna stund en kontroll stråle emot lägenheten?! Som tur var bet hon ihop. Han tänkte för sig själv, att skulle hon ta deras sida emot honom, skulle han slakta henne också. Men, hon var ju kvinna. Så, det var otillåtet. Demonen hade delvis lyckats. Måtte Allah förbanna dessa psykos-konstruktörer, tänkte han.

”Hans föräldrar har försökt få in honom i psykiatrin länge. Men han har smitit, vi flyttar nu för vi vill inte ha honom som granne! Varför skulle vi vilja bo granne med ett skizzo?”
”Nej ja…” flyttgubben inflikade sitt, nej -ja.  Då och då, medan kvinnan oupphörligt pratade på.





Han vandrade ned emot tunnelbanan efter Fajr, i en desperat vilja att kunna öva sin sång… hemma kunde han inte vara ty grannarna kanske skulle ringa polisen, misshandla honom på vägen ut – eller – på annat vis förtala honom… Madeleine ville inte längre höra honom sjunga ty ’dom hemska ämnena’ hade fått rösten att skära sig – och gehöret att bli skevt. Vintermorgonens gnistrande kyla låg som en hinna på gator och tak – fasaderna glittrade i den stigande solen – nere vid Gamla Stadens tunnelbana satt redan en relativt skicklig dragspelare – igår hade en näst intill genialisk violinist spelat Bach. Människorna gick förbi med sina hörlurar – ingen ville höra ’de fattiga kräken’ längre – ingen utom ett fortfarande levande fåtal – se åt dem… ’kommunen’ ’de kan väl gå till socialen’ döda vandrade dessa varelser förbi likt svin emot slakten – ätande utav sin egen syndfullhet… slaktande sitt hjärta del för del… varför bodde Nils här ibland dem? Han hade ju planerat flytta, och sedan hade hans mamma ringt polisen… Så många gånger innan dess han varit på väg att resa vandrande med ryggsäcken in i Gamla Stan – men vid en vacker kvinnas blick dragit sig för det han visste borde ske… Den vackra vinter morgonens vatten speglade oljigt tunnelbanebron – och fönstren drog i matt ljus förbi – nu släcktes de i en rälsbrytning på väg in i tunneln vid Slussens station. På väg emot Norsborg – Fittja – fitt – ja! Passande!
Nils såg förundrat på alla skönheter som vandrade förbi – inte långt härifrån startade Åke Mose Varfeldt sin dag som själslig tortyrledare en spruta i baken, en i armen… Kanske var det därför människorna vandrade förbi solit ignoranta om vilket lidande skattepengarna gick till… dom gick till jobbet – Nils tvingades gå och förgifta sig… dom gick till jobbet; Nils kunde inte sjunga men – dom gick till jobbet och tänkte ’han ser ut att vara skiz phren’ Nils led… dom gick till jobbet, medan Nils om frälsning be – dom gick till nattklubben! Nils liksom klubbad utav gift, föll alltmer in i natten – glömskan dom gick på Söndagspromenad Nils kunde inte mera vara glad… dom gick till jobbet. Nils bet nästan sin tand på gaffeln av… något typ utav ekorrhjul Ouroboro som biter i sin egen svans – dom gick till jobbet… ibland åkte dom på semester eller ut till landet – midsommaraftonens tomma gator… ett dunk ifrån fönster, outhärdligt taktfulla snobbar lutar sig ut och viskar kommentarer om förbi passerande – bättre att passera förbi så fort man kan eller hålla för öronen och stå där… ett par öronproppar eller öronskydd – den vackra vyn över gamla stan ut emot kungliga Musik Högskolan och Lappis – Evert Taubes närvaro i gatans känsla Söder vandrandet utefter hamnen skitlukten ifrån Birka Prinsessan längtan ut till Erstaviken och källan med friskt vatten djurgårdens dockliknande hus – skriken ifrån Gröna Lund – idolkonserterna dundrande över vattnet – basen ända in – vibrerande i Nils lägenhet… Alicia Bergström Muller – startade sin motorcykel på Fjällgatan – journalakterna hon lämnat på Ersta ”sjukhus” Ersta terrassens självmordshoppare – staketet vid toppen utav branten – lanternan röd grön i masttoppen i sommarnatten – Tyska Kyrkans enorma höjd – Bachs cello sonater en himmelsk fröjd – Västerbron vackert böjd – självmordshopparnas outhärdliga ångest på vägen till ’S:t Göran’ dödade utav draken… den ensamma liggande naken i natten Riddarfjärdens glittrande vatten… onanistens besatthet själsliga kraftlöshet – i vintermorgonen vandrade Nils likt en skugga utav sig själv någon som inte längre finns – någon som inte längre sitt eget liv minns beskådande det vackra Helvetet igenom sin gift grumlade skelande infekterade lins – hans öga hade börjat skela efter giftinjektionerna – hans vänstra öga rörde sig åt vänster när han såg sig själv i spegeln detta var Stockholm! Sveriges huvudstad! Här tilläts ingen vara riktigt glad! Nils mage kurrade – snart tillät Madeleine honom att komma för dagen ’efter tio’ för att inta frukost…



’Nu! Mina kära kära frimurarbröder har vi en stor uppgift framför oss – jag måste poängtera att den är stor! Vi har idag många änniskor som ännu är chippade och vi har även många chips som rör på sig – men som ännu inte fastställts vem de tillhör … därför kallar detta till en teknisk manöver… vi instruerar nu våran bibliotekspersonal att noggrant kontrollera vilket chip som registreras i databasen när en person inträder igenom svängdörrarna… när denna sedan går ut med böckerna kan vi enkelt se hur de bägge uppgifterna korrelerar – hos doktorn kan vi enkelt med en lokal signalspaningsteknik (vilket fungerar igenom wi fi nätet) läsa av koden på chippet för att binda denna till bäraren… När sedan denna vandrar omkring i världens storstäder kan vi enkelt lokalisera dess position; därför behöver vi nu eran hjälp att fylla våra register med all möjlig typ utav information om bärarna utav dessa nano chips. Ni ska tänka er det som när ni märker ert boskap – om det springer bort innan slakten kan ni enkelt finna djuret (hurrarop…) denna stora uppgift mina älskade bröder ligger framför er – innan domedagens anländande den kommer säkerligen vara en överraskning till och med för gud själv…¨’ (applåder)

Vi frimurare - mina älskade bröder ...- är nästan 7 miljoner medlemmar utav organisationen idag!... - i antal är vi större än nationen Danmark... - men - officiellt - har vi ingen nation... - ärade bröder!... - jag ser en dag nära - då - vi kommer vara den enda existerande nationen på vår jord!... - (hurrarop)... - den dagen - mina bröder ...- kommer det bara finnas frimurare i världen... - den dagen - mina bröder - kan vi leva verkligt fria!... - (hurrarop igen... - ) - & - inte som nu - behöva hålla våra möten bakom lyckta dörrar... - '


'men - vem ska slava för oss då?... - ' (en man ur hopen av varelser frågar...)


'många utav oss - mina bröder - har företag!... - men - inte alla i våra företag är invigda i våran hemlighet!... - därför - mina bröder - skall vi spara de bästa utav våra tjänare till att bliva våra slavar... - med deras barn - & - med dem - kan vi göra allt vad vi behagar!... ' (hurrarop igen... - ) - men... - mina bröder vi skall inte förhasta oss... - 'den som gapar efter mycket.. - mister ofta hela stycket'... - som ordspråket lyder... - mina - får jag säga - kära bröder?... - den dag är nära - då vi kommer ställa in våra satelliter - & - orsaka ett sådant blodbad som ingen har sett maken till i världshistorien förr... - detta - kommer för oss - att öppna frihetens dörr...- & - vi precis som profeter!... - (ja - det är ju vi som är 'profeterna' ) (ljublande hurrarop)... - kommer att ha full kontroll över våra slavar...- klagar någon - kan vi enkelt lokalisera denna - & - göra precis vad vi behagar..!' (applåder)...

’varför är det alltid släckt i hans fönster?’
’den där snubben alltså – han vägrar använda elektricitet – han är hel – gon alltså…’ (pekar på huvudet med sitt finger och vrider till’


I sju månaders tid vandrade han den främmande stadens gator – han var inte okänd där längre… till en okänd stad hade han anlänt ifrån en stad som delvis kände honom reste han… när han steg ur bilen på Åsögatan – var det likt en general i krigszon… förtalet tycktes lura bakom gardinprydda fönster. Förtalet som kunde dra in patrullen likt den vore en svart hund i koppel… men Nils log -han såg Madeleines fönster han såg Madeleine…



Teologi! Vad är det för någonting!? Här kommer Lars Larsen munken en unken lukt sprids i Åbo Akademiens fina rum – några besökare tänker i consens – ’är han dum eller?...’ med sin björkstav vandrar han omkring i rummen beskådande tavlorna ingen idé att studera teologi – du måste leva som Jesus Krist själv om du verkligen vill ha del av evigt liv… i Paradiset utan dödens tid – där livet är evigt… inte i Helvetet där allt är kungskapstävling, där kunskap vill bli förvärvat för egen skull för att triumfera över andra och spela kung – en ung man träder igenom Åbo Akademiens rum…


Snart sluts väl tortyrens käftar om honom! Om han ej är riktigt lugn – likt en verklig kung vandrar en ung man ut – polisgrepp sluts om honom jagad utav giftiga spjut flyr han till Sverige och vidare ut i världen ut. Tidningarna stormar om hans prediktningr på internet – läggs klipp upp när han avbryter den falska prästen i storstadskyrkan – och yrkar på en lägre levnadsstandard. Inte insamlandet utav skatter för att dela ut en skrymmande del utan minskandet utav utsläppen i naturen där han själv lever som en naturlig del – den del i publiken reser sig förskräckt upp – ’vilken tupp?’ så leds han då tillslut ut utav poliseskort – skjutsas till en annan stad – hans pilgrimsvandring upp igen – omskrivs i medierna ’vad händer sen-?...’ trött sätter han sig på ett mindre stadsbibliotek och kommunicerar på sin blogg med bostadsinnehavare som gärna kan ha honom en natt eller två – över hos sig – sovande i en vrå… till Nacka reservatet flyttar han tillslut i en jordhåla bosätter han sig – där ingen kan sparka honom ut… Lars Larsen! heter han – tala ej om snustorr teologi! Lev som du lär! Och sluta spilla elevers tid!...
***

En man kom och fråga Profet Muhammad Allahs Gudsfulla frid över honom, ’vart kommer jag komma på Domedagen?’ Profet Muhammad svarade ’vad har du råd till?’ det var liksom att säga, ’kan du köpa den där Rovern?’ ’nej – du har inte ens råd med den där lilla fiaten…’ mannen svarade ’jag har inte gjort någonting utöver det obligatoriska…’ ’då kommer du vara med dem du älskar…’
Han tittade menande emot nykomlingen som satt i sin gamla slitna overall – hans ansiktsuttryck verkade teatralt liksom han imiterade de föreläsare han hört – det var tydligen utav denna anledning han inte hade uppmärksammat nykomlingens försök att hälsa eller ens hans uppsträckta högra pekfinger… han negligerade hans fråga i en halsstarrig min som tycktes innebära något liknande som en husses stränga blick på hunden – när han viftar på svansen – föreläsaren skulle nog tukta denna nykomling som han inte ens ansåg som muslim ’det är bara nåt han fått för sig…’ sa han i hemlighet litet viskande bakom ryggen när han såg honom komma till dhikr… han viskade med sin kumpan om hur ’underligt’ att ’mästarna’ inte upptäckte det och så skrattade de…

’man ska vara försiktig med att ha kärlek till folk om de inte är muslimer…’ han tittade syftande emot nykomlingen så tydligt att den nya grabben sittande till vänster framför honom också vände sig om och såg på Nils… ’älskar man sin syster eller mor eller imam Sahib om den personen inte är god – så kommer man vara samman med den på domedagen… så man ska vara försiktig med ’ han såg syftande återigen emot nykomlingen ’vem man har kärlek till för…’
Men vem var han själv att säga detta? han inkluderade tydligen sig själv bland de ’goda’
’Idag har ingen kärlek till Profet Muhammad, det finns en bok som berättar historier om Profet Muhammad man kan inte läsa den boken utan att få kärlek till Profet Muhammad… vi kanske kommer läsa den senare In Sha Allah…’ han verkade anse sig besitta någon typ utav information som gjorde att han kunde tala om att ’idag har vi inte kärlek till Profet Muhammad’ och samtidigt exkludera sig själv… pause emellan ’idag har vi inte’ och dess fortsättning, var psykopatisk skelögd… häpna öron men ’jag exkluderar ju mig själv senare…’

’Vissa gör namas och fastar för sin nafs skull’ återigen exkluderande sin egen person ’nästa Lördag ska vi prata om ett ämne jag gått igenom med er förr hur man ska få kärleksfullhet till Profet Muhammad…’ hörde Nils rätt, skulle verkligen denna förläsare vars varenda ord talade hyckleri hur vi ’ska få kärleksfullhet till Profeten?...’


"Vi föder ett barn!"
"Ja! Det gör vi!"
"Staten ger extra pengar till de familjer som har två barn, vi tar ingen direkt risk - vi kommer rent av att tjäna på det - kan gå i skolan och lära sig saker sedan kan det jobba och ha det bra! och vi skulle vara lyckliga över ett barn till inte sant?
"Jo..."
"Det skulle vara så kul att ha en liten bäbis och för mig skulle det kännas skönt att ta ledigt ifrån jobbet ett tag - sedan när det vuxit upp hjälper det ju till att försörja oss! Då betalar det ju i sin tur igen med vi gett det barnet.. och vi kan leva tryggt och lugnt på vår ålders höst! Visst vore det en bra idee?"
"Utan tvekan"
K (börjar spela med ögonen slickar sig om läpparna)
"jag är redo nu om du vill"
Kille: "Ja... vi får väl ta och göra det lite mysigt då och gå du upp i sängen så kommer jag över jag ska bara läsa klart Anklagelsebladet..."

"jaså jag trodde det var deckar författaren"
"Det är underligt att de heter samma saker..."
"vilka då"
"de som du talade om" (låtsas tänka)
"Gabriel brukar kalla honom för Stäg Larsson... "(kluckar i skrattet)
"Jag hatar Gabriel"
"Jaså... gör du?"
"Djävla jude"  (en förstämd tystnad uppstår) (går iväg emot kassan) (efteråt, 'Fy att jag nickade åt honom, det djävla aset, jag ska mörda honom, hans makt, att jag låtit mig manipuleras så som djävla Ourobouro!')
I förenta leena spelar i devils jag lite collr , bara man betalar för synderna, 'oj!... vi körde på någonting...' som stannade sin Ourobouro hjul - 'bara ett djur!...' han stängde dörren igen med en smäll och startade åter sina fyra hjul han bumpade på något igen - hjulen bumpade på något igen... 'det var det värsta' slängde ut något genom fönstret, han sa 'det var väl något skräp' ' nu far vi vidare emot Faradiset på direkten'

”vilka idéer du tycker om! och då du skriver ned dem vet du att sätta in "rätt doser" för att krossa dessa "vanföreställningar" som i själva fallet är korrekta observationer!
din s.k. "behandling" är ju uppenbarligen hjärntvätt! du bespruder deras livsvilja! deras själ! deras skaparkraft!... och under "samtal" påtvingar du dem dina idéer och de ska höra efter med dig de är ledbrutna och verkbrutna några av "samhällets parasiter"! som vägrar återbetala hjärntvättens korkade kretslopp... deras livsvilja skrämmer dig ! de livskraftiga vill du utjämna platta till med marken - för att du ska det, så att du slipper känna avundsjukan gripa dig ; att de är högre än dig! men du försörjer dig ju på det! om du dödar parasiter anser du alltså att du är grönsaksodlare? goddag herr Grönsaksodlare, men jag vill vara något annat än din frukt! så du dödar de s.k. "parasiterna!" ah? för att sedan kunna äta frukten? aha? har du sett på dina frukter? deras parasiter är nu ju enligt dig obotbara! de verkar ha blivit parasiter själva!” "samma mängd gift du sprutade i honom ska väl du kunna tåla? Ah? vi gör ett test! vi sprutar det i dig istället! för det är väl ett bra test? om du är lika frisk som han så kommer du ju också tåla det? ah?"
"skizophreni är sjukdomen som frigör väldiga massor energi, därför tål mina patienter gifter de har för mycket liv..."
"så du  , besprutar livet? för att döda vadå?"
"parasiter, !..."



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar