fredag 15 december 2017

Inbillningsförmåga

Ett konferensrum på S:t Görans Sjukhus. Psykiater A.B.M. sitter med anteckningsblock, på en soffa, en patient sitter uppmärksamt med blicken riktad emot henne på soffan mitt emot, med ett bord emellan dem som vetter emot dörren - utanför blåser vinden, fönstren är stängda.

Patient: Ni anser alltså att små barn är sjuka i huvudet?
Psykiater: Nej... inte om de är små barn, men då en vuxen man beter sig som ett litet barn, då sätter vi den beteckningen.
Patient: Men tänk om jag är ett litet barn då?
Psykiater: (skrattar) Det är ju absurt... du är fullvuxen, med sexualitet och allting, det är en bisarr formulering...

Patient: Ifall jag skulle påstå att jag hade sexualitet då jag var liten också... vad skulle ni säga då?
Psykiater: Det är ju en omöjlighet.
Patient: Så du sitter här och påstår att jag ljuger om mitt liv, och att du vet och känner mig bättre än jag känner mig själv.. på vilka grunder?
Psykiater: (irriterad) Jag säger inte direkt att du ljuger, men det kan dölja sig en vanföreställning bakom det som har med din sjukdom att göra... det är inte det att vi inte litar på dig... men din sjukdom kanske... så att säga 'lurar' dig till att tro det...
Patient: Så du anser att jag är sjuk i huvudet?
Psykiater: Jag anser att du lider av en allvarlig psykisk störning; ja...
Patient: Och det skulle innebära att jag hela mitt liv 'inbillat' mig, att jag är saker jag inte är?
Psykiater: Ungefär så, ja.
Patient: Och nu ska du inbilla mig att det är så?
Psykiater: (ler) Jag vet att det är så... diagnosen är helt klar, det är bara frågan vad vi ska göra åt det... du vägrar ju medicin så... du får helt enkelt bli kvar här... vi kan inte släppa ut en med vanföreställningar - det kan bli farligt.
(paus)
Patient: Men min konst då? Är den också en vanföreställning? Hur kan det vara "fel" på min hjärna om jag har egenskaper som du inte har? Jag kan sjunga, spela gitarr och piano, skriva poesi och filosofi och prosa, och jag kan komponera - är detta en defekt på min hjärna?
(tystnad)
Fortsätter: Är det att jag hör röster och sedan kan skriva ned dem i en pjäs - är detta en defekt? Är det inbillat? Och vad är i så fall inte inbillat? Tror du inte att du just nu 'inbillar' dig att jag är sjuk, och att den som skrev i en bok att sådana som jag hade en defekt på hjärnan, att de också inbillade sig det?  Tror du inte just nu att jag inbillar mig det jag ska säga?! Vart skulle det annars omma ifrån? Om jag upprepar det som står i en bok, säger jag ju bara det som andra har inbillat sig och sedan skrivit ned - så var ligger din säkerhet att det du säger till mig är sant?
Psykiater: Det är många som kan bekräfta det faktumet...
Patient: Vilket faktum?
Psykiater: Din diagnos.
Patient: Vilka då?
Psykiater: Alla psykiater som tittat på dig har upptäckt en defekt.
Patient: För det första - så är i alla på samma sida - för det andra stämmer det inte - Jaro Lotsky diagnostisera mig som paranoid skizophren, Rolf Stackenland som obotlig även med mediciner, dvs. att det kanske inte var något fel på mig - den första läkaren på Huddinge tyckte jag var manisk, den andre att jag hade epilepsi manodepressivitet och paranoid skizophreni, du att jag är ospecificerad skizophren.
Psykiater: Du har varit svår att specificera eftersom du haft så många olika symptom.
Patient: Symptom på vad?
Psykiater: Sjukdom!
Patient: Ja , men - neurologen har tittat på mig - utan att hitta några neurologiska fel! Man har röntgat min hjärna, utan att hitta något ovanligt eller någon defekt - vad är det för sjukdom du vill peka på?
Psykiater: Det kan vara så att den... inte syns...
Patient: Du menar att den är inbillad?
Psykiater: (tvekande) Ja...
Patient: Hur ska då mediciner kunna hjälpa? Kan kemiska substanser hjälpa emot det man inbillar sig?
Psykiater: Ja, de kan både skapa inbillningar och dämpa dem.
Patient: Så du menar att du vill dämpa min inbillningsförmåga - benämner du inbillningsförmåga som sjukdom?
Psykiater: Det beror på om den stämmer med verkligheten eller inte...
Patient: Du menar, din inbillningsförmåga, eller?
Psykiater: (direkt irriterat på) Den som är fastställd som överensstämmande med verkligeheten.
Patient: Vad är då verkligheten?
Psykiater: (suckar irriterat) Ska jag behöva sitta här och förklara för dig vad verkligheten är för någonting! Då är du verkligen sjuk!
Patient: Jag vill veta, då kanske jag blir frisk!
Psykiater: (direkt på) Det som de flesta människor kan bekräfta - om t.ex. du säger att du ser ett spöke - och ingen annan omkring dig ser det - då är detta en vanföreställning.
Patient: Men en hund kan ju t.ex. höra vad ingen människa numera kan höra, den vilda människan säga ha kunnat höra gräset växa, och har du tänkt på hur de s.k. vanföreställningarna, i forna tider varit verklighet? Vem trodde inte på häxor på 1500-talet i Italien? Vem tror på häxor där nu? Samma sak kan sägas nu; vem trodde inte på psykiatrin år 2000 i Sverige - men vem kommer tro på den om 100 år?
Psykiater: Ja... men just nu tror människor på den - den kan bli överbevisad, men det är osannolikt.

Patient: Du menar alltså - att det de flesta vid en viss tid inbillar sig är sant, tills de slutar inbilla sig det.
Psykiater: (lömskt) Ja...
Patient: Och du menar, att eftersom du kan inbilla andra att jag lider av en allvarlig psykisk störning så gör jag det?
Psykiater: (elakt, ondskefullt) Just precis.
Patient: Och om jag skulle lyckas inbilla dem att jag inte gör det - skulle jag inte längre lida av det? (tystnad, alla där inne är tysta och väntar på vad patienten nu ska säga)
fortsätter: Och om sedan jag skulle lyckas inbilla dem att du vore en lögnare - skulle det vara ett faktum?... Då är det det enda som återstår.
(paus, psykiatern ler, säger sedan snabbt) Lycka till...
Patient: Är samtalet slut?
Psykiater: Ja
(Först reser sig vårdarna, ungefär samtidigt ifrån sina stolar - Patienten sitter kvar i soffan, liksom envis)
Vårdare 1: Samtalet är slut Markus.
Patient: Jaha.
Vårdare 2: Alicia vill nog att du ska gå nu.
Patient: Ja, det var ju spännande att höra!
Vårdare 1: Kom nu. (Går fram och rycker i Markus. Markus reser sig inte.)
Vårdare 2: (lite tjock, säger i tjock röst liksom då en älgko råmar) Ska vi behöva ta i med hårdhandskarna kanske?
Patient: Nej då, inte alls.

De tre går ut.

Psykiater sitter kvar och skriver i sitt block.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar