onsdag 27 december 2017

P.S. Bakom stängda dörrar tillägg



Han vandrade ned emot tunnelbanan efter Fajr, i en desperat vilja att kunna öva sin sång… hemma kunde han inte vara ty grannarna kanske skulle ringa polisen, misshandla honom på vägen ut – eller – på annat vis förtala honom… Eve ville inte längre höra honom sjunga ty ’dom hemska ämnena’ hade fått rösten att skära sig – och gehöret att bli skevt. Vintermorgonens gnistrande kyla låg som en hinna på gator och tak – fasaderna glittrade i den stigande solen – nere vid Gamla Stadens tunnelbana satt redan en relativt skicklig dragspelare – igår hade en näst intill genialisk violinist spelat Bach. Människorna gick förbi med sina hörlurar – ingen ville höra ’de fattiga kräken’ längre – ingen utom ett fortfarande levande fåtal – se åt dem… ’kommunen’ ’de kan väl gå till socialen’ döda vandrade dessa varelser förbi likt svin emot slakten – ätande utav sin egen syndfullhet… slaktande sitt hjärta del för del… varför bodde Nils här ibland dem? Han hade ju planerat flytta en sedan hade hans mamma ringt polisen så många gånger innan dess han varit på väg att resa vandrande med ryggsäcken in i Gamla Stan – men vid en vacker kvinnas blick dragit sig för det han visste borde ske… Den vackra vinter morgonens vatten speglade oljigt tunnelbanebron – och fönstren drog i matt ljus förbi – nu släcktes de i en rälsbrytning på väg in i tunneln vid Slussens station. På väg emot Norsborg – Fittja – fitt – ja! Passande!
Nils såg förundrat på alla skönheter som vandrade förbi – inte långt härifrån startade Åke Mose Varfeldt sin dag som själslig tortyrledare en spruta i baken en i armen kanske var det därför människorna vandrade förbi solit ignoranta om vilket lidande skattepengarna gick till… dom gick till jobbet – Nils tvingades gå och förgifta sig dom gick till jobbet Nils kunde inte sjunga men – dom gick till jobbet och tänkte ’han ser ut att vara skiz phren’ Nils led dom gick till jobbet medan Nils om frälsning be – dom gick till nattklubben Nils liksom klubbad utav gift föll alltmer in i natten – glömskan dom gick på Söndagspromenad Nils kunde inte mera vara glad… dom gick till jobbet. Nils bet nästan sin tand på gaffeln av… något typ utav ekorrhjul Ouroboro som biter i sin egen svans – dom gick till jobbet… ibland åkte dom på semester eller ut till landet – midsommaraftoenens tomma gator ett dunk ifrån fönster outhärdligt taktfulla snobbar lutar sig ut och viskar kommentarer om förbi passerande – bättre att passera förbi så fort man kan eller hålla för öronen och stå där… ett par öronproppar eller öronskydd – den vackra vyn över gamla stan ut emot kungliga Musik Högskolan och Lappis – Evert Taubes närvaro i gatans känsla Söder vandrandet utefer hamnen skitlukten ifrån Birka Prinsessan längtan ut till Erstaviken och källan med friskt vatten djurgårdens dockliknande hus – skriken ifrån Gröna Lund – idolkonserterna dundrande över vattnet – basen ända in – vibrerande i Nils lägenhet… Alicia Bergström Muller – startade sin motorcykel på Fjällgatan – journalakterna hon lämnat på Ersta ”sjukhus” Ersta terrassens självmordshoppare – staketet vid toppen utav branten – lanternan röd grön i masttoppen i sommarnatten – Tyska Kyrkans enorma höjd – Bachs cello sonater en himmelsk fröjd – Västerbron vackert böjd – självmordshopparnas outhärdliga ångest på vägen till ’S:t Göran’ dödade utav draken… den ensamma liggande naken i natten Riddarfjärdens glittrande vatten… onanistens besatthet själsliga kraftlöshet – i vintermorgonen vandrade Nils likt en skugga utav sig själv någon sominte längre finns – någon som inte längre sitt eget liv minns beskådande det vackra Helvetet igenom sin gift grumlade skelande infekterade lins – hans öga hade börjat skela efter giftinjektionerna – hans vänstra öga rörde sig åt vänster när han såg sig själv i spegeln detta var Stockholm! Sveriges huvudstad! Här tilläts ingen vara riktigt glad! Nils mage kurrade – snart tillät Eve honom att komma för dagen ’efter tio’ för att inta frukost…

’Nu! Mina kära kära frimurarbröder har vi en stor uppgift framför oss – jag måste poängtera att den är stor! Vi har idag många änniskor som ännu är chippade och vi har även många chips som rör på sig – men som ännu inte fastställts vem de tillhör … därför kallar detta till en teknisk manöver… vi instruerar nu våran bibliotekspersonal att noggrant kontrollera vilket chip som registreras i databasen när en person inträder igenom svängdörrarna när denna sedan går ut med böckerna kan vi enkelt se hur de bägge uppgifterna korrelerar – hos doktorn kan vi enkelt med en lokal signalspaningsteknik (vilket fungerar igenom wi fi nätet läsa av koden på chippet för att binda denna till bäraren när sedan denna vandrar omkring i världens storstäder kan vi enkelt lokalisera dess position därför behöver vi nu eran hjälp att fylla våra register med all möjlig typ utav information om bärarna utav dessa nano chips ni ska tänka er det som när ni märker ert boskap – om det springer bort innan slakten kan ni enkelt finna djuret (hurrarop…) denna stora uppgift mina älskade bröder ligger framför er – innan domedagens anländande den kommer säkerligen vara en överraskning till och med för gud själv…¨’ (applåder)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar