fredag 22 september 2017

36.

en tidsskärm stigande upp på affärs trappan

hade han tänks upplysa de ilskna röda tjurarna hur vemsomhelst kan få komma in i deras hus



då tungan låste sig insåg han

att han just fallit ur dödsrikets hus

om han inträtt som tjallare för de normala igen så skulle han omöjligt längre kunna funnit en vän

han var förlorad nu instängd i en mental bur

han hade förlorat nåt
på sitt onda brott

desto värre
värre än gärningsmannen själv

han frågade förvånat en väl spelad förvåning

"jaha... jaså du kommer in på..." där röda rummet ligger så ovärnad och oskyddad

utan skal eller djup han plötsligt verkade jag svarade att jag betackade mig för det tjutande öron
och illumiend var allt som erbjöds där

sist hade jag blivit ditbjuden utav Karin Ström en mycket opetisk trans "poetessa"

med gäll hög volym ormlikt tilldragande kropp oh som skriker därefter judarnas nya sken helgon

då kände han så att det brakade

"du är ändå ingen konst kritiker!"

'då behöver jag inte bry mig om vad du säger! föresten är det väl skönt att såna misslyckade konstnärer som du tycker det jag gör är dåligt...'

återigen jag svarade att hur många som läser mina dikter knappast är min ensak...
"det är väl upp till dem?..."

och att många tycks förväntas se hans investerade massproducerade "projekt"

"nämen kära... nu är det ju så att jag faktiskt gått på h ö g s k o l a

och utbildat mig till konstnär..."

han påpekade att jag var otrevlig

det var nåt fel på mig...

Det enda meningsfulla med en stad är de sköna varelserna som bor i den om inga sådana finns

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar