söndag 22 oktober 2017

Polissirener dör bort i fjärran på det angeliska Nörrebro
hennes ansikte en måne  med hakan framstucken

i en svävande lägenhet'
tittar ynglingen ut emot en gråsvart himmel

han som blir kär i nästan varenda flicka han ser
han som ser så många kvinnor kärleksfulls lé

hon i samma hus som skrivit ett meddelande 'pakke till Rgade 2 th, ring på 2 tv, tak'
han hade mött henne i trappan  en natt utanför underbart kallt -

hon hade gått in före honom -han hade väntat och använt den nyckel han fått utan Pakistiska muslimer, han hyrde rummet hos 'så du skulle också in...' det var liksom solen sken fastän det var mitt på natten 'kan du tala engelska' hade han stammat fram - han tvekade att fortsätta uppför trappan längtande så efter att få kyssa henne...  varm, han höll i räckets karm.... när han inte så någonting - tittade han nervöst 'jag är svensk' han hade plötsligt en sådan lust att hålla om henne - han vände sig om och såg henne bestämt gå in... på 2ndra trappa till vänster - han andades ut innanför dörren - när han äntligen kommit in - vilken figur och vackert ljusblont hår - 'ma femme! je adore!' vilket konstigt sammanträffande en vecka förflöt och lappen till 'käre postbud' satt fortfarande kvar på väggen till vänster om porten - vid ringanordningen -med reflexer vid vaderna postboxen han sett henne stå vid och emot honom lé - 'kommer senare' hade han ytterligt nervöst skrivit poå lappen - en vecka tidigare hon var väl smidigare? ifall han bara varit fri hade han gått och besökt henne med en "broder" men polisbilens siréner - drog igen förbi - inåt centrum - första snön täckte Vinterdagen taken som tur var skyddade Allah och de troende hans ömtåliga lur..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar