måndag 25 september 2017

43,

lyckans estetiska fascism önskar bara opiumets ord
att allt är fint och vackert och att det inte finns ondska och planlagda mord...


Den föraktfulle visar en malplacerad och oförtjänt kärlek
som den föraktade avskyr mest av allt och absolut inte på några villkor efter frågar eller

"har du anor ifrån ex boyfriend?!"
"Ja"

"han borde få en bula utav kvinnorådet-..."


"vi hade kunnat kila stadigt bakom stadion vid Universitetet skicka svar till


Den som inbillar sig för mycket om sin egen förträfflighet stället djupt i sitt inre en pappers kvarn...

som tuggar sönder alla goda ideer för att göra slamsor av ens liv lidande kompostera skapande
ett sjukt och blankt idegransbär som alla i längden äter rutten mark

att låtsas att man inte lever i en park full utav råttors gångar alla ens drömmar man höll upp liksom en som i panik håller upp himlavalvet som redan rasat samman... så kommer allt falla
jag ser flinet utav den felplacerade gamman som liksom en papperskvarn slutar sig om kärleks drömmarna man har och gör strimlor utav alltsammans...

samma sekund vi sagt och erkänt att vi är svart sjuka blossar vår hustrus kinder

om vi verkligen menar det kvarstår knappast några kinder...

rädsla för identifikation samtidigt som man försöker vara god och har en identisk disposition...

liksom härmande en konstnärs upptagenhet utan att göra något utav det...

tittande på världen till synes i kärlek men liksom kontaktlöshetens hos ett ärr

då han uttalar sin eget vansinne tror alla honom plötsligt i denna sekund dras han ned i föraktets cirklar att torterande få honom att känna förnedringens smärta doppa hans hand i kokande vatten

blir som ett försök att uppväcka honom...

hans leende bär avundsjukans kontaktlöshet

liksom ett barn som konstant behöver trygghetens beröm utan att någonsin tro på sig själv...


ett svart hål?

den skizophrene lider utav vanföreställningen att den ska hjälpa den som flyr för den

som den igenom sin blotta närvaro stjälper


ansiktet i ont hat och desperation att älska den bilden men än något annat


är sant självstående då vi älskar barnet som gråter


bilden ger oss allas gömda tankar Jesus Kristus på korset innuti allas våra hjärtan bankar

den som icke fixcerar på annat än denna bild älskar Gud och Jesus Kristus gör som den vill..

Helgonet kvittar mänsklighetens synder (ingen kan bära en annans börda (Quraanen, Jesus Krist korsfästes aldrig, utan Allah fick hans fångvaktare att se ut som honom (Alayhi Salam) )

som fäste barnet på korset barnsliga trotset


barnet är människans Fader (the child is father of the man and I could wish my days to be, bound each to each by natural piety, Wordsworth)

kan någon överbevisa det... (den som påstår någon annan att vara dess riktiga fader eller moder än någon som är det, kan förvänta sig ett svårt straff enligt Sunnah)

den som inte står ut med sina egna fula fel står inte heller ut med mänsklighetens

han b l i r  deras misstag - för att bota det... tyvärrr har de systemsatt en motattack där botgöraren får om foten en black de botar bot göraren genom att utplåna hans kärlek...

the world has changed but stayed like a stage you have died and comed again to play someone who before was your friend...

an angel was to you sent now take care of her she willl be reborn and come again yet...


den som förnekande puttar bort svarta avundsjukan ifrån mindre ting börjar hata världen i en ring... sjunker han djupare och djupare ned tills han hatar hela  världen dess synder lämnar honom då aldrig ifred... tills en Skapare stiger att rädda Hans liv då Hjärtat som mest kvider Ger Skaparen honom Frid... Han har mist sitt liv bara i en annan värld inte denna kan han leva i lugn och frid.

långsamt skapas nya liv ett Evigt Sandkorn ger Han Frid Inuti kärnan betrakktar han ofukuserat sitt liv meningen kommer till honom då han mist allt begrepp om tid

Han miste sitt liv vann ett annat

återuppståndelsen under den tid han ser världen liksom en på tillfälligt besök som när som helst kan återvända till tidlöshetens inre frid till sitt i evighet himmelska inre liv...


att falla ur spelet är att svara på ett lockrop



som sitter så långt in att Ingenting kan nå det samtidigt som alla andra på samma sätt kan nå det...


bara den som Ingenting vill kan ha ghemenskap med alla

då alla andra speglas i dig blir du ett Dig

enslingar känner varandra
utan presentation de rotlösa är som flugor då den ena lyfter följer den andre ett slags automatik....

den som vi tror kan förutsägas blir lika död och meningslös som ett trädgårdsredskap inget vi sover i sängen med...

Jehovas språkrör upptryckta i 100 miljoner exemplar

popularitet är våldets tjänetecken de öppet våldsamma kända monstrens överlägsna kopierings antal psykotiska illumister vänder i avundsjuka att aldrig nå dem

så att vi om våra älskade kan säga att vi aldrig får dem...


då den psykotiska illuminismen störtas börjar vi återigen kärleksfullt med varandra flörta...

den vägrar att lyssna och förstå vad andra ser väljer se våldets väg

den som kan uttala sina sanningar utan problem

kan för evig framtid aldrig igen kallas skizophren...

den som kan vandra över jorden utan att falla av föraktets dom kan för alltid kalla på de som vill förstå honom...

Roten i den mörka domen var inget annat än rotlöshetens dumma omen...

Jag är aldrig lycklig jag blev skapad av Glädje och Sorg DÅ jag ser de som tror på våldets vä

ser jag genomskpdande att de vill ha mig till sitt offer...

alla lyckliga människor dödar och offrar det de känner är kärt det som ställer till minsta besvär

de offrar det för bilden av det som inte finns de kända lyckliga ansikterna blir meningslösa

all lycka rasar samman då vi Skaparens Ansikte minns...

de lyckliga bränns i en eld som aldrig stillas förens de döda som lyft dem uppväcks ur sin sömn de fortsätter brinna tills allt de stulit betalats igen... kanske längre än så det vet bara den...

Galningens styrka är dess räddning... (William Blake, A truth that is told with bad intent beats all the lies you can invent)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar