onsdag 25 oktober 2017

Lars - bibliotekschefen tog mig en dag med in på sitt kontor jag blev gladligen förvånad han frågade mig om det var något jag behövde eller ville ha, jag svarade 'ingenting...' och tänkte 'Akademien' han tog fram en bok författad utav Sture Allen och Kjell Espmark 'Nobel priset i litteratur ' han gav den till mig... när vi steg ut kom Peter Englund emot mig... 'Goddag Peter...' röt jag - han hälsade och tycktes upprörd över någonting - jag promenerade igenom staden min lycka överväldigade mig snudd på galen stod jag och såg ut över strömmen glittrande vatten - och tänkte 'nu är min lycka gjord... detta ett bevis på vad jag hoppats och trott...' nästa dag när jag kom upp på Nobelbiblioteket satt en underskön dam där hon på en dator skrev jag satte ned min Cajsa Warg kasse och tog upp mitt anteckningsblock hon var så skön attraktiv könet lyfte sig... en underbar spänning utbredde sig när jag så kom att tänka på Eve och att hon gett sin kropp åt en annan man började jag snyfte tårar föll jag en förlorad man efter ett tag började jag snyfta högt Lars kom in och ville köra ut mig direkt men Lotta Lottass höjde sin hand  och gick för att hämta ett glas vatten som hon ställde framför mig - jag älskade henne hennes kärlek tröstade mig jag hoppades  hon också ville gifta sig - snart kom Peter Englund in jag sa 'lyssna på denna nyskrivna dikt' 'Pia likt klockan går' kvart i tre gick Pia Heden där ifrån Nobel museet hade slut på sina kuvert, de tittade underligt på mig. Svartmannagatan 8 i vars skyltfönster stod en skylt 'för våning ring...' massa vackra hattar Prinsessan Madeleine kanske skulle prova innan hon gick till Operan... jag undrade vilken våning jag skulle bo på- ett par kvinnor på en bänk i Cornelis Parken pratade om '18 miljoner 250 kvadratmeter vacker våning-' som jag hoppades skulle fyllas utav Eve Riimus oljemålningar... 'etablissemanget¨hade hoppat på Ulf Linde - de ville ha honom ut ur Thielska gallerierna - 'vi tycker om sjukdomskonst' berättade Eve för mig att de hade sagt jag trodde att de kanske menade min poesi... 'ett hus på Djurgården ...' det hade Horace Engdahl också blviit erbjuden men valt Gamla Stan -  jag vaknade exalterad upp mitt på dagen - när jag besökte Ann Mari Fröier nämnde jag i förbigående att jag blivit invald i Svenska Akademien hon utropade 'det är ju som att få Nobelpriset tre gånger om...' jag  tillät henne att ringa och kontrollera att Kjell Espmark gett sin plats till mig i akademien... hon konstaterade det sorgliga resultatet 'det finns inget sånt...' jag blev chockerad magen knep ihop sig kunde jag ha fel? jag som förlitade mig på mina drömsyner?... jag hade redan bestämt mig för att inte kontrollera min gissning i tidningar eller på internet... så jag gick återigen i´til Akademien sa 'jag är inte invald...' då jag åter satt i dess bibliotek inträdde Bo Ralph och Gunnel Vallquist hon sade; 'Bo hälsa på Markus...' vi hälsade vi talade om atombomben han sa 'i min historiebok står det Wilhelm von Braun som uppfinnare' talade om Wilhelm Reich när de gått stod jag och såg på böckerna i presentationsbokhyllan en klient kom in - för "psykiatrin" han sa orden; 'så mycket som öm förstörtning' min olycka kändes som en varningsklocka i den stunden liknade han alltför mycket mig... jag liknade honom för mycket... att något var lurt han gick stödd på sin krycka och klagade högljudd om sin olycka - vad jag förstod hade droger förstört hans liv och Gud vet mer vilka farhågor men jag tror han blivit offer  en man jag träffade som liknade mig 'litet lik Aragon' i Sagan om Ringen föreställde jag mig fast han var ung till åldern såg han tärd ut... hans framtoning fick mig aldrig att misstänka mig om det om han i hemlighet kopierade min lägenhetsnyckel - vet jag ej men jag tog det mera försiktigt att ta hem okänt folk i framtiden... och hur han samtidigt visste att hon gift sig med en ny man.. nästa dag sades det att 'Norman' rest  jag frågade på Moskeen efter hans personuppgifter men ingen där var intresserad utav att upplysa förv¨ånad reste jag mig upp han tillade 'om jag ser dig ensam ikväll... klår jag  upp dig!...' jag förstod inte detta raseri bara för att jag frågade varför hans syster inte sänt sitt nya efternamn... om 'Norman' kunde sova hos mig jag sa 'ja...' gick för att höra efter de frågor jag undrade över när han hörde min fråga skrek han 'prata inte med mig!... du är psykotisk! jag kommer aldrig mera sova hos dig!..' jag ville att han skulle ge mig en adress där jag kunde kontakta någon han kände han sa;  att han skulle resa till Seattle och där beviste de ställen han visste hans bekanta brukade gå till på kvällen blev jag återigen tillfrågad om han visste att hans syster gift om sig varför visste han inte hennes nya namn? bröderna på Moskeen hade samlat in pengar för 'Norman' skulle kunna flyga tillbaka över Atlanten till AMerika... till 'sitt skåp' vid Silja line terminalen han hade berättat för mig att hans syster gift om sig... och att han inte längre visste hennes namn - ty hon hade tagit ett nytt efternamn nästa dag tänkte jag på denna detalj - metall liksom någon skrapade en nyckel vevade en mekanism över metall det förvånade mig först men eftersom jag var förgiftad och drogad somnade jag snart igen om morgonen gick han tidigt ut i vår sommarnatten vaknade jag upp någon lyste med en ficklampa där jag lagt Norman när jag gjorde ett ljud släktes lyset åter - mörkt i rummet i natten jag var vaken nu och hörde plötsligt liksom metall slås emot jag berättade att jag blev itvingad tvångs"medicin" och att jag planerade rymma utomlands en viss tid, han sa 'det är medicinerna som gör dig psykotisk' jag höll med vi pratade en stund innan vi somnade - inte ville veta av honom han hade behövt genomgå en operation för prostatacancer -  tur för honom? att han kommit till 'Sverige' just i tid jag accepterade tillslut och vi promenerade tillsammans med de andra tre hem till mig... att han var "Kristen" en gammal jazztrummis som spenderat några år i Malaysia som pensionerad turist nu ville 'dom' ta pensionen ifrån honom om han inte kom tillbaks han hade en som son i Malmö som Det kom en svarthyad man till Stockholms Moskee vid namn 'Norman' sitt eftrenamn ville han inte för mig medge eftersom jag redan hade tre som sov hos mig blev jag tillfrågad 'kan Norman också sova hos dig?...' han påstod

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar